När jag gick i tvåan på mitt lilla mellanstadium på landsbygden blev jag en gång anklagad för att ha ritat på en vägg i skolkorridoren. Det var med en gul tuschpenna, just en sån gul penna som jag hade i mitt pennfack. Väggritaren hade kanske också ljugit för vår lärare att det var jag som ritat på väggen. Så min snälla, förstående lärare tog mig åt sidan och frågade försiktigt varför jag ritat på väggen? Jag förstod inte frågan, jag hade aldrig ritat på väggen? Det sa jag också sa till henne. Hon fortsatte propsa på att det vore bra för mig att erkänna att det skulle ”kännas skönt”. Men jag vägrade erkänna, för hon hade ju inte rätt! Jag hade ju inte ritat på väggen! Jag minns hur jag blev mer och mer frustrerad så att min åttaåriga lilla kropp skakade av ilska. Jag minns hur jag stampade i golvet och grät hejdlöst när hon gång på gång sa att det ”inte var någon fara”.
Jag kände en ny känsla i kroppen. En känsla som handlade om något större än att min storebror fick sitta i bilens framsäte oftare än jag. Det var känslan av att sitta på sanningen – men att inte bli trodd.
Sedan dess har känslan varit närvarande i mitt liv på olika sätt och i olika sammanhang.
När jag rör mig på Internet och läser feministiska texter, ser youtube-klipp i ämnet eller på andra sätt tar del av feministiska tankegångar dyker ofta känslan upp. Jag läser artiklar om kvinnomisshandel och våldäkt dagligen på kvällstidningarnas hemsidor, jag kollar statistik, tar del av feministiska krönikor och jag får både huvudet och kroppen full av känslan av att det är en sån fruktansvärt orättvis värld vi lever i.
Det är växande frustration – men som självklart också innehåller hopp i och med att frågorna lyfts och att insikter föds i samband med den här typen av texter.
Men allt för ofta rycks hoppet ur bröstet på mig, och känslan jag hade som åttåring är tillbaka. Jag vill stampa i golvet och grina. För runt omkring alla dessa artiklar, klipp, statistik och krönikor finns det ständigt attityder som nekar till allt det de här människorna säger. Det är attityder, kommentarer och åsikter som motsätter sig statistiken, som himlar med ögonen åt ”gnälliga kärringar” och som nekar grundläggande mänskliga rättigheter.
Jag läser en text om tre tjejer som tagit livet av sig efter att ha blivit uthängda som ”horor” på Internet. Jag hamnar i kommentarsfältet till texten och ser hur en stor del av kommentarerna handlar om huruvida tjejerna faktiskt var horor eller inte.
På Youtube ser jag klippet där Austarliens förra premiärminister Julia Gillard kritiserar nuvarande premiärminister Tony Abbott, eftersom han på flera sätt betett sig sexistiskt genom att bl.a. kommenterat Gillards utseende och menat på att män, biologiskt sett, är mer lämpade för maktpositioner. Inte nog med att diverse manliga politiker i klippet använder sig av jordens alla härskartekniker mot Gillard, så finns i kommentarsfältet långa utläggningar om att ”varje gång en kvinna blir kritiserad så måste hon spela på att det är synd om henne”.
I ett annat klipp håller Chimamanda Ngozi Adichie ett TED-talk om feminism och hennes erfarenheter som kvinna från Nigeria. I kommentarsfältet? Ja, där finns det röster som tycker att hon ska hålla käften, ”här kommer ännu en medelklass kvinna och gnäller”.
När ska människor i större utsträckning reagera på unga flickors orimliga skräck över att ses som horor istället för att diksutera om huruvida flickornas nakenbilder gör de till horor eller inte? När ska diskussionen bara handla om det sinnessjuka i att Australiens premiärminister är en av landets största sexister, istället för att kalla de utsatta kvinnorna för ”offerkoftor” och ett år senare VÄLJA denna sexist till ny premiärminister för landet? När ska en feminist från Nigeria få äga sin röst och dela med sig av sina erfarenheter utan att bli ifrågasatt som någon med dold agenda?
Och framförallt; när ska diskussionen sluta att alltid vara just en diskussion och istället bli faktiska politiska sakfrågor som hamnar högt upp på den politiska agendan?
Inte igår och inte idag, men kanske i morgon? Grejen är bara att vi inte har tid att sova på saken, för just nu dör kvinnor av precis det som många människor nekar till att det finns.
Min lärare var inte en ond människa, men hon gjorde inte heller något för att faktiskt ta reda på hur det låg till. Hon lyssnade inte. Hon försökte aldrig förstå. Istället gick hon på det första hon fick berättat för sig och bestämde sig för den versionen. Låt oss inte göra samma misstag.
nu kom jag att tänka på i mellanstadiet när en kille i min klass anklagade mig för att ha målat hakkors på en vägg på skolan??? han hade hittat på det för att han hade tråkigt erkände han till slut efter jag hade övertalat mina föräldrar och lärare (med himla många tårar) att jag var oskyldig. ALLTSÅ HUR SJUKT är det inte? hakkors? vi gick i mellanstadiet?????
åhh sjukt bra, som vanligt!
(du har btw ((om du inte redan sett det)) ett mail från unga feminister s-vall i inkörrgen din!)
<3 Detta tillhör verkligen bland det bästa du skrivit. Så sant. Tack för att du ger mig hopp!
Alltså fyfan vad bra du är. Jag hoppas att om hundra år så kommer du vara en av dom som blir ihågkommen som hon som fick Sverige och världen mer jämställd. Det kommer vara en bild på Hanna Persson och alla kommer att prisa henne, män och kvinnor. ALLA kommer göra det. ÅH, så bra du är.
Var bara tvungen å kommentera, du är så bra. spot on varje gång. Så himla klokt och fint och hoppingivande. Fortsätt så!!
Alltså, fy tusan vad du är bra!!
Tycker du att feministiskt självförsvar, socialism och antirasism låter intressant? Ställ gärna frågor och diskutera med mig på:
http://www.ladylay.blogg.se
Jag heter Vilma och är instruktör i feministiskt självförsvar.
Så otroligt bra skrivet! Tack!
Så otroligt jäkla viktigt! Men fan vad oroande. Var är världen på väg?!
börjar typ gråta. du är bäst.
Alltså, typ gråter?? Du aaaaaanar inte hur mitt-i-prick den här träffade. Satte ord på alla mina känslor jag haft genom hela livet, allting jag känner just nu. Jag har hamnat i någon slags svacka när det kommer till feminism. När jag först läste på om detta blev jag arg men upprymd, och tänkte att om folk bara såg det som jag såg så kommer de väl fatta, precis som jag gjort. Och tillsammans kan vi skapa något bättre. Men, istället har jag mött så himla mycket motstånd, så himla mycket suck och stånk och stön och himlande med ögonen. Så himla mycket ”nej, så är det inte” och ”du gnäller bara om onödiga saker”. Och när jag hela tiden hör att jag har fel, då börjar jag liksom till slut fundera på om jag kanske HAR fel…? Tillslut tror en på vad en får höra om sig själv. I alla fall jag. Det är något jag tror hänger kvar från mitt tidigare förhållande, med en kille som använde härskartekniker, manipulerade och kritiserade mig varje dag. Alltså har jag nu börjat tvivla på om det (att ta en feministisk debatt t.ex.) är värt det, eller om jag bara ”överreagerar” som alla runt omkring mig säger. Men. Jag tror inte längre att jag gör det.
Bra skrivet! Vet du, det ar pinsamt att bo har i Australien med tony som pm. PINSAMT!!! Kan du lanka till klippet du sett? Iofs sager han ju bara skrutt, tex om gay marriage. Ahh, gar av pa mitten i ilska. Love till dig master!
Spot on. Du är så klok och beskriver mina känslor väldigt på pricken. Puss och fred
Alltså amen sistah
”Jag läser artiklar om kvinnomisshandel och våldäkt dagligen på kvällstidningarnas hemsidor, jag kollar statistik, tar del av feministiska krönikor och jag får både huvudet och kroppen full av känslan av att det är en sån fruktansvärt orättvis värld vi lever i”
”[…]Istället gick hon på det första hon fick berättat för sig och bestämde sig för den versionen”
Vart tog självinsikten vägen?
Svar: Hej Jesper! Den är precis här. Det jag menar med den ”första versionen”, är den version som vi dagligen matas och har gjort under hela våra liv. Dvs. det som säger att killar är så, tjejer är si och såhär värderas vi etc. Att ifrågasätta den versionen är det de feministiska krönikorna, klippen och texterna gör.
Kram!
Jag hade en upplevelse senast igår då jag precis lagt till en kille i min klass på facebook. Vi går båda en universitetsutbildning där feminismen har varit inbäddad i kurslitteraturen och varit en ganska självklar del. Men så ser jag på min news feed hur han i statusuppdatering klankar ner på feminister, i stil ”sluta klaga så jävla mycket. så fort det kommer ett nytt spel ska man klaga på att det är anti-feministiskt” (syftandes säkert på GTA där maffiafiguren man spelar bland annat kan köpa sex och sedan mörda den prostituerade samt att belöningen för ett uppdrag ofta är att få gå på strippklubb. man kan inte vara en kvinnlig karaktär). I hans fält är det såklart folk som hänger på och skämtar och driver med hur lättstötta feminister är.
Alltså, jag orkar inte. jag tog helt enkelt bort honom. jag hoppas att han inte märker detta och ifrågasätter för jag pallar inte diskussionen.
Vilken statistik är det du läser? Och vad är din slutsats?
Annika: men du är ju oerhört lättstött. Jag har aldrig tagit bort någon på Facebook för att de uttryckt vänsteråsikter, inte ens när de stöder avgrundsvänstern och tycker våld är en bra lösning på förhållanden de ser som problem. Exakt vad är det du inte orkar? Att hela medieeliten delar din världsbild och att du aktivt måste lägga energi på att söka upp FLashback eller Timbro för att bli motsagd? Cry me a river.
Hanna:
Jag har själv läst en del feministiskt vinklad litteratur, både privat och i samband med universitetsutbildning. En återkommande slutsats från min sida är att dessa texter tar gamla feministiska åsikter och argument och benämner dem som sanningar, vilket i sig känns väldigt oreflekterande. Jag upplever feministisk litteratur och debatt som väldigt ensidig och inte alls analyserande, vilket krävs för att föra en fråga framåt. Istället blir det, precis som du beskriver, att redan ”indoktrinerade” feminister som du själv sväljer krönikorna, klippen och texterna med hull och hår och eldar på sig själva och sina åsikter. Diskussionen kring feminism blir en arena för inbördes beundran och långt ifrån verklighetsförankrad.
Bara som ett exempel, se artikel från DN 2013-10-07 http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/man-ofta-utsatta-for-fysiskt-vald-i-relationer/
I vilken utsträckning kommer detta att problematiseras i feministiska kretsar? Förutsatt att feminism ägnar sig åt just jämställdhet och inte manshat.
Läste just detta från ny forsking ang våldtäkter i asien. Där 24% av alla män nån gång våldtagit en kvinna och ”73 procent uppgav att de tyckte att de hade rätt till sex oavsett om samtycke förelåg”. Men nej det finns inget problem i samhället och feminism behövs inte. Jo jo.
OJ min länk hamnade visst lite tokigt, här är artikeln iallafall:
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2013/10/Narmare-var-fjarde-man-medgav-valdtakt/
Lewis’ law: The comments on any article about feminism justify feminism
LG: Fast.. alltså varför ska jag ha någonting som stör mig på min personliga facebook? Det är ju en person jag knappt känner utöver att vi sitter i samma klassrum. Är det någon slags skyldighet att orka bemöta saker man tycker är trista i samhället? Jag sätter mig själv först och för min egna vardagliga harmoni så tar jag bort sådant som stör mig och tar hellre debatten i andra forum. Du har en ganska nedlåtande framtoning för övrigt, lägg inte värderingar i min mun. Det är ju precis den sortens bemötande som gör det tråkigt att debattera.
Åh Hanna du är så klok!
så himla fantastiskt skrivet precis som allt annat du skriver, gud vad du är bra!
Åh, du är ju bara så jävla fenomenal. En förstår ju bara inte, hur det inte går att förstå. Men med texter som dessa hoppas jag att delning & spridning av den ska få upp ett eller annat öga, att en eller annan polett trillar ner. Du är min förebild.
Hej Hanna! Vill tipsa dig om ”Cyklopens öga” skriven av Håkan Gustafsson. (här te.x. http://www.retfaerd.org/gamle_pdf/2006/2/Retfaerd_113_2006_2_s3_26.pdf ), delvis angående hur det är att vara feminist utifrån en mans perspektiv. Hoppas du tar dig tid att läsa den – jag tror du skulle finna den intressant!
Annika, om man blir oharmonisk av den sortens kommentarer behöver man terapi. Livet kan vara hårt ibland och det är bra att träna på att möta människor vars åsikter man inte delar. För att summera: du låter som en överkänslig tönt. Blev du kräääääänkt eller?
Jesper, hur problematiserar du själv det som står i artikeln om denna undersökning?
”Samtidigt uppger en större andel – hela 64 procent av männen som utsatts för våld, att de också utövar våld mot sin partner. Motsvarande siffra bland kvinnor är 40 procent.
Fler kvinnor uppger att de har misshandlat i självförsvar, medan männen i större utsträckning hävdar att de blivit sårade eller kränkta och därför använt våld.
Av studien, som gjorts på sammanlagt 1.400 slumpvist utvalda personer mellan 18 och 65 år, framgår även att konsekvensen av våldet blir värre för kvinnor än för män. Var tionde kvinna uppger att hon haft självmordstankar efter att hon blivit misshandlad och en större andel kvinnor än män vittnar även om depression, ångest och sömnproblem till följd av våldet.”
”När det kommer till sexuellt våld är männen överrepresenterade som utövare, medan kvinnorna är offer. Nästan tio procent av kvinnorna i studien uppger att de har utsatts för sexuellt våld tidigare i livet, medan motsvarande siffra bland männen är 3,5 procent.”
”Bland de män som uppger att de utsatts för fysiskt våld av sin partner, har majoriteten även använt våld mot partnern. Men i studien förekommer också en mindre grupp som inte själva använder våld men som är rejält utsatt för fysiskt eller psykiskt våld.”
”Forskarna ser två typer av våld i relationer: situationsbetingat våld och fysiskt våld med kontrollerande beteende. Enligt tidigare studier utövas ett kontrollerande beteende oftare av män i en relation mellan en man och en kvinna.”
Varför är det så att när en sån här undersökning kommer så fokuserar personer som du Jesper, på det som står i rubriken. Det känns som att alla bara läste ”män ofta utsatta för fysiskt våld” utan att läsa resten. Och så kan man fråga sig varför det inte står ”Kvinnor och män lika ofta utsatta för fysiskt våld i relationer, dock så försvarar sig kvinnor mer ofta och män börjar oftast slå + så drabbas kvinnor av det grövre våldet så dom får söka vård” eller något liknande som har med själva undersökningen att göra…..
Så då får jag fråga: I vilken utsträckning kommer detta att problematiseras i dina kretsar? Förutsatt att du ägnar sig åt just jämställdhet och inte kvinnohat