Igår åkte vi upp till Mora med Antons föräldrar, där tittade vi på en bil som Anton och hans pappa snackat om i flera veckor. Och så vips var det den bilen vi åkte upp till Sundsvall i!

Jag har ngn idé av att bila ner till Italien i nästa sommar. Men den här sommaren börjar vi med att åka ner till södra Sverige och sen till Köpenhamn.

Vill ni veta något sjukt? Jag har aldrig varit i Malmö. Lol.

Aja är så glad!!!!!!!!!!! Tjohoooo wrooooom

Tröjan är svingammal från soliga(…) American Apparel, kjolen är sexig (visst då?!) från H&M och skorna är, som ni ser, ett par vans.

Så här ser det förresten ut inne på mitt jobb. Ändå lite ful-fint va? Många av utrymmena i tv-huset är inte renoverade sen 70-talet och ibland är det förjävligt men ibland lite fint. Som allt det ljusblå.

Kram alla denna soliga onsdag på väg till långhelg!

Äh!

Sprang lite igår bah! En halvmil bah! Hehe vill alltid skriva ”halvmil” pga låtar ju så mycket bättre än 5 kilometer. Gick rätt tungt pga har ju varit sjuk……………………. ……………. Men! Jag gjorde det i alla fall.

Tänkte ju springa tjejmilen i början på september så ska försöka springa 2 mil i veckan nu framöver. Någon som har ett bra springchema för att springa milen på under en timma? Det HAR ju hänt att jag gjort det, men då körde jag mest på pannben och hade liksom ingen riktig ”metod”.

Idag kör jag fem kilometer på drygt 27 minuter, men då är jag ju heeeelt färdig och förstår inte alls hur jag ska fortsätta hålla tempo i ytterligare fem kilometer?!?

OBS att man behöver ju inte springa snabbt, men för mig har jag märkt att det funkar som motivation att ens komma ut att springa. Vilket är världens bästa mentala grej ojojoj.

Pusspuss alla springare där ute!!!!

Vaknar strax innan 08, letar under kudden efter telefonen som legat och spelat podcasts under natten och ser rubriken ”19 personer döda i explosion i Manchester inatt” flimra förbi på skärmen.

Första gissningen är terrorbrott och det visar sig att den verkar vara rätt. 19 personer och hundratals skadade – varav flera är unga tjejer. Eftersom det är på en konsert med Ariana Grande explosionen har skett.

En besökare vittnar för DN om att hon sett kroppsdelar överallt, och jag fastnar vid ordet ”öra”. I huvudet ser jag ett örhängesprytt mindre tjejöra som precis kanske haft lyckorus och tagit in förlösande supermegahiten Break Free för att sekunder senare ligga bortsprängt på ett konsertgolv.

I självbevarelsedrift slår jag från mig obehagliga bilden och börjar älta att ”ja det är väl sånt här man får vänja sig vid nu, bara att acceptera”. Tänker att det kanske är en slags utjämning med världen utanför västvärlden som sker, att människor har i alla tider lidit men att när det blir nära börjar jag plötsligt bry mig.

Det är lättare att göra ideologi och politik av det och rationalisera känslorna med teorier om ”närhetsprincip” etc.

Men bortsprängda tjejörat ligger ju där. Och det är oavsett en så jävla plågsam tanke. Att vi människor gör de här sakerna mot varandra gång på gång.