Om ni ska läsa NÅN jävla text, tycker jag ni ska läsa denna krönika av Ronnie Sandahl på Aftonbladet.
Bland flikar från Hemnet, asos.com, Facebook och Twitter så låg den här krönikan på Aftonbladet i mitt internetfönster sen någon timme. Jag hade tänkt läsa, men inte hunnit. Skulle ju kolla på bostadsrätter, dela en Spotifylista, köpa skor och rasa på Twitter över en text skriven av en fejkad Brad Pitt-profil.
Så kom jag plötsligt på den här krönikan som låg inklämd bland flikarna. Några hade delat den på Facebook och rubriken ”En bild av vår skuld” lockade. För nånstans långt inne är det ju just skuld jag går och känner.
Så jag läste.
Grät.
Och skämdes.
Vilken jävla, jävla skit vi befinner oss i just nu hörrni. Hur fan ska vi ta oss härifrån? Det är precis som det sägs i krönikan; så mycket ord överallt. Ord, omskrivningar och förskjutningar. Absurt nog är det ju det enda jag också gör. Försöker beskriva grejer och få klarhet.
Men människor dör ju. Såna som jag eller de jag älskar. Människor som älskar, skrattar och gråter. Och just nu är det väldigt många av oss som gråter, för vi måste ta våra ungar i lufttomma gummibåtar bort från trygghet och ibland nån sjuk mormor som inte kan hänga med. Våra barn dör. Vi kvävs ihjäl. Vi våldtas, kidnappas, torteras och mördas.
Äh, förresten. Vad spelar det för roll med fortsatta beskrivningar i hopp om att fler ska identifiera sig med människor som rubriseras som ”flyktingar” och ständigt avhumaniseras av omvärlden?
Det är ju bara ord. Och just nu verkar vi vara många människor som inte orkar eller vill lyssna. Men. Om det är nåt jag vill ska lyssnas på, så är det följande:
Ta in varenda en av oss. Neka inte plats i länder som vi bara hade turen att födas i. Det handlar inte om ekonomi och resurser eller huruvida nån av oss kommer få sämre eller bättre skolmat än vi hade innan. Det går inte att räkna på människor på det sättet. Vi har inte större rätt än någon annan jävel till den här jorden. Det handlar om människoliv – och det måste alltid gå före.
Om det brinner hos någon så öppnar vi grinden åt denna. Vi låser inte grinden, vi står inte kvar på vår tomt och ropar ”Stanna där! Brandbilen kommer snart!”. För då brinner nämligen människor upp.
Och så kan vi bara inte göra mot varandra.
Då många av oss vi inte är politiker och inte, på studs, kan ändra flyktingmottagandet varken här eller i världens alla hörn så samlar jag här nedan länkar som hjälper människor på flykt från Syrien just nu.
