SÖNDAAAAAHHhhhhhhhhh!!

Sitter och degar i väntan på att Fjällbackamorden ska börja, min kompis Kristoffer är ju med och spelar nån slags fotografkille(?) i den! TJOHO. I övrigt har jag spenderat dagen med att dricka mimosas på Riche med Anton. Tycer att mycket på söndagar handlar om att GÖRA saker för att söndagsångesten inte ska få fatt på en. Inte ofta jag lyckas dock. Har alltid hatat söndagar. Sen barnsben.

Men nu tänkte jag bjussa på en grej som kanske kan minska nån slags söndagsångest hos er. Kanske. Eller det kanske är att ha en övertro på mig själv? I alla fall, jag är med i en långintervju i Hampus Nessvolds podcast. Ni hittar den genom att söka på ”Hampus Nessvold” i podcast-apparna.

KRAM

ÅH! Hur mkt kan man älska sina vänner?!? Omöjligt att försöka beskriva det på ett rimligt sätt utan att det känns som om man är 14 och skriver på sin Lunarstorm-presentation. MEN! det är ju sant. Tittade mig runt bordet flera gånger och bah konstaterade att ”oj! jag älskar verkligen alla som sitter här…?” Fint. Grinar nu. Lite. Nä. Men KUNDE ha gjort det.

Nåväl. Vi hade det roligt från 18 till 00.37. Sen blev vi inringda på Stockholms absolut sämsta ställe: Escalier. Alltså, fy fan. Där tappade vi bort varandra. Jag hamnade i en toakö där jag fick bevittna hur en 50+ man ”åh-du-är-så-vacker-förklarade” en 20-årig tjej i 10 minuter. Fick sen nog, men på väg ut råkade jag stöta i en ur personalen varav hon stoppade mig och VRÅLADE i mitt ansikte: ”JAAAAG JOOOBBAAAARR HÄÄÄÄRRR ÅÅÅ STÖTER DUU I MIG EN GÅNG TILL SÅ ÅKER DU UUUUT!!!”.

….då blev jag på riktigt grinfärdig och drog hem. Hur kan min lill-axel skada en annan så mkt? Tur att jag har en stor blogg där jag kan bespotta piss-ställen: GÅ ALDRIG TILL ESCALIER :-)

Men här får ni livstips nr 2: tag vara på era goda vänner.

GODNATT!!!! *äter ett digestivekex och hoppas på att det kommer bota bakfyllan*

”Är alltid orolig för min familj” säger Åkesson. Och jag kommer direkt att tänka på miljontals andra människor som är oroliga för sin familj. Av orsaker som Åkesson själv är direkt ansvarig för.

Människor som Åkesson vill stänga dörren för, familjer som Åkesson vill splittra för att anhöriga inte ska få stanna. Människor som Åkesson vill skicka hem. Människor som inte passar den ”svenska kulturen”. Människor som ”får” stanna men som ständigt måste vara rädda för att de inte passar in i Åkessons världsbild. Människor som dagligen får hot och blir bespottade för att vi lever i ett samhälle där Åkessons åsikter fått fäste. Människor som av ren oro höll sin familj hårt i händerna dagen efter valet.

Det är bekymmersamt att kvällstidningars rubriker är stora om Åkessons oro och utbrändhet. En skulle kunna tänka sig att det vore rubriker från brev undertecknat en utbränd undersköterska, en församling vars moské blivit vandaliserad med hakkors eller en ensamkommande flyktinggrabb. Men det är alltså undertecknad en högavlönad partiledare som blivit hotad av den enkla anledningen att han under flera års tid drivit en politik som handlar om att göra skillnad på människor och människor, att sprida fördomar och sparka nedåt. 

IGÅR EFTER SÄNDNINGEN KL 20.00.

Jag:
– Men hörrni, jag vill inte slösa bort de här lösögonfransarna… ska vi inte gå och ta en öl…? 

Spridda redaktionsmedlemmar:
– Nää…. jag är så trött….. Ska upp tidigt i morrn… orkar inte osv. osv.

Jag: 
– Men kom igen! Bara EN öl?

Spridda redaktionsmedlemmar:
– Okejrå….

Så vi gick till Elverket för en öl. Som blev två. Som blev tre. Som blev fyra. Som blev fem. Som blev en helkväll för mig och mina redaktionsmedlemmar Joel och Christofer. Ångrade mig redan 01.30 ikväll, men då fanns det liksom ingen återvändning….. Fy fan. Aja. Det var så himla trevligt. Speciellt katten på Café Mix. Fast tyckte samtidigt lite synd om den. En katt på krogen liksom. Såg en tjej som drog den i svansen och mådde psykiskt dåigt över det i säkert en halvtimma :-((((

mmmmm snäv hästsvans