Inlägg taggade: anton

21:49 2017-08-27

 

1. Allt behöver inte bli en diskussion. Ja, det ÄR störigt när ens partner gör en massa grejer och hen säger den där otroligt störiga saken som du bara visste att hen skulle säga. Men allt behöver inte bli en diskussion eller bråk. Ibland blir jag helt förvånad av mig själv hur min irritation kan släppa när jag inte göder den? Självklart ska man ta upp saker man känner är fel, men ibland är inte känslor/tankar ”sanningar” utan just bara något som känns och tänks i stunden.

 

2. Det är okej att inte vara kär. Det här var min största ångestgrej innan jag förstod vad kärlek och relationer faktiskt är. ”Kär” är ju ett väldigt märkligt begrepp som är så …svårförklarat? Jag brukar därför i min hjärna vända det till ”lust”, typ lust att va med min partner, lust att ses, lust att resa, lust att leva ihop, lust att ligga etc. I perioder i livet varierar den här lusten, vilket måste få vara okej. Det är så jävla ångestfyllt att måla upp tvåsamhet som något maximal lyckotillstånd som ”helar” en. För så ÄR det ju inte, jämt.

 

3. Man får ha hemlisar. En gång i tiden trodde jag att jag var tvungen att berätta v a r e n d a liten tanke för min partner. Vilket är ju otroooooooligt krävande men också så taskigt mot mig själv? Som att bara för att jag älskar och lever ihop med en annan person så får jag inte längre äga mina egna tankar, historia och framtid. Också kul att va ihop med någon vars personlighet fortfarande känns spännande. Man behöver alltså inte berätta allt.

 


4. Hen behöver inte vara allt
. Jag har en terapeut, bästisar, föräldrar och en lånehäst. Min kille får
vara min kille och det är lite orealistiskt om han ska vara…. allt? *tvingar honom att galoppera på äng*. Jag kan ju inte vara allt för honom och kan därför inte ställa detta orealistiska krav tillbaka.

 


5. FÖRSTÅÅÅÅÅEEEELSEEEEEEEE.
Det är inte så jävla lätt att leva jämt. Man mår dåligt, har framtidsångest, funderar på om man verkligen räcker till och vad livet går ut på. Då tycker jag att det schysstaste och finaste man kan göra i en tvåsamhet är att ha förståelse för att båda går och bär på sånt här, att man finns där, ställer upp, peppar, kramar och inte brinner av när andra parten inte alltid kan ”leverera” i livet och relationen. Kanske är det just det som är kärlek i slutändan?

 


6. Svartsjuka är aldrig en komplimang
…bara ens tillkortakommanden och usla självkänsla i vidrig förpackning – det är ju sen gammalt. Ta aldrig sånt av någon annan. Och när man väl känner att svartsjukan komma krypandes så låter jag den finnas men tar till varenda knep i boken för att kväva den, annars kväver jag all lust till relationen.

 

7. Det är inte jättekul att prata i telefon efter 12 år ihop. Tycker jag. Och vet ni? Ibland säger vi ingenting vettigt till varandra på……… veckor? Men det kan vara kul ändå. Tips är att GÖRA grejer ihop (badminton, promenader, serier, kortspel, ligga, laga mat etc.) så får man automatiskt något att snacka om. OM MAN NU VILL DET???

 

8. Titta inåt. Lol, nu börjar ”tipsen” här bli lite väl flummiga men det här är nog den viktigaste lärdomen jag har men tyvärr inte alltid lyckas anamma. Det är nämligen superlätt att granska och leta fel på andra än sig själv. Låt säga att man bråkar mycket, allt blir en diskussion och det tar såklart en massa jävla energi – då behöver det brytas. Vad gör man då? Jo börjar tänka ”om hen bara gör lite mindre så eller lite mer så” osv. ISTÄLLET är det absolut bästa att fokusera på sitt eget beteende och hela tiden öva på att ändra sina reaktioner och beteendemönster. Tro mig, det ger resultat!!! Har ändå 12 år ”forskning ”i bagaget.

 

9. Det behöver inte vara på ett ”visst sätt”. Det finns inga lagar i tvåsamhet, det är ju faktiskt bara jag och min partner som får bestämma över vår relation. Ingen annan. Det finns inga regler hur ofta man ska ligga, prata i telefon, ha nån jävla ”date night” eller äta middag ihop. Man hamnar så lätt i jämförelsesjukan och tron att något är ”fel” fast det kan vara helt rätt för er.

 

10. Man får tycka olika. Och så kan det bara vara så. Ett exempel från en god vän till mig (jag själv): ”jaha du tycker att det är superviktigt att det inte kommer tvättmedelpulver i mjukmedelfacket, okej då kan jag tänka på det men tyvärr kommer det aldrig vara lika viktigt för mig och därför kan det hända att det ibland kommer tvättmedelpulver i det facket FÖR DÄR ÄR VI OLIKA DU OCH JAG”.

 


(11. Va rädda om varandra.
 Livet är kort och allt kan hända).

 

 

 

00:49 2014-01-08

Jag hittade en gammal hårddisk med bilder på oss. Jag hade tunna ögonbryn och ett löst skärp på höften, du hade långt hår och skejtstil. Vi pussas på några av bilderna, rödflammiga och struliga i håret. Kanske var det en sån där dag då vi låg i sängen och hånglade från skolslutet till sent på natten.

”Kom och kolla!” ropade jag exalterat på dig inifrån vardagsrummet när jag funnit den elektroniska tillbakablicken. Vi tittade på bilderna tillsammans och jag log stort. Du såg det nog inte, där vid fjärde bilden, när mitt leende plötsligt försvann och drabbades av en jobbig känsla, jag tror det var ledsamhet. Jag fastnade i mina sextonåriga ögon nära din nittonåriga pussmun och påmindes plötsligt om hur nära det varit slutet sen dess. Mina sextonåriga ögon tittade rakt på mig och allt det onda som sextonåringen på bilden skulle komma att få känna radades upp framför mig. Hur vi gjort varandra illa, trampat på det vi har, utmanat, testat och tvivlat.

Att vara ihop är att bitvis befinna sig på en skör, skör tråd. I nio år har vi balanserat på vår. Och vi har gjort det himla bra ihop, trots fall och felsteg. Jag bläddrar till nästa bild och tänker på hur vi låg i dina föräldrars säng och lyssnade på Neil Youngs Hurricane och jag tänkte att du nästan inte kunde vara på riktigt så perfekt som du var. Utöver världens vackraste skratt, kropp och person hade du också bra musiksmak. Det fick aldrig sluta.

Det får aldrig sluta. Och det verkar inte sluta. Om sextonåringen där och då fick en ögonblicksbild in i framtiden skulle hon svimma av lycka. Hur vi nio år senare lyssnar på Neil Young i en lägenhet som är vår, och att jag fortfarande får känna precis sådär för dig. Bland skitiga lakan, odiskade glas och stressiga åtaganden är det alltid, alltid du. Mitt största skratt, varmaste tröst och renaste lycka är du. 

Nio år låter så länge, men nio somrar, nio jular och nio födelsedagar är ju ingenting när det känns som om det var med dig hela livet började.

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla