Jag hittade en gammal hårddisk med bilder på oss. Jag hade tunna ögonbryn och ett löst skärp på höften, du hade långt hår och skejtstil. Vi pussas på några av bilderna, rödflammiga och struliga i håret. Kanske var det en sån där dag då vi låg i sängen och hånglade från skolslutet till sent på natten.
”Kom och kolla!” ropade jag exalterat på dig inifrån vardagsrummet när jag funnit den elektroniska tillbakablicken. Vi tittade på bilderna tillsammans och jag log stort. Du såg det nog inte, där vid fjärde bilden, när mitt leende plötsligt försvann och drabbades av en jobbig känsla, jag tror det var ledsamhet. Jag fastnade i mina sextonåriga ögon nära din nittonåriga pussmun och påmindes plötsligt om hur nära det varit slutet sen dess. Mina sextonåriga ögon tittade rakt på mig och allt det onda som sextonåringen på bilden skulle komma att få känna radades upp framför mig. Hur vi gjort varandra illa, trampat på det vi har, utmanat, testat och tvivlat.
Att vara ihop är att bitvis befinna sig på en skör, skör tråd. I nio år har vi balanserat på vår. Och vi har gjort det himla bra ihop, trots fall och felsteg. Jag bläddrar till nästa bild och tänker på hur vi låg i dina föräldrars säng och lyssnade på Neil Youngs Hurricane och jag tänkte att du nästan inte kunde vara på riktigt så perfekt som du var. Utöver världens vackraste skratt, kropp och person hade du också bra musiksmak. Det fick aldrig sluta.
Det får aldrig sluta. Och det verkar inte sluta. Om sextonåringen där och då fick en ögonblicksbild in i framtiden skulle hon svimma av lycka. Hur vi nio år senare lyssnar på Neil Young i en lägenhet som är vår, och att jag fortfarande får känna precis sådär för dig. Bland skitiga lakan, odiskade glas och stressiga åtaganden är det alltid, alltid du. Mitt största skratt, varmaste tröst och renaste lycka är du.
Nio år låter så länge, men nio somrar, nio jular och nio födelsedagar är ju ingenting när det känns som om det var med dig hela livet började.
Åh så fint skrivet <3
Men åååh så fint Hanna <3 Älskar när du skriver om kärlek och förhållanden på detta realistiska men ändå så vackra sätt. Det är riktigt befriande som motsats till andras ständiga tjat om att "är det lätt så är det rätt". Jag skulle vilja säga att om man lyckas och vågar kämpa tillsammans för varandra - då är det rätt.
Fasen master, nu fick du mig att gråta. Så där tänker jag mig att min pojkvän ska ha det om 7 år vi med. Du är grym
Åh. Jag har just snubblat på tråden och jag är rädd att den kan ha gått av.
Så fint. Jag saknar egentligen ord, så jag ska låta bli att slösa på fler, men så fint <3
Åh :-) detta var så fint <3 vill också ha en pojkis som jag känner sådära inför.
Men så fint!
Åh, så himla fint skrivet. Önskar jag hittar någon att dela allt det där med!
Åh vad fint skrivet Hanna! Och vad jag känner igen mig! Jag och min kille (som firar 10 år tillsammans i december 2014) blev också tillsammans när jag var 16 och han var 19. Ibland känns det svårt att förstå att så många år faktiskt gått, men samtidigt är det omöjligt att tänka sig de utan honom.
Master nu fick du mig att verkligen fälla några tårar…. Så brA!!!!
<333333333
Så himla fint.
Alltså gråter. <3
RÖRD!!
<3 åh
wäääääääääääääh *hulk hulk* Du skriver så fiiiiint om er att jag blir gråtig! ååh<3
Åh! Precis så. Har varit med min i sex år. Det bästa som finns<3
<3
vill plocka upp dig och göra såhär nu
åh gud vad jag grinar. Som aldrig förr.
<3
uuuuuh va fint… underbart skrivet. :’)
så himla fint master! hurra för dig och anton, och himmel vad du skriver bra!
Så vackert!
ÅH. tack. tack tack.
krokodiltårarna nu. ska nu i februari flytta ihop med min pojkvän och jag är supertaggad och skiträdd på samma gång.
och just det där du skriver?! jag är 19 och vi träffades för ett år sedan och jag går ibland sönder av kärleksstötar.
tack för att du visar att det ännu är coolt och värt och kämpa för kärlek i detta individualistiska samhälle där man nästan skäms bland sina singelvänner över o va uppbunden.
Puss!
Så fiiiiiint!! <3
Ville kommentera nånting bra o fint för så himla fint inlägg men kommer bara på ordet fint. Så himla himla jätte jätte FINT!
Fan så vackert :)
Fy fan vad fint skrivet. Låter fel med fy fan men jag blev tamejtusan gråtfärdig och det är inte allt för ofta. Nu ska jag gå och pussa på min pojkvän (råka skriva pissa först, hade ju blivit ett otippat utfall efter din romantiska historia).
Men guuu så fint!
asså jag ooooooorkar inteeeeeeeeeeeeeee,
känns som att jag aldrig kommer få uppleva det där??
är avis!! sjukt fint skrivet!
grät lite
Åh va fiiint<3 Vad vore livet utan kärlek
:’)
Vilket fint inlägg!!! Torkar tårarna och ska pussa lite på ”min Anton” nu tror jag<3
Så himla himla himla fint.
Så fint skrivet. Jag känner igen mig vän fast jag och min man bara har tre år på nacken. Tanken på de sakerna som gjort ont, när vi varit dumma mot varandra gör fortfarande ont att tänka på, och samtidigt en stolthet och lycka att vi bara blir bättre och bättre och är en sån självklart del av varandras värld. det är himla fint att leva med en person man tycker är världsbäst.
Hanna Watson
SÅ fint skrivet!!! Blev tårögd och varm i hjärtat!
Åh, måste nästan vara den finaste kärleksförklaring jag någonsin läst.
Så himla himla himla fint. <3
uääää :'(((( åh, avled lite av finheten!!! Grattis till 9 år
åh pallar ej meeeeeeeeeeer
så fint, så mycket gråt
Åh!! Blev alldeles tårögd när jag läste sista meningen!
Aaaaaaww, kärlek <3 Förstår precis vad du menar, älskar känslan av att vara riktigt kär! *nu pirrar det i magen* :*) Kraam på dig Hannis!!
Men så fint och vackert, klump i halsen nu!
Åååh får fanimej tårar i ögonen! Jag och min pojkvän har varit ihop tre år snart, och jag känner bara att jag vill leva hela mitt liv med honom även fast jag tycker det är svårt ibland! <3
Älskar sista meningen. Så mycket kärlek!
<3 <3 <3 ååååå
ÅH. :’)
åh vad fint, fick till och med tårar i ögonen. du verkligen skriva hanna, det går rakt in vare sig du skriver humoristiskt, om feminism eller texter som den här. åh. wow. 9 år dessutom <3
KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM
Japp, jag började gråta… Tänker på min absolut största kärlek som jag hade i tre år. Fyfan va sorgligt men fint allt kan vara ändå…
Tårarna vill inte sluta rinna nu. <3
Tack för denna! Behövde den precis idag. För att hålla mig på tråden!
Men åh Hanna. Jag är själv 15 och har varit tillsammans med min egna älskling i snart ett år nu. Och.. jag har inga ord för hur glad jag är för dig och Anton och hur jag innerligt hoppas på att jag också kommer kunna balansera.
Alltså de två sista meningarna… Jag grät, på allvar jag grät. För det är precis så jag känner för min sambo, vi har visserligen bott ihop i ”futtiga” tre år och är långt ifrån era nio år, men just de två meningarna skulle jag vilja säga till honom varje dag. För trots att det är upp och ner och att man ibland sårar varandra är det så fint att ha någon som man kan dela sin skitiga och oglamorösa vardag med. Tack för påminnelsen, och all lycka till dig och sambon, hoppas ni får 90 härliga år till!
Detta är nog sjätte gången jag googlar fram denna texten och gråter en skvätt. Konstigt nog är det varje gång lite klurigt att hitta den, trots att alla meningar borde vara inpräntade i hjärnan min. Gah, det är så fint, önskar mest i hela världen att jag hade kunnat skriva så vackert om och till min stora kärlek, men det blir inte bra.. Aja, försöker visa på andra sätt hur jag känner, men det skrivna ordet är ju så starkt och mäktigt. Lyllo dig!