Vet ni? Jag måste ha de absolut bästa och mest generösa läsarna någonsin. Jag startade den här insamlingen för ett par dagar sedan helt spontant efter att ha blivit så illa berörd av dokumentären Frihet bakom galler. Satt i tio minuter och stirrade rakt ut i ingenting direkt efter att jag sett dokumentären, och så fylldes jag av själväckel. Det är så jävla SVÅRT att inte låta klyschig eller pretentiös när jag vill skriva om den här typen av problem, men vafan, den risken tar jag gärna om det 

För det kan väl inte vara rimligt att världen är såpass orättvis på så många sätt utan att jag gör något? Hur kan jag gå omkring med den här typen av kunskap utan att göra något som faktiskt gör skillnad? 

Men tillsammans kan vi ju på riktigt göra skillnad. Nu har vi ihop fått in över 12 000 kronor(!). Ni var några som undrade lite vart pengarna gick, så jag har mejlat med Frida som jobbar på SAK och såhär berättar hon:

*SAK är en biståndsorganisation som jobbat i Afghanistan i 30 år, vårt arbete fokuserar på de människor som är mest utsatta i samhället – kvinnor, barn och människor med funktionsnedsättningar.
*Vi arbetar på landsbygden i Afghanistan, det är där behoven är som störst.
*Vi har fyra program: utbildning, sjukvård, rehabilitering av människor med funktionsnedsättning och landsbygdsutveckling.
*På våra skolor går ungefär 120 000 barn. Fler än 50% av eleverna är flickor.
*Vi utbildar barnmorskor, vilket verkligen har givit resultat för mödradödligheten som minskat, även om den fortfarande är en av de högsta i världen. Läs gärna den här artikeln om en av våra barnmorskor som blivit utsedd till årets barnmorska i Afghanistan, hennes pappa blev dödad för att han lät henne studera till barnmorska…http://www.wadsam.com/sca-midwife-received-the-midwife-of-the-year-award-787/
*Vi utbildar kvinnliga lärare, vilket är ett superviktigt arbete. Många vuxna kvinnor i Afghanistan har själva aldrig gått i skolan, så vi erbjuder elever från våra skolor som själva är tonåringar att vidareutbilda sig till lärare. Det är en otroligt viktig insats för utvecklingen i landet.
*Det afghanska samhället är traditionellt styrt av män i så kallade shuras, byråd, och de bestämmer över byns utveckling. SAK arbetar med att tillsätta kvinnliga shuras så att även kvinnor är med i beslutsprocesser över saker som i allra högsta grad påverkar deras tillvaro i byarna.

Så räcker pengarna:

400 kronor är kostnaden för att en skolflicka ska kunna gå i skolan ett helt år.

14 000 kr räcker till konstruktion av en brunn som förser 180 människor med rent vatten!

250 kr är veckolönen för en barnmorska.

= Våra 12 000 kronor räcker till att 31 flickor kan gå i skolan ett helt år!!!!!!!!!!!!! ELLER nästan en ÅRSLÖN till en otroligt behövd och viktig barnmorska (så många kvinnor dör av hemmafödslar i landet).

Alltså, kan ni bara ta in detta? Det är så sjukt. Stort enormt megatack för att ni och gör skillnad.

Är ni fler som vill donera en slant? Här är insamlingen. 

Vem var du när du var tio? Var gjorde du? Hur tänkte och kände du?

Jag älskade att leka med barbie och byggde hus där mina böcker fick agera barbiehusets väggar. Mina barbies fick fluffiga sängar av min stickade lilla pullover, en linbana av ett paketsnöre och enorma hus på stolar och bord. På somrarna cyklade jag till badplatsen med min bästis Kajsa. När vi inte badade hade vi möten med vår hemliga klubb HKF tillsammans hennes storasyster Filippa. Vi ritade snoppar i en hemlig bok och fnittrade ihjäl åt oss bilderna.

På nätterna sov jag under självlysande plaststjärnor uppsatta med häftmassa. Jag hade mitt gosedjur Kalle under armen och viskade ”jag älskar dig” i hans öron varje kväll. På eftermiddagarna mimade jag framför spegeln till Absolut Muisc 28 och låt nr 7 på skivan; The Moffats – I’ll be there for you. Ibland var jag orolig, oftast för tjuvar, krig eller att mamma och pappa skulle skiljas. Jag blev ledsen när jag inte fick allas uppmärksamhet jämt, och hade alltid massa kompisar hemma. Mamma och pappa var bäst i världen och det bästa jag visste var att äta pinnglass framför Så ska det låta och göra uppträdanden bredvid teven, samtidigt som programmet sändes.

Jag hade levt i tio år och levde därefter.

Jag blev inte väckt en dag av föräldrar som berättade att jag skulle flytta – inte med dem, som var det enda jag känt till under mina tio år, utan ihop med en flera år äldre man. En sån som såg ut som den pappa som pussade mig godnatt varje kväll. Jag behövde aldrig flytta ihop med en man som skulle våldta och slå mig under flera års tid. Jag slapp tvätta hans kläder och laga hans mat. Och vid min första mens blev jag aldrig gravid med våldtäktsmannen och tvingades föda hans barn hemma för att sedan se på hur han slår både mig och våra barn.

Jag behövde aldrig rymma från mannen. Och jag slapp hamna i fängelse för att jag tyckte att jag förtjänade något bättre. Om bara lite bättre.

Men det innebär inte att alla tioåriga flickor slipper det. Tvärtom. Tioåriga flickor gifts bort. Tioåriga flickor våldtas och slås. Tioåriga flickor låses in i okända hem och arbetar som slavar. Tioåriga flickorna bor på samma jord där vi växt upp, men de har ingen lag som skyddar dem. Ingen stat, regering eller andra vuxna som stoppar det. Tioåriga flickor ska istället acceptera och förstå att detta är deras öde. Om de inte gör det? Då är det flickorna som låses in eller mördas och inte våldtäktsmannen eller de andra vuxna som ser på. De går fria.

Det här är inget som bara ägde rum på stenåldern eller för hundra år sedan. Det här händer inte i en tid då vi inte ”förstod bättre”, det här händer idag, i veckan, nästa vecka och just i detta nu. 

Flickorna växer upp till kvinnor. Skuldbelagda, slagna, våldtagna och förstörda kvinnor helt i männens våld. Utan utbildning, egen ekonomi eller socialt skyddsnät att fångas upp i. 87 procent av alla kvinnor i Afghanistan har blivit misshandlade av sin make. En hög andel kvinnor slås ihjäl, andra får syra i ansikte och några lyckas rymma. För att sedan jagas, hittas och åka in i fängelse i tiotals år av den enkla anledningen: de ville vara människor i en värld där kvinnor inte räknas som människor. 

Att födas som kvinna i Afghanistan idag är att födas in i ett fängelse. Om inte värre. För faktum är att i fängelset är du friare än under mannens våld, familjeheder och samhällets regler. I dox-dokumentären får du Möt Sara, Lafite, Sima och medfångarna i kvinnofängelset Takhar i Afghanistan.

DOX-dokumentären ”Frihet bakom galler” lämnade mig mer berörd och bestört än på länge. Funkar det verkligen att bara leva på med sitt liv när sånt här sker? Och om det funkar, till vilken jävla nytta? Det kan inte vara sant att vi ska gå omkring och leva våra liv med den här typen av kunskap utan att försöka göra någonting åt saken.

Jag har dragit igång en insamling till Svenska Afghanistankommitén som arbetar för kvinnors rättigheter i Afghanistan. Om du vill göra någonting, skänk gärna en slant hit. Det är ett sätt att på riktigt göra någon skillnad. En liten slant för varje tioårig flickas rättigheter. 

Gå till insamlingen.