1. CASUAL
Har väl tipsat om den här för nån vecka sen, men jag blev ju i princip besatt av de fyra säsongerna av den här OOOOOTROLIGA serien. Riktig sån lagom lättsam dramakomedi men tillräcklig mörk/smart för att hålla intresset vid liv genom alla säsonger (störde mig dock på de självstyrande bilarna säsong 4 men men).

Handlar i kort om ett dysfunktionell men samtidigt superfunktionell syskonpar och syrrans störiga tonårsdotter. TYDLIGEN umgicks skådisarna ”utanför set”, vilket märks i dynamiken de har sinsemellan. Blev kraftigt förälskad i brorsan Alex och hans hus, men också syrran Valeries lynne och snedsteg.  Och att alla drack vin precis h e l a t i d e n. Befriande också med en serie med mycket sex men där kroppar aldrig kommenteras. Valerie får liksom vara ifred i sin och inte målas upp som den typiska *osäker på om nån vill ligga med mig -kvinnan*.

SE DEN!

 2. LOOKING
Precis klämt två ljuvliga säsonger av den här serien om tre gaykillar boendes i San Francisco. Jag som älskar den staden njöt också av varje lite kulle och spårvagn man fick se. Till skillnad från Casual föll jag inte lika pladask för karaktärerna här, kanske rent krasst för att jag har längre till att identifiera mig med en vilsen gaykille än en vindrickande 40-årig kvinna? Men med det sagt så var det ett väldigt intressant och stundtals gripande relationsdrama med otrooooliga sexscener (för er snusk-hövven som gillar sånt menar jag). Det var mycket sånna gaysex grejer jag inte hade koll på heller? Blev som en utbildning för en sån världsfrånvänd person som mig.

Även om jag inte blev kär i karaktärerna så kändes de trovärdiga och tydliga. Även kul med en velande huvudkaraktär som tillsammans med tittaren hela tiden står på olika ben kring vilket beslut han ska ta i sina relationer, dvs. sån klassisk ”vilken kille ska han välja?!”.

Jag höll inte otippat på den genomsnälla killen i slutet…… utan att spoila för mycket.

3. TOGETHERNESS
Uj uj uj vad jag gillade den här! Klassiskt relationsdrama med mycket ROLIGA dialoger som jag flämtade av skratt åt. När jag tänker efter var nog det här min favorit av de här tre serierna jag tittat på för att karaktärerna var så jävla OVÄNTADE men samtidigt som… dig och mig?

Väldigt rapp och rolig dialog och plötsliga scener som jag inte var beredd på. Ibland visste jag i mitt huvud hur det skulle gå, men så såg vägen dit mer annorlunda ut än vad jag tänkt mig. Kände dessutom såååååå himla mycket för morsan som gjorde snedsteg och har nog aldrig varit så genomförbannad på hennes man. Kan ev ha skrikigt ”MEN DIN SKITSTÖVEL!!!” rakt ut i luften i sån klassisk arg-på-sin-man-manér.

I övrigt grät och skrattade jag mycket till den här och tänker att det kommer ni också göra.

*****SPOILER ALERT******

OJ. första avsnittet av GIRLS gjorde mig allt annat än besviken. Herregud vad bra det är. Har tittat på det två gånger nu och har på känn att säsongen kan bli en jävla succé. Vad ÄR det med den här serien som får mig så trollbunden? Är nästan orimligt hur mycket jag lever mig in i den. Får enorm ångest när de har ångest och skrattgråter rakt ut när de är lyckliga.

Är det så enkelt att jag är en 20-nånting medelklassfeminist med lika världsliga men ack så verkliga problem…? 8-)

Kan vi först bara prata om Marnie. Gud. Hon verkar ju i princip vara lika vilsen och gråtig som i säsong 3, vilket jag gillar. Jag älskar att Lena Dunham inte gjort hennes musikstil FÖR plojig och töntig, den tenderar att hela tiden balansera på gränsen mellan ”oj, det här var lite bra” och ”SKÄMSKUDDE!” Skrattade t.ex. rakt ut när hon sjöng ”goodbye friend”. 

OCH SLICKA-RÖVEN-SCENEN (!!!). Självklart ska den med. Lunchade med Parisa idag som bah ”det känns som att GIRLS har som mål att få med allt som inte visats på tv”. Kanske har hon rätt??? Men sanningen är ju att det faktiskt slickas röv i hushållen runt om i Sverige. 

Jag har bara en fråga: hur spelades rövscenen in? Han är ju verkligen där inne och GRÄVER. (OBS! Nu finns tydligen svar här!) BTW: Så sorgligt/kul med att Marnie så uppenbart är kär (se felsägningen [?] av henne i bilden ovan) i den här sliskiga sing-and-songwriter-killen som inte verkar ha så mycket personlighet? Hans tjej verkar ju fan mer intressant. 

Och så Hannah och Adam. Herregud. Så ångestfyllt. Den där tystnaden och tomma orden som hela tiden behöver sägas för att ”försäkra” om att det inte kommer ta slut. I säsongavslutningen av säsong 3 trodde jag verkligen att Hannah var på väg bort från Adam efter att han betett sig kukigt på teater, men så verkar icke vara fallet. Vet inte alls åt vilket håll det barkar i den här säsongen. Tanken kan väl inte vara att följa Hannah parallellt i Iowa? Hon kommer väl tillbaka till New York rätt snabbt? Och väl där kommer hon på Adam med att vara otrogen.

… För kanske är det DET hans ångest handlar om. Eller så vill han göra slut med Hannah. Eller så är han helt enkelt bara sur för att hon åker. Aja. Har svårt för Adam samtidigt som jag älskar honom.

ÖVRIGA TANKAR OM AVSNITTET: Kul att vi fick se bästa OITNB-skådisen som surdottern till Beedie (?). Fan, jag älskar när Jessa mår bra. Låt hon göra det. Får mest ångest av Shosh. Fan. Så tydligt att hon fortfarande är kär i sitt ex också. Och att han i sin tur är kär i Marnie. Visst då?