Anonym: Ååå Hanna kan inte du ge relationsråd? Förstår om det kanske är privat för dig att resonera kring din egen relation men jag chansar och frågar :) Jag och min sambo har varit tillsammans sedan jag var 18, han är några år äldre och har haft en lång relation innan mig. Han är dock min första partner. Vi har varit tillsammans i 5 år nu och börjar gå i tankar om att köpa bostad, jag är typ LITE sugen på barn inom en överskådlig framtid etc. Kan dock inte skaka av mig känslan av att det är osannolikt att det kommer vara vi ”för alltid” – eftersom han är min första partner. Samtidigt är han ju den bästa jag vet, han har funnits vid min sida när jag mått piss under en längre period och vi har roligt tillsammans. Ni har ju också varit tillsammans sjukt länge (du kanske haft någon relation innan) men… Har du någonsin tänkt som jag? Att det är typ orimligt att det kommer hålla ändå? De flesta i vuxen ålder har ju haft fler förhållanden än ett och det måste väl finnas en orsak till det. Eller kan man bara ha sån sjuk tur att man träffar rätt direkt?

Hanna svarar: Kära anonym! Jag förstår din fråga och det är klart att jag tänkt och fortfarande tänker liknande saker, men jag ser det tvivlet helt enkelt som en del av relationen – vilket också gör att det minskar. Historiskt sett har jag också vid fåtal tillfällen agerat på tankarna genom handling och krisat rejält. Men vet du vad jag kommit fram till efter allt det här? Att det inte finns något som är ”mer rätt” än något annat när det kommer till hur man väljer att tillbringa sitt liv (som trots allt är sitt eget och ingen annan jävels).

Mina föräldrar träffades när de var 18 och jag har flera andra i min närhet som varit ihop sen ung ålder, så i mitt fall har jag många vettiga förebilder i just långa relationer. Därmed vet jag ju också att man kan ”träffa rätt” tidigt, men jag vet också att saker kan vara svåra och ”hända på vägen” när man väljer att tillbringa stor del av livet med en annan människa.

För mig (och min kille) tror jag att den acceptansen varit stor del till anledningen varför vi fortfarande är ihop.

Nån slags slutsats ser väl ut typ såhär: huvudsaken är att ni båda trivs relation och vill vara där. När ni träffades och hur saker ”borde vara” är trots allt helt sekundärt, det är era liv och er relation så försök plocka ur den från andras normer och föreställningar.

Puss och kram!

Elin: Måste fråga dig för du är relationsexpert nr 1. Jag o min kille har varit ihop i ca 4 år, har gått relativt smärtfritt osv. Nu den senaste månaden har jag dock upplevt en riktigt ordentlig crush på en annan person. Jag har absolut haft små ”förtjusningar” förut, men nu snackar vi om något helt annat. Det pirrar i magen och jag tänker på hen hela tiden. Hemma är jag ganska off och vill helst vara för mig själv. Problemet är att en ev relation med min crush skulle innebära ett ganska jobbigt långdistansförhållande. Även ekonomiskt känns det jobbigt att göra slut med min nuvarande, då vi båda studerar och är ganska panka. Fan. Hjälp och råd mottages gärna.

Hanna svarar: Först och främst vill jag slå in lite öppna dörrar och påminna om att alla relationer är såklart olika och ingen situation är den andra lik.

Men överlag är ju att känslor är svinsvåra att styra. Att bli kär i nån annan tror jag att man kan bli lite närsom och inte enbart när ens egen relation är ”dålig” som många tycks tjata om. Det kan handla om att man spenderar väldigt mycket tid med någon annan och att det där uppstår känslor man inte *vill* ha. Tycker det kan vara helt ok att gå runt och va lite förtjust i andra, ser det mer som ett tecken på att vara en levande människa men precis som du skriver är det skillnad på förtjust och kär-kär.

Och i mitt eget fall, och som det låter på dig, så har du en tvåsamhet där det inte ingår att man kan vara ihop med flera samtidigt. Och då blir det ju knepigt. För den där KÄRHETEN och FÖRÄLSKELSEN är så satans stark och göra en totalt dum i huvet

Mitt bästa råd är att försöka hålla huvudet kallt och inte agera på känsla, även om vi inte kan styra över hur vi känner så kan vi styra över hur vi handlar.

OOOM du tycker din egen relation är värd det dvs. Och här närmar vi väl oss kärnan på problemet egentligen. Du skriver att ”ekonomiskt känns det jobbigt att bryta din nuvarande relation” och rent krasst tycker jag att det låter som en dålig anledning att stanna i ett förhållande (även om det såklart är piss att va pank).

Försök tänka med huvudet och fundera vad din nuvarande relation är värd för dig. Förälskelser kan övergå snabbare än vad man fattar och då sitter man där och bah ”HUUUUUUUUR kunde jag tro att jag ville va med den där personen?!” och vill spy på sig själv.

Men i andra fall så kanske en förälskelse för någon annan kan vara en väg ut ur en relation man egentligen inte vill eller bör vara i? Eller sin stora själsfrände!

Se bara till att försöka avsluta det du har innan du ”testar” något annat om du nu bestämmer dig för det. Känns så jävla surt att såra nån man älskar men också att du ska behöva gå runt med det på samvetet. Tror du kommer hitta svaret i ditt huvud snabbare än vad du tror.

Stor kram och lycka till