Kolla noga på männen i det här bildkollaget. Ser ni några likheter? Har de något gemensamt? 

Jag vet att ni tror att jag försöker lura er nu, för ni tror att alla bilder föreställer samma man. Men så är det inte. Det är olika män som poserar på varenda bild, från rätt olika decenium också, och jag vet att ni inte kommer tro mig – men en av dessa coola hunkar är JAG. 

Så här gjorde jag för att snyggposa som en man: 

1. Jag klämde ihop ögonbrynen och veckade pannan för att se både ledsen och förvånad ut. Hemligheten är att se ut som att menskoppen sitter snett och klämmer på ändtarmen. 
2. Sen spände jag munnen till ett leende-liknande tillstånd. VIKTIGT: ”Leendet” ska ligga i kinderna! Tänk att munnen är död och att kindmusklerna är dess marionettrådar! De riktiga proffsen kilar försiktigt in in en cigarett mellan läpparna. 

Tror du fortfarande inte att det är jag på en av bilderna? Här har du hela bilden. 

Kollar ni på kollaget igen så kommer ni se att det verkligen är jag.

Prova själva! Posta på instagram! Tagga med #snygglikeaman!

Superbonus: ifall du även tar på dig ett par jeans, en vit t-shirt och lutar dig mot en tegelvägg så kommer ingen kunna missa att de har att göra med en nonchalant douchebag. 
Har du dessutom en cigg/öl i handen eller kanske en knarkspruta i armvecket så kommer du dessutom kanske att gå till historien som en manposer som dog ung.

Som så många andra brukar jag med trötta fötter stå och försöka finna tidsfördriv medan jag står i kön på affären. Ett av dessa tidsfördriv är att läsa löpsedlarna. Visst, det finns en överhängande risk för ovälkomna bantnings-”såhär gick Kristina ner x kilo och nu står hon och drar ängsligt men glatt i jeanslinningen”-tips men ibland tar jag risken eftersom kön är lång. 

Jag brukar möta löpsedlarna ungefär såhär: ”så vad händer där ute i världen egentligen? Vad är det viktigt att jag har koll på?”. Men börjar förstå att jag ställer frågan helt fel 

Som här. ”H&M-Kungen” (?) och ”Stefan Person” (??) har alltså en grannfejd. Först tänkte jag att det inte är möjligt eftersom Stefan Persson är död, men sen kom jag på att jag tänkte på Krister Pettersson och att även om ”Stefan Persson” hade varit död så återstår det väl ca 10 000 stycken då det nog är ett av Sveriges vanligaste namn. 

Vilka de än är så står de här två männen alltså nånstans på nån tomtgräns och tjafsar sinsemellan om fasaner och träd. Lockbetet som ska få oss att köpa tidningen (?) får vi i form av en bild på ett hus omgivet av smogg och kanske är det ”H&M-Kungen” som gör en klassisk ”gud vad jag är trött och frustrerad, jag blir snart knäpp”-gest där uppe i hörnet. Tidningsredaktionen har jobbat hårt för att jag ska vilja läsa mer djupgående om det här tjafset.

Och jag tänker att om jag vill läsa om intensivt vardagsgnabb varför ska jag köpa en tidning när jag kan läsa Frans blogg om #annabookgate helt gratis. 

Om vi säger såhär: barnen har en förmåga att slänga sina kläder på golvet.

Det är inga konstigheter med det, barn är barn och oreda är vardag, men ibland hoppar hjärtat till och så vaknar jag upp åtta timmar senare i garderoben.

Man ba ”vad hände??” Sen kommer man på: aha jamen just det ja, det var mörkt och jag trodde att klädhögen var en demon.

Typisk sån där grej föräldrar gör som man kan skratta åt i efterhand.

Jag såg att Nöjesguiden (ja! precis den sida du läser på!) ska börja med kategorin ”Skönhet” och att Annahita ”Whinar” Yazdi (här hittar ni hennes blogg) är en av de tre som kommer publicera texter kring ämnet här. 

Bild på henne (snodd från här) 

Ibland älskar jag Nöjesguiden på grund av redaktionens uppenbart goda omdöme. Annahita har en av mina favoritbloggar och jag har följt den i ÅRATAL. Detta ”trots” att Annahita skriver nästan uteslutande om make-up, hud och naglar, något som jag ägnar rätt lite av min hobbyverksamhet på (även om jag tycker att det är väldigt kul periodvis så orkar jag i regel inte följa råd och göra det ordentligt). 

Men det är nåt med hennes blogg som typ masserar min själ. Jag tror inte att det behövs något större intresse för skönhet etc för att läsa hennes texter om dito, de har något mer. Värme, skaparglädje, människokärlek, ja jag vet inte, nånting är det som ligger där under och puttrar. Jag har till och med högläst ur bloggen för min dotter och hon blev lugn och sjönk in i trans. Eller okej kanske inte trans (vill inte få Annahita att framstå som nån häxmästare) men hon tyckte om det i alla fall (hon är väldigt intresserad av sånt därt). 

De andra två, Valerie Kyeyune Backström och Kristin Zetterlund, har redan skrivit en del här på Nöjesguiden. De har jag inte följt i åratal kanske men de verkar också cool. Valerie Kyeyune Backström är först ut och ger en introduktion till hur att ta hand om sitt afrohår.

Jag ser fram emot dessa skönhetsinlägg. Här kan ni läsa välkomnstintervjuerna och hälsa dem välkomna! 

Senast jag lämnade en mattelektion så var jag så glad och lycklig för jag tänkte att jag aldrig mer skulle gå tillbaka till en mattelektion nånsinn. Matte är inget favoritämne här i livet och siffror gör mig frustrerad så jag tänkte att nu börjar äntligen livet.

Men något har hänt på vägen och idag gjorde jag sen anmälan till Matte C (eller Matte 3c som det heter av nån anledning). Det som har hänt är att jag har börjat utforska möjligheten att bli en galen vetenskapare, typ som Einstein. 

Jag tycker att Einstein ser ut att ha så himla kul när han står vid sin griffeltavla ba ”E=mc” (fast jag får väl komma på nåt eget i så fall). Och jag tänker att forskning/vetenskap måste väl vara ganska spännande.

Men eftersom jag glömt av all matte jag läst så är det oerhört svårt att säga vad formeln på bilden betyder, om den ens betyder nåt. 

Det är klart att jag är lite orolig inför hur det ska gå men utöver intensiva känslor av fasa så känns det som att det kommer bli riktigt roligt, oavsett om jag kommer in eller inte. 

PS. Förresten, en grej jag tänkte på när jag fotade, är det vanligt att handen är lika stor som ansiktet? Eller är det jag som har ett pyttelitet ansikte bara? För inte är det händerna som är stora. DS.