Idag fick jag äntligen hem kurskatalogen från Göteborgs universutet men fick typ panik när jag öppnade kuvertet

”BLI DU!!!”

Vadå superaggressiv uppmaning right in ma face? 

Och vadå BLI? Vem tror dom egentligen att jag är just nu? Tror dom att jag är ingen? Tror dom att jag är en innehållslös dimma, en kontur, ett tomt skal precis som Grim och Fjalar var efter att Katlas eld dödat dom?  Eller tänker dom att jag en oformlig lerklump som dom ska forma till en människa?

Herregud… VAD MENAR DOM??

Har inte vågat öppna katalogen än för varje gång jag ser omslaget så får jag existensiell ångest. 

Jag köpte det här kaffet på en sån där fin affär som säljer kaffebönor från små plåtburkar för en gammeldags känsla. Ni vet vilken typ av affär jag menar va? En sån där ”murrig gårdsbutik i Bullerbyn”-affär fast den egentligen ligger i ett shoppingcenter i direkt anslutning till ICA Maxi och en tv-spelsbutik. 

Och oj vad jag har överkonsumerat detta kaffe senaste veckan. Jag har druckit minst fem koppar om dagen.
Hade jag konsumerat vanligt kaffe i dessa mängder och utan att äta ordentligt, så hade jag sannolikt legat utslagen pga yrsel, diarré och ångest just nu. Jag hade legat skakig i sängen och bett om nåd från gud vår herre skaparen. 

Men nu gör jag inte det för det här kaffet är koffeinfritt och är i princip bara en brun besk vätska som jag värmer upp och häller grädde i för att det inte ska smaka total skit.

Så med andra ord har jag bara ganska mycket ångest och lider av lättare magproblem men annars är det OK.

Hittade den här gamla bilden på mina barn.

Den är nog från 2009. Det var tiden då vi hade en cykelvagn som vi använde som färdmedel till ungefär alla ställen där vi behövde vara. Jag tror aldrig att jag har varit mer fit i hela mitt liv.

Jag blir alldeles tårögd när jag ser bilden. Mina vackra barn har blivit så stora nu. De är alldeles för stora för någon cykelvagn och dessutom cyklar de alldeles utmärkt för egen maskin. 

Idag bakade de chokladbollar och när jag frågade om jag fick smaka sa de ”men sa vi inte att vi gör dem till dig? Tror du inte att du får smaka då eller?”. De måttade med precision och stod vid köksbänken och småpratade och skrattade medan jag gjorde saker för mig själv. De ville inte att jag skulle störa. 

När de kom hem från skolan idag sa de att jag luktar som japanska körsbärsäpplen. Ena barnet har fått en bodylotion som doftar just japanska körsbärsäpplen (eller egentligen japanese cherry blossom) och hon säger att det luktar som jag gör. Jag vet inte om det är sant men när hon höjde sin insmorda arm mot sin bror och han höll med så smälte jag nästan ihop till en liten pulserande geléhög på golvet av glädje, för hade de inte sagt nåt hade jag gissat att jag luktar mens och tagel.

Jag vet inte om det är PMSen eller något annat men jag blir alldeles gråtig. Och rädd. Det är läskigt att vara förälder. 

Igår tog vi barnen till ett lekland. Jag har en sån hemsk hatkärlek till de där leklanden. De är plastiga, artificiella och de får mig att tänka på den där ön i Pinoccio dit de tar olydiga pojkar och förvandlar dem till åsnor. Volymen ligger ofta lite för högt och barnen får nåt demoniskt i ögonen när de tjatar om slusch.

Men det är ju så kul också!! Och lättsamt. Barnen springer runt och leker sig svettiga samtidigt som jag kan läsa och sörpla latte och smsa.

Och får jag lust så är det inget som hindrar mig från att också delta i leken, men inte för länge eftersom det bara är barn och OS-atleter i gymnastik som orkar hålla på där i mer än fem minuter.

Här i Kungälv är det extra bra också eftersom leklandet inte är så stort, det är ”lagom” stort liksom. Det i Göteborg (Backaplan) är hemskt, på riktigt fruktansvärt. Minns när barnen var mindre och man kunde se sitt barn sitta en meter bort och gråta, men för att ta sig till barnet så var man tvungen att knäcka en komplicerad labyrint av nättunnlar. Hade man otur hittade man inte barnet utan hamnade i en Blixten McQueen-rutchkana i stället där man brände ryggen och visade magen för ett helt födelsedagskalas med pirattema.

Jag har börjat plugga igen* och det är alltså matten som ligger i fokus. Jag vet inte om ni har märkt att jag har varit frånvarande, men detta är alltså anledningen till min bloggfrånvaro.

Matten har kommit som en bomb för mig och jag har varit (och är fortfarande) vilsen bland siffrorna. Det är så mycket som jag måste repetera och komma ikapp. Och då får ni kanske bilden av att jag har varit effektiv och verkligen tagit tillvara på all tid jag möjligen kan. Kan säga att i så fall är ni fel ute… jag har spenderat mer tid med att stirra apatiskt in i en vägg än vad jag har med att faktiskt öppna matteboken och räkna. Men tro inte för en sekund att det har hindrat mig från att ha hjärnan fylld med siffror så till den grad att det känns som att den ska rasera.

Såhär fungerar jag med stress och har gjort så länge som jag kan minnas. När stressen och nervositeten för allt det nya har lagt sig kanske jag äntligen kan börja räkna på allvar. 

Förut idag när jag tänkte hålla på och räkna i ekvationer i cirklar gick jag in på datorn förresten och googlade på ”Elvis still alive??”. Då kom den här bilden upp!

Det är ju fan helt otroligt! Han är ju inte lik sig ett dugg längre! Inte konstigt att alla tror att han är död!

*med plugga igen menar jag inte att jag har pluggat igen som att jag har fått en propp, även om man lätt kan tro det. Nej jag menar så klart att jag studerar.