Barnen är out of town till i morgon. Själv har jag varit ute och när jag kom hem stod frukostäggen fortfarande framme. 

Och jag blir så glad för jag är helt övertygad om att hon har målat det här för att hon vet att jag kommer att se det när jag ska ställa in äggen och hon vet att det kommer att förhöja min vardagsupplevelse. Jag älskar det!! Och på bordet låg hennes anteckningsblock öppen. 

Och den här är så sjuuukt lik hunden vi lånat så det är läskigt. 

På sociala medier får man tillgång till människors tankar och vardag. Ofta lunkar det bara på men ibland når dramatiken oanade höjder.

Den här bilden kan man tolka på två sätt 

1. Dessa knivar kan man köpa av Jamie Oliver. 
2. Nu är det dags att knivmörda Jamie Oliver. 

Ibland när jag har sett på inredningsprogram så har de sagt att ”belysningen gör halva rummet”. 

Det de menar med det är att tydligen spelar det inte så stor roll hur mycket du sliter med inredningen – finns där ingen belysning så är rummet fortfarande fult. Jag tror att det har nåt att göra med att ”i mörkret är alla katter grå”.

Så därför brukar de ta in så kallade elektriker som sliter några kablar genom väggen och slutför arbetet medan tittarna drar efter andan, hänförda över hur detta enkla knep kan få en garderob att se ut som spegelsalen i Versailles. Och inredarna brukar utsöndra nån slags aura av att alla som lämnar belysningen åt slumpen måste vara riktiga idioter som inte vet hur man gör när man prioriterar saker i sitt liv.

Då får jag revanschbegär. På samma sätt som Skorpan inte ville vara ”en liten lort” så vill jag inte heller vara nån som lämnar belysningen åt sitt egna öde. Svårt bara när man bor i hyresrätt och ännu har förmågan att kunna glädjas åt det lilla.

Idag när jag drog till stan glömde jag mobilen hemma. Jag upptäckte missödet först när jag var på hållplatsen och då var det för sent att vända om. 

Det var en märklig känsla att sitta där på bussen och känna händerna dansa över knät likt jättespindlar. De hade ingenting att sysselsätta sig med och de var besvikna på mig. 

”Är huvudet dumt får kroppen lida” brukar man säga, men just idag passade det nog bättre med ”glömmer huvudet telefonen så tror fingrarna att de är Robert Wells vid ett piano”. 

Det var hur som helst ganska trevligt. I stället för att kolla på mobilen och lyssna på modern musik så tittade jag ut genom fönstret och ifrågasatte vad som är verkligt.