Idag lyssnade jag som sagt på Karin och Saras podd – jag som liksom inte lyssnar på radio, ser på tv eller lyssnar på podd. Ever. Jag läser knappt tidningar. Musiklyssningen är även den väldigt begränsad. Jag måste skippa sånt för att ha energi över till att  sköta grundläggande hygien och hushållet. 

Men jag lyssnade i alla fall på Karin och Sara idag och känner mig jättehet nu. Och då menar jag absolut inte på ett sexuellt vis, typ ”sexuellt het”, uuh. Jag känner mig het liksom ”kolla på mig jag har lyssnat på en podd!”. Förstår ni hur jag menar? 

Lite som första gången man köper en latte på Pressbyrån och går omkring med den på stan och ser lite stressad ut. Då känner man sig också ”het”. Eller hur?

Och även fast jag förstår att det är helt orimligt så vill jag i princip nästan ha en medalj för det. Jag vet, det är jättetöntigt, men jag skulle vilja ha nåt slags diplom eller nåt att hänga på väggen så att jag för alltid kan komma ihåg att en gång lyssnade jag på en podd. 

Nu över till själva podden. 

Den var bra. Jag blir faktiskt lite rörd när jag tänker på att jag har hittat Karin Konstgrepp. Det måste ha varit såhär svenskar som reste till Clondike och grävde guld kände, när de hittade guld. 

Jag har funderat lite på vad hon kan ha varit i sitt förra liv men jag kom inte fram till något. Fast något jag kan tänka mig är att hon var nån kinesisk kejsarinna kanske, som sprang omkring i sidenkimonos och gjorde livsfarliga konstverk som innehöll dödliga mängder av flytande kvicksilver. Men så klart även safirer, rubiner och diverse ädelstenar. Jättevackra dödliga grejer med andra ord. Fast det känns ändå som att hon lika gärna kunde ha varit nåt helt annat, så vi lämnar det.

Bara den stora vattenblåsan som jag fått på min tå läker så kan jag lyssna på fler avsnitt under mina promenader. 

Yo people. Så var helgen över och den har varit fantastisk. Bland annat har vi varit på skymningspromenader där vi vilat i konstkonstellationer utanför reningsverk. Det stank verkligen. Så vi funderade på om dessa stenfåtöljer med små hål vid platsen för ändan egentligen var nån form av toaletter. Vi har ätit ute varje lunch – varmkorv på Ica maxi – för jag känner just nu att jag måste ta en paus från matlagandet. De hatar allt som jag tillagar och äter ingenting. Det är dränerande. Seriöst jag blir ledsen på riktigt över att jag inte får i dem näring, jag känner mig maktlös och dålig. Får försöka komma med lösning för att hantera det. Och idag gick jag till Ytterby samtidigt som jag lyssnade på ”Karin och Sara” vilket är en podd. Jag lyssnar ALDRIG på podd, men detta lyssnade jag på nu, och det gör jag förmodligen om. Pluset är att det var mysigt, minuset var att jag var så fokuserad på deras samtal att jag inte la märke till nåt annat under färden. Jo just ja jag såg ett gäng människor i skogen. En skrekhälsade på mig för han kände väl igen mig från igår när jag var på maxi (och gav barnen korv) och polisen kom och hämtade honom av nån anledning. Känner honom inte, allt jag vet är att han aldrig tycks veta vad klockan är.

… sort of. De är lite korta i armarna och midjan samt är lite snäva men jag kan pressa på mig dem och detta utan hjälp av en tredje part. Byxor är desto svårare då han har världens minsta bak men vi kommer dit i sinom tid. Jag har räknat ut att växer han lika mkt som han gjorde förra året så kommer han att vara längre än mig innan han är tio. Men eftersom man inte ska va ”tidsoptimist” så kan vi väl säga tolv år då. Så om fem år kommer jag inte behövs köpa några fler kläder till mig själv. Jag kan ta hans kläder! Kanske rent utav ärva dem när han växt ur dem! Moahahahaha kul liv han kommer ha under dessa premisser.

Som ni ser på bilden så var jag iklädd en lättare maskering idag. Då kanske ni undrar om jag varit våldsam och om jag just hade kastat sten mot polis och brandkår när bilden togs. Och nej det hade jag inte men däremot har jag intagit ett kafé idag. Jag skrämde bort alla andra gäster med knytnävar och butterflyknivar sen satt jag där och mös. Hösten är en fantastiskt vacker årstid!

Ahapp här sitter jag med restless legs-ryck undrar hur jag ska kunna somna. 

Det är fascinerande hur benen liksom gör ont ifall jag inte sprattlar med dem. För egentligen så rycker inte benen ”av sig självt” utan det är jag som styr skeppet hela tiden. Jag kan sitta still om jag vill. Det är bara det att när restless legs pågår så känns det ytterst obehagligt och ointressant att sitta still. 

Jag har hört nån teori om att det beror på ”zinkbrist” eller nåt. Men jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är en bieffekt av att ha kryddat sin mat med aromat. För aromat är ingen bra, den påverkar en neurologiskt med sina e-ämnen. 

Nä nu ska jag ta och köra en halvtimmes yoga så kanske sprattlen går över så att jag kan gå och lägga mig.