Förra veckan såg jag första delen av Djävulsdansen som nu sänds i SVT i tre delar.

Djävulsdansen är alltså en dokumentärserie om medberoende, dvs olika beteenden och symtom som närstående till missbrukare lätt drar på sig, då en missbruksanhörig ofta måste uppfinna en lång rad med strategier för att klara vardagen nära missbrukaren. 

Hur börjar man ens med att försöka skildra ett såpass stort, omfattande men ändå flyktigt ämne? 

I första delen får vi träffa författaren Hillevi Wahl och en tonåring som heter Simon. Wahl är uppväxt med en missbrukande mor som, enligt Wahl, förmodligen självmedicinerade sina psykiska problem med alkohol. Hon läser stycken från sin bok ”kärleksbarnet” samt berättar om vardagen med mamman till flykten från henne, och processen då hon började lära känna sig själv.

Simon har tagit sig bort från sin missbrukande pappa, men det märks att han fortfarande har mycket att deala med när programmet spelas in. Han möter sin pappa för att han vill ha svar på olika frågor, kanske vill han även få upprättelse för allt han har fått gå igenom. Men det rinner mest ut i besvikelse och frustration över pappans svar. ”Det är ingen vits att be om ursäkt” säger pappan, ”gjort är gjort”. 

Att följa Hillevi Wahls berätta delar ur sin historia är svårt, men ändå fint.  Hon kan berätta om sina erfarenheter med en viss distans. Med Simon finns inte alls den distansen, för trots att han har lämnat livet med pappan och har börjat bygga upp ett fungerande liv utan honom så verkar han fortfarande rätt uppe i sin bearbetning. Jag hade velat se hur de resonerade angående att spela in mötet med pappan innan de bestämde sig för att göra det. Jag hade också önskat att de följt upp Simon några veckor efteråt för att se vad han tänkte om det efter att det hade fått sjunka in lite. Situationen när de spelade in var ganska känslomässigt splittrande och extrem för honom, kan jag tänka.

Trots att de medverkandes berättelser är så olika, så finns det saker som förenar historierna: osäkerheten, kaoset, anpassningen utåt, anpassningen inåt. Medberoendet.

Nästa avsnitt sänds i kväll i SVT kl 21.05. Är det fler som sett och kommer att se?

Igår såg jag framförallt två saker diskuteras: Dels har SVT klippt bort nån skit från nån film så att man kan visa den för barn även fortsättningsvis och dels har Rossana Dinamarca haft en t-shirt med ett faktamässigt tryck på i typ rikstadshuset. 

Det finns inte så mycket att fundera över här. 

Vad jag inte fattar är varför SVT måste basunera ut sin millimeter-finklippniing i media och göra det till en ”nyhet”. Är det bara för att skapa en ”diskussion”?  För alla, och särskilt folk på SVT, borde ju veta ju vilken typ av ”diskussion” det blir och hur röttsam och dum den är. Men nä, tydligen är klick och delningar på facebook skitviktigt för ”medias överlevnad”. 

Kan inte media bara ta och dö ut i sin nuvarande klickomaniska form? 

Jag önskar att SVT i stället hade valt att klippa bort skiten i tysthet utan att göra ett nummer av det. Då hade de som saknade de bortklippta sekunderna av filmen kunnat märka det själva för att därefter eventuellt organisera sig och skriva engagerande debattinlägg om det i en kamp att försöka få tillbaka det sämre originalet.

Lite så där som folk säkert har fått jobba för att få styckena ändrade. 

Jag vill så klart inte länka. Vet ni inte vad jag snackar om kan ni gå och lägga er som gladare människor. 

Igår fick vi föresten en vice talman som beter sig som en sån där ond mobbare i en Stephen King-roman. Jag vet inte exakt vad en vice talman gör men jag hoppas att det inte är något viktigt.

Jag har sett Oblivion med Tom Cruise i huvudrollen. Den var inget vidare. Faktum är att den var värdelös. Inte så värdelös att jag vill stoppa filmen i en grop på en soptipp och sen pissa och bajsa över hela filmen. Men tillräckligt dålig för att jag ska undra vad fan de tänkte när de liks hade hundrafemtio sillioner i budget. 

Tom Cruise, läste du inte manus först? Eller räknade du kallt med att din ”busgrabbiga” och lite ”olydiga” uppsyn skulle täcka manusets enorma brister och förföra en okritisk publik? Vilket den kanske gjorde. 

Den här grovskissen på Tom Cruise tänker jag inte förfina så den får stanna på grovskisstadiet för alltid.

PS. Har Tom Cruise gjort en enda bra film sedan En vampyrs bekännelser? En film om en Brad Pitt som aldrig mer får se solens ljus, förutom på bio. DS.

Dagens mage är sponsrad av tortillas med quornfärs. Magen, som inte tål kött, tål tyvärr inte quornfärs heller så vidare bra. Så det blev ingen yoga ikväll på grund av stora svårigheter att böja mig ned utan svåra buksmärtor som följd.

Allt fler väljer att bli nykterister och många vill inte förvara alkohol hemma eftersom de anser att det är en förrädisk drog. 

Detta med resultatet att många vinhyllor nu gapar tomma eller säljs vidare till second hand-butiker där de får stå och samla damm.

Vad de flesta dock missar är att vinhyllorna är världens bästa hållare för dina hushålls- och toalettrullar.

Den till vänster förvaras med fördel i köket och den andra inne på toaletten. 

Tokbilliga är de just nu också, så slå till innan priset går upp igen.