Operation disrespectful nod.
Så kallas den senaste vändningen i den till synes aldrig avtagande skitstormen som är #GamerGate och Quinnspiracy. (För dig som inte följt med så här långt, kolla den här texten samt kolla tidslinje och länklista här).
Operation disrespectful nod går i korthet ut på att GamerGate-ivrarna sätter press på företag som köper annonser på spelsajter där skribenter med ”feministisk agenda” får komma till tals.
Igen, alltså: (1) journalist/krönikör/skribent skriver feministisk kritik på spelsajt, (2) Anti-feminister sätter press på annonsörerna i hopp om att (3) annonsörerna ska dra tillbaka sitt ekonomiska stöd.
Rörelsen som är ute efter personer som Zoe Quinn och Anita Sarkeesian har insett att de bara kommer så långt med hot om död, våldtäkt och våld mot släkt och vänner. Det räcker inte heller med att sprida nakenbilder och login-uppgifter till Paypal-konton. Nej, nu vill de också se till att antingen sänka de spelsajter som vågar stå upp för orättvisorna i spelbranschen – eller ser till att de inte vågar anlita de skribenter som märkts som ”Social Justice Warriors”.
Det värsta? Att det funkar.
Mikroprocessormakarna på Intel har nämligen nyligen dragit tillbaka en annonskampanj från spelutvecklarsajten Gamasutra, efter att de tagit in en ”opinion piece”/krönika från Leigh Alexander. I krönikan kritiserade och dödförklarade Alexander den manliga gamer-kulturen.
Gamasutra bekräftade händelseförloppet. Intel har fortfarande inte uttalat sig i frågan.
Ett externt, stort företag sätter nu alltså, indirekt, press på Gamasutra att sluta ge utrymme till personer som uttrycker feministiska åsikter. Läxan Intel vill lära oss är att idioti och människofientlighet är okej, så länge tillräckligt många ger uttryck för det. Och ”många” är ju, som tidigare bevisats, ett otroligt relativt begrepp. #GamerGate och #NotYourShield har bevisligen haft en stor mängd fejkade konton på sin sida.
Men det här är tyvärr ingen isolerad företeelse. När jag samlade hälsningar från svenska spelutvecklare var det flera som berättade att de absolut inte fick tillåtelse att berätta på vilket företag de arbetade. De stora företagen vågar inte ta ställning. Och detta i frågor som inte på något sätt borde vara kontroversiella.
I min bok går det inte att INTE ta ställning. Antingen är du för en mer jämställd bransch och en kultur som är till för alla – oavsett vem du är – eller så är du emot det. Intel har bekänt färg, och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla vi gamers (eller vad vi nu väljer att kalla oss) som fortfarande har ett förnuft på alla möjliga sätt visar att det här är FEL.
Och till alla som fortfarande hävdar att GamerGate alltid handlat om pressetik och tveksamma journalistiska principer: hur kan ni läsa om allt det här utan att inse vilka ni spelar i händerna? GamerGate handlar inte om att föra en diskussion över huvud taget. GamerGate handlar om att tysta en viss sorts åsikter. De sajter och personer som nu blir utsatta för de här kampanjerna har inte bevisats ha oegentliga relationer med de som de bevakar. De har bara ett gemensamt: de ger uttryck för feministiska åsikter. Men det går inte att föra en diskussion när den ena sidan anonymt hotar och förföljer sina meningsmotståndare. Det går liksom inte ens att ta debatten när den ena sidan bara svingar sina järnrör i blint raseri.
Samtidigt som allt det här händer berättar New York Times att de fått en snabb chatstund med Zoe Quinn, kvinnan som befinner sig mitt i skitstormens öga. Hon berättar att hon couchsurfat de senaste två månaderna, eftersom hon inte känner sig säker i sitt eget hem. Hon har ingen aning om hur länge det kommer pågå.
Människor förföljs och hotas till livet för att de ger uttryck för sina personliga åsikter. Hur länge ska det här behöva fortgå?
