Ja, jag var alltså med i SVT-programmet Plus och ställde Playstation 4 mot Xbox One i vinterns kanske viktigaste test. Exakt 34 minuter och 11 sekunder in i klippet nedan börjar inslaget. I vilket jag, Angeliga Norgren och Effie Karabuda plockar isär konsolerna i _molekyler_ och sedan sätter ihop dem igen. Och utser den ultimata vinnaren.
Ikväll gör jag mitt andra framträdande någonsin i public service-Sveriges kanske tyngsta institution någonsin – Plus. Förra gången skämde jag ut mig genom att spela dansspel mot en skolad musikalartist (ja, jag fick storstryk). Den här gången blir det inte lika mycket förnedring. Eller dans. Men jag – tillsammans med grymma Effie Karabuda och Angelica Norgren, lägger ner sanningen om vilken av de två konsolerna – Playstation 4 eller Xbox One – som är värda att landa under just din julgran i år. Vilket svaret blir? Det tänker jag ju inte berätta här…
För den som fortfarande använder tablå-tv:n är det bara att ratta in kanal 1 klockan 21:00. Tre små smakprov bjuds nedan.
Ett otroligt oansenligt och knappt hållbart paket landade på min tröskel här om dagen.
Selma var väldigt intresserad av det här med Xbone
Bubbelplast i mängder. Samt konsol som är nästan ett år försenad i Sverige. Plus en vecka för min.
En rätt fin launch-lineup ändå. Eller bättre än Perfect Dark Zero, iaf.
Ett tag var det oklart om jag köpt en tv med inbyggt Win 8…
…men det blev snart tydligare.
Ljusförhållandena barkade (vi har sol dygnet runt på sommaren i Umeå. Det är inte sommar längre). Bjuder på en tå som plåster på såren. Observera att handkontrollen levereras med två batterier. Det vill säga vi måste ÅTERIGEN köpa till uppladdningsbara batterier. Skandal.
Storleksskillnad. Xbox One – Playstation 4. Markant skillnad.
Storleksskillnad, del 2. Selma ville vid det här laget visa en roligare leksak.
Xbone-handkontrollen, längst upp till höger. Jämförs med PS4- och Xbox 360-kontroller.
Jag hörde att jag gillade rörelsekameror, så jag la min Playstation Eye på min Kinect. Och skrattade högt över hur absurt stor Kinecten är. Åas är den ju sjukt mycket mer avancerad…
…men eftersom Kinect dömts till ett liv i osäkerhet och jag kanske aldrig ens kommer få nöjet att testa ett nextgen-Kinect-spel, blir kameran endast ett hjälpmedel för att jag ska kunna logga in snabbare. Det och att jag kan röststyra den. På engelska. Har redan tappat räkningen på hur många gånger jag sagt ”You’re drunk Xbox, go home” för att komma till startskärmen. Olyckligtvis(?) verkar också röststyrningen funka bättre när jag lajvar cockneybritt än pratar min klassiskt skolade svengelska.
Istället för att lägga upp en unboxing-video när jag sprättar min Xbox One drog jag till London för att spela ett gäng spel som kommer ut först i höst. Jag får inte berätta vilka än, men ni kan läsa om dom i nästa Nöjesguiden.
…och roa er med att läsa en lista över fem av de ABSOLUT sämsta spelen som någonsin gjorts (och släppts exklusivt till en Xbox-konsol).
1. Dead or Alive: Xtreme 2
Dead or Alive började som en fightingspelserie, typ Tekken eller Virtua Fighter. Det var hyfsat kompetent. Hade ett ganska intressant counter-system. Men det hade också en välutvecklad bröstfysikmotor. Den gick, i stora drag, ut på att karaktärerna omfattades av jordens fysiska lagar. De kvinnliga karaktärernas bröst, däremot, löd under speciella månlagar. I Xtreme Beach Volleyball gick ruskigt ofräscha japanska spelföretaget Team Ninja lite längre. Här lät de nämligen samtliga kvinnliga karaktärer göra upp mot varandra i volleyboll istället. Enbart iförda baddräkter.
I uppföljaren, Xtreme 2, gick det ännu längre. Då fick tjejerna leka andra strandlekar. Typ som att hoppa på saker i en pool. Och stjärtbattla. Samtidigt som spelaren kunde låsa upp nya ”kläder” samt fota karaktärerna ur olika vinklar. ”Gubbsjukt”? Det här är fan (gubb)ebolavarianten.
2. N.U.D.E. : Natural Ultimate Digital Experiment
Drömmen för alla manliga spelare måste väl ändå vara att ha en egen, svinsnygg och pinnsmal cyborgbrutta som stapplar runt i pojkrummet (som naturligtvis har Xbox-affischer på väggen)? Som lyder ens varje kommando blint? Natural Ultimate Digital Experiment är ett spel som liknar Dreamcast-klassiker Seaman väldigt mycket. Fast huvudkaraktären är bytt från fiskman till robotkvinna. Spelet styrs genom att du talar in kommandon i ditt headset. Vi får anta att förkortningen sålde fler exemplar av spelet än vad själva premissen gjorde. Så dumt så att det aldrig lämnade Japan.
3. Rumble Roses XX
Så, om du inte kan göra ett spel om yppiga skolflickor som ”spelar volleyboll” så får du ta till det näst bästa. Yppiga flickor som brottas mot varandra. Wrestlingbrottas. Jag skäms så mycket när jag ser de här filmklippen att det liksom gör ont i hela kroppen. Slowmotionsekvenser när overkliga pattar fladdrar runt mitt i en flygande mara. Argh.
4. Blackwater
Känner du till Blackwater? Alltså inte spelet, för det känner INGEN till. Blackwater, privatarmén. Ett företag som säljer sina tjänster till högstbjudande (inte sällan USA) och grottat runt i en hel hög infekterade konflikthärdar under de senaste typ 15 åren. Det har inte alltid gått snyggt till (om det nu någonsin kan göra det i krig). I september 2007 sköt de till exempel ihjäl 17 civila och skadade 20 i Bagdad. Plus att de köpt prostituerade med amerikanska skattepengar.
Aaaanyways. Tänk att du gör ett spel om det här. Ett spel där du står framför tv:n och skjuter med fingrarna. Och det är nästan som i verkligheten! Så sjukt verkligt! Ja, fast du kommer ju aldrig behöva oroa dig för att det faktiskt på riktigt kommer att behöva hända på riktigt. Eftersom Blackwater är på din sida. Just nu, i alla fall.
5. Amped 3
Amped-spelen är två av mina absoluta favoritspel på Xbox. Jag tror inte något annat spel snurrade så många timmar i den gamla originalkrysslådan som nummer två i serien. Det var, ungefär, vad Skate var för skateboardgenren. Ett mer realistiskt, samlat och coolt spel. När serien tog klivet in i nästan generation (till Xbox 360) var mina förväntningar därför skyhöga. Det här kunde väl bara bli bra? Fel. Det kunde bli jättejättedåligt. Det blev Jackass av allt och jag sörjde det här mer än något annat flera vintrar i rad.
Xbox One släpps imorn!? Det är helt galet. På flera sätt:
Ett: det är alltid högtidsstund när ny hårdvara släpps.
Två: den släpptes för jättelängesen i andra länder.
Hittills har vi firat det kommande släppet med att lista Xbox-trivia. Nu tänkte jag lista mina favoritspel av de Xbox-exklusiva (som alltså inte kommit ut till någon annan konsol) titlar som kommit ut i spelbutik de senaste 12 åren.
1. Alan Wake (Xbox 360)
Finska Remedy följde upp sina actionstänkaren och supersuccén Max Payne med ett spel om en författare som hittade sitt eget Twin Peaks. De allra flesta avskydde det här av anledningar jag aldrig riktigt förstod (förväntningar som satts av ett gammalt teknikdemo, kanske?). Ett fantastiskt flerbottnat manus räckte för att vinna mitt hjärta helt och fullt.
2. Geometry Wars: Retro Evolved 2 (Xbox 360)
Xbox 360 var den första konsolen där indiescenen fick någon slags vågmästarroll. Alla (nästan) stora spel släpptes till multiplattform – och skillnaden mellan maskinerna byggdes av exklusivitetsdealar med indieutvecklare. Braid och Limbo var ju till exempel tidsexklusiva mästerverk. Geometry Wars-spelen har inte alls samma pretentiösa anspråk som de båda spelen – men herre-min-gud vad roligt det är. Jag älskar det här spelet.
3. Halo 2 (Xbox)
Det går liksom inte att överskatta Halo-seriens betydelse, varken för Xbox-varumärket eller för konsol-fps-spelen. Det här var serien som lärde oss att det faktiskt gick att skjuta på varandra även om du inte hade en speldator. Alla tre huvuddelarna är ju magiska, men nummer två har ändå en speciell plats i mitt hjärta.
4. Forza Motorsport 4 (Xbox 360)
Om det var något Xbox-konsolerna kunde bjuda på så var det mäktiga bilspel. Project Gotham Racing, Rallisport Challenge och Forza Motorsport har stulit så många timmar från mig att jag förmodligen kunnat ta alla körkort som finns där ute om jag tillbringat tiden i en uppkörningsbil istället. Forza 4 är höjdpunkten på allt det här. Ska bli skoj att se hur nästa generations racing blir.
5.Crackdown (Xbox 360)
Ett GTA men med superhjältesnut som smiskar upp cyberpunkiga gatugäng. Det låter ju ungefär som alla andra spel i hela världen. Crackdown var inte det. Det är fortfarande en av de största överraskningarna jag bjudits på i modern tid. Lika roligt som uppföljaren är värdelöst.
6. Child of Eden (Xbox 360)
Listans första – och nästan enda – Kinect-spel kommer från en japansk lirare som heter Tetsuya Mizuguchi. Han gillar psykedeliska hallucinations-shoot’em-ups. Och det gör jag med. Child of Eden KUNDE spelas med händerna. Det kändes bättre med handkontroll. Och lite sämre än föregångaren, Rez. Men fortfarande fullständigt underbart.
7. Otogi: Myth of Demons (Xbox)
Långt innan Demon’s Souls och Dark Souls blev hippt att gilla (pga de fanns inte än) satt jag och slet mitt hår över FROM Softwares märkliga mytologislaktare Otogi. Stämningsfull tomtar och troll-action som träffade rätt.
8. Steel Battalion (Xbox)
Alla spel som handlar om asfeta robotar har automatiskt ett plus i kanten hos mig. Om du dessutom behöver en typ 20 kilo tung, specialbyggd handkontroll (med en knapp dedikerad för att skjuta ut sig ur mecha-cockpiten) för att styra det är skiten i mål direkt. Steel Battalion var otroligt japanskt – och det älskar en ju – och svårtillgängligt. Var eventuellt lite före sin tid.
9. Chromehounds (Xbox 360)
Det var ju det där med feta robotar, ja. I Chromehounds styrde vi visserligen våra mechajättar med vanliga handkontroller, men känslan gick rakt in ändå. I detalj fick en pimpa sina robotar – och sedan spela dödsmatcher med vänner – mot ovänner – över nätet. Bäst bössa vann, oftast. Tyvärr var spelet väldigt obalanserat och det slutade med att alla hade exakt samma vapen.
10. Dance Central (Xbox 360/Kinect)
Kinect-titlar är det inte gott om på den här listan. Dance Central är en av de få. Ett spel som visar hur du ska dansa – och sedan ”ser” med kameran om du gör rätt. Det är så sjukt pinsamt – men också fantastiskt roligt. Bonusinfo är att jag alltså ställde upp i dansbattle i SVT-programmet PLUS mot en melodifestival-stjärna som jag nu tyvärr glömt namnet på. Alla filmklipp är raderade från internet, vad jag vet, och jag skulle inte gråta om SVT:s arkiv brann upp.
Vilka spel är dina favoriter?
|
|
