En av mina främsta expertiser är föräldraskap. För vissa kan det tyckas lite konstigt, eftersom jag själv inte har barn, men det är faktiskt helt naturligt. Föräldrar är för upptagna av föräldraskapet för att kunna analysera det. De ser inte skogen för alla träden och allt det där. Ofta är det bättre att stå lite vid sidan av. Från läktaren har jag kunnat observera hur barnen ska uppfostras för att få en så bra utvecklingskurva som möjligt.

Jag har tidigare skrivit om barnuppfostran i Metro, men sedan inte gjort så värst mycket av denna talang. I går bjöd jag in mina barnahavande vänner och följare att ställa frågor om föräldraskap, så kommer jag publicera frågorna tillsammans med mina svar i bloggen. Några frågor har inkommit som jag härmed tänkte besvara:

Hvordan får jeg min 4-åring til å bidra mer i hjemmet?

Ibland måste man se föräldraskapet i en bredare kontext. Alla barn och vuxna påverkas av yttre miljöfaktorer. Att din 4-åring är lat och oambitiös beror förmodligen mycket att på att ni bor i Norge (ett land som för den som aldrig har varit där skulle kunna beskrivas som ett ett enda gigantiskt Bromma, ekonomiskt och kulturellt). Om allt barnet ser i sin omgivning är den vadderade tillvaro som hela Norge utgörs av, då är det inte så konstigt att barnet slutar anstränga sig. Varför vara intresserad och engagerad om det ändå inte gör så mycket till eller från och allt kommer gå bra ändå? Därför rekommenderar jag dig och din fru att verka för att sänka det redan låga oljepriset ytterligare. Det gör förhoppningsvis att ditt barn inte blir lika ‘fat and happy’. Priset dikteras ju till stor del av OPEC, där Norge inte är medlem, och genom att lobba för skapandet av en suboptimal balans mellan utbud och efterfrågan (genom att utbudet överdimensioneras) kan den norska ekonomin försvagas, samtidigt som ditt barn blir starkare och tåligare. Nu har det precis varit val i Norge, och kanske skulle du också kunna verka för att den nya regeringskoalitionen ska köpa bitcoins för alla pengar i den norska statens pensionsfond (populärt kallad “oljefonden”) så kan ni snart åka rutschkana ned till en lägre välståndsnivå, så att ditt barn lär sig att kämpa snarare. Antingen det eller flytta. Ditt barn skulle förmodligen må bra av ett utbytesår i Moldavien.

Varför ska någon du tvingat dig på bidra? Inte ens krigsfångar är skyldiga att arbeta, och de har ändå försökt döda dig.

Detta var en märklig fråga. Den här sortens rudimentär moralfilosofi är det primärt personer som Ayn Rand och Unabombaren som ägnar sig åt. Den som med skohorn trycker in sina libertarianska perspektiv överallt lider förmodligen av det som kallas “fix idé”. Att man kan vara så konsekvent motståndare till tvång, men samtidigt så konsekvent förfäktare av pådyvlan är svårbegripligt. Fast inte alldeles ovanligt hos folk som börjat läsa Nozick och Rand först i vuxen ålder, författare som de flesta andra barn tagit sig igenom i 6-7-årsåldern.

Ansiktstatueringar. Får inga bra svar på Familjeliv. Helt passé eller?

Det beror på. Om ditt barns utseende är anskrämligt kan en ansiktstatuering faktiskt lyfta utseendenivån, men i andra fall kan det vara ett sänke.

Red ut det där med skärmtid en gång för alla tycker jag. #teamamish

Ja, precis som jag skrev i Metro häromåret: barn ska inte tillbringa tid framför skärmar. Särskilt inte under småbarnsåren. Eller, man ska som förälder vara på det klara med att man genom att utsätta barnen för skärmar garanterar att de blir kognitivt nedsatta. Ja, idioter. För att kunna hantera en dator och telefon som vuxen, måste man ha förskonats från dem som litet barn. Annars kommer barnet utveckla demens. Vissa föräldrar är rädda för att ta ställning mot skärmarna i den här frågan, det finns något stigmatiskt i otidsenligheten, man löper risk av att betraktas som vaccinmotståndare och andra liknande utvecklingsskeptiker. Men det är bara de skärmvänliga föräldrarnas försök att lösa sin egen kognitiva dissonans genom att intala sig själva och andra att det på något sätt skulle vara hälsosamt och ofarligt att låta ett småbarns outvecklade hjärna registrera flimrande ljuskällor som uppdateras 25 gånger i sekunden.

Barnkalas på McDonalds: lathet av föräldrar eller ironiskt genidrag?

Ingetdera. Ingen seriös förälder skulle anordna ett barnkalas hemma hos sig. Det är nämligen lätt att man börjar hata sitt hem om man en gång har gjort om det till ett litet Disneyland; det tappar sin värdighet. Barnkalas på McDonald’s är däremot en utmärkt idé, och det har inget med lathet att göra och är helt utan spår av ironi. Det är helt enkelt bara en väldigt bra deal för alla inblandade; barn och vuxna – alla nöjda och glada.

Fortsätt skicka in frågor så ska jag besvara dem i den takt som hinns med. Barnen är det viktigaste vi har, om jag då kan hjälpa er föräldrar att bli något bättre i era roller, så gör jag gärna det.