Det är inte en bra dag idag. Alltså verkligen inte en bra dag. Både kropp och själ är missnöjda och allt solsken i hela världen skulle inte kunna få mig på gott humör. Trots detta beslutade jag göra en ansats att förändra mitt sinnestillstånd genom att först köpa en bok, och sedan gå till en lugn och behaglig uteservering för att äta en ensamlunch medan jag påbörjade boken. Så jag gjorde det. Jag beställde ångad sej. Potatis, pepparrot och en liten hög räkor till. Åt upp tre bröd i rask följd från brödkorgen. Jag var själv på uteserveringen, hade den bästa platsen. Kände mig nöjd med den riktning jag beslutat att dagen skulle ta, och hoppades liksom att om någon som inte kände mig gick förbi kanske den skulle tänka, vilken spännande person som sitter där, vilken härlig dag hon har! En upplyftande tanke.

Sedan tog lunchen en annan vändning. En tredjedel in i fisken dök åtta tanter upp. De slog sig ned vid borden runt om kring mig som en flock pladdriga fåglar. Borden rymde bara två sittplatser vardera så jag blev liksom omringad. De var från Norge. Vecklade ut stora kartor och pratade om Södermalm: ”det var här på södermalm som författaren Stieg Larsson satt och skrev Millenium-triologin” sa en av dem. Det kändes som att jag var en av dem, vilket hade kunnat vara trevligt då de verkade ha det himla härligt, men på grund av min sinnesstämning kändes det inte bra. Att om någon gick förbi skulle de kanske inte urskilja mig där i mitten, inte identifiera mig som en ung kvinna som satt där och lunchade, hade kvalitetstid med sig själv, en bok och en ångad sej. Det var synd, för jag behövde verkligen den bekräftelsen idag. Åt upp, betalade och gick.

Längtar jättemycket tills jag är en tant.