Nyårslöfte. För somliga rymmer ordet förväntan och hopp, medan andra redan innan det nya året kommit igång känner tyngden av 365-dagars potentiellt misslyckande. Med en halvtimme kvar på året och ett champagnerus bubblande i kroppen är det lätt att häva ur sig saker som: det här året blir mitt karriär-år! Eller i mitt fall: 2018 ska jag bli The Body! När folk ska ha middag och pratar om vilka de ska bjuda kommer de säga ”ska vi kolla om The Body vill komma?”. Nu, halvvägs in i det nya årets första månad, är jag inte längre säker på att jag vill ägna året åt att bli The Body. Jag vill hellre göra andra saker, som att läsa mer, kanske äntligen börja på improvisationsteater som jag tänkt så länge. Och så vill jag äta mer olika saker. Tre ambitioner som alla har gemensamt att de är världsvidgande, lustfyllda och roliga grejer. Om man tillhör kategorin som associerar begreppet nyårslöfte med något ångestfyllt är det en bra väg framåt.

Många avger nyårslöften som rör mat. De handlar nästan alltid om att äta bättre, och då menar jag ur ett hälso- eller (i brist på bättre ord) moralperspektiv. Äta mindre socker, äta mer ekologiskt, dricka mindre alkohol, äta mindre hämtmat. Lokalt och klimatsmart och inte så jäkla fettbildande. Alla har vi olika skäl till att förändra hur vi äter, men poängen är att dessa löften sällan är just lustfyllda. De är faktiskt mest kravfyllda. Och i viss mån skuldtyngda. Allt detta innan året ens har börjat.

Min tanke om att ”äta mer olika saker” är lite för diffus för att fungera som nyårslöfte. Men när jag satte mig ner och funderade på vad  jag egentligen menar med det uppenbarade sig fyra punkter:

1. Bättre restauranger, inplanerat. Oftast när jag äter ute är det resultat av ett spontant infall en fredagkväll, då chansen att det finns bord på någon av de för stunden mest intressanta restaurangerna är lika med noll. Istället ska jag den första dagen varje månad boka bord. Så kan jag fram till datumet då restaurangbesöket infaller gå runt och känna mig förväntansfull och självgod.

2. Koka buljonger. Varje gång jag gör det känner jag en enorm tillfredsställelse, och fy fan vad gott det blir. Jag har tidigare levt i villfarelsen att detta endast är något som världsfrånvända supermänniskor ägnar sig åt, men det är fel. Alla kan göra det! Du, och framförallt jag, också. Alltså: det ska kokas mer buljong, och det som inte käkas upp direkt ska förvaras i frysen som således förvandlas till skattkista.

3. Jag ska äta mer goda bakverk. (Underförstått i detta löfte till mig själv är att samtidigt äta färre skitbakverk, främst för att man tydligen kan få för mycket av någonting gott, och att pengarna som ska finansiera de fantastiska bakverken måste tas någonstans ifrån.) Jag tänker börja med semlor, då de redan börjat visa sina underbara trynen ute på stan.

4. Det är på tiden att jag lär mig baka rullrån. Något jag har jag en speciell lärare i åtanke för, som också råkar vara en äldre släkting.

Vad har ni för löften som går i den matälskande andan? Kanske är det att utforska insektsätande, starta en podcast om ätbara mossor och lavar, laga mer inälvsmat eller utforska bakismatens spännande värld på djupet? Möjligheterna är oändliga. Låt oss ta tillvara väl utvalda delar.

Gott nytt,
/Slaktarn (aka The Body)