För inte så länge sedan skulle jag hjälpa två närstående personer med en sak. De kom hem till mig för att ordna med bestyren, och när de kom var de mitt uppe i en ganska spänd diskussion som inte hade något med mig eller anledningen till att de var där att göra. Man skulle kunna kalla det ett bråk. Till saken hör att vi inte ses allt för ofta, och jag hade väl hoppas att en viss ”god ton” ändå skulle upprätthållas när vi nu väl sågs. Så jag blev irriterad, men förmådde mig ändå inte att sätta ned foten, på grund av att jag är ett mähä. Ett par dagar senare när ilskan hade bråttat ned mähäet i mig skred jag till verket. Jag satte mig ned och författade ett brev till Magdalena Ribbing där jag förklarade vad som hänt, och frågade huruvida detta var okej eller inte, och vad jag borde säga till personerna. Sedan författade jag ett påhittat svar från Ribbing där jag i bestämda ordalag förklarade att detta INTE var okej, och att personer som sysslar med sådana barnsligheter inte borde vistas i möblerade rum om de inte kan lägga band på sitt gnabb. Sedan skickade jag texten till de båda personer som var orsaken till min ilska, för att så att säga sätta dem på plats.

 

Att tänka utifrån perspektivet ”vad skulle Ribbing gjort?” är ett bra knep att ta till när man känner att man håller på att tappa kontrollen över olika situationer. Hon är så betryggande säker på sin sak, och förmedlar alltid sin åsikt på ett kortfattat och bestämt vis. Ibland behövs inte ens det, utan det kan hjälpa att gå in på hennes etikettfrågespalt och läsa lite, så känns det genast bättre.

 

Idag var en sådan dag. Jag har läst många sidor i spalten. Speciellt en fråga gällande motvilja mot banan stod ut i mängden, och den tänkte jag dela med mig av nedan.

 

Fråga: Jag är en person som inte tycker om banan. Jag har ingen allergi, jag kan alltså äta banan utan att bli sjuk av det. Men jag tycker att det är extremt äckligt, så pass äckligt att jag blir illamående när jag känner lukten av det. Senast på midsommar serverades det en tårta som innehöll banan och då jag inte visste det så tog jag en stor bit och stoppade i munnen med resultat att jag fick kväljningar. Då jag följt denna spalt en del är jag medveten om att man aldrig ska anmäla något annat än allergier eller om man är vegetarian/vegan. Att anmäla något bara för att man inte tycker om det är inte bra vett. Jag vill inte heller ge mina värdar extrajobb om de planerat något med banan och jag kan ju inte heller hävda allergi. Det har hänt att jag tackat nej till fester på grund av detta, eller avstått att äta av maten på festen då det har varit banan i flera av rätterna. Kan jag med hedern i behåll ändå anmäla banan som en allergi, eller bör jag acceptera att jag ibland får avstå mat? Kan jag avstå denna mat utan att vara ohyfsad mot värden/värdarna?

 

Svar: Du är inte ensam om att hysa obehagskänsla för banan. Bland många andra är det en av de främsta svenska kockarna, Pontus Frithiof, som liksom du ogillar denna frukt. Helt okej är att du säger som det är till inbjudaren: ”jag klarar inte att äta något med banan så att du vet, om jag kanske avstår från någon rätt.” Det är inte oartigt att säga detta om man har en så tydlig äckelkänsla som du av detta födoämne, bättre än att må illa av det som bjuds. Du ber/kräver ju inte att få något annat att äta, och banan är sällan huvudingrediens på det sätt som skaldjur eller kött/fläsk eller fisk kan vara. Men vill du inte krångla eller skylta med din matfobi eller vad det kan kallas så är det enklast att du avstår från den rätt som du ser eller förstår innehåller banan. Intressant att du har råkat ut för banan i flera rätter på fest – det måste ändå höra till undantagen om du inte umgås i  vegetariska kretsar. Eller om bjudningen har tema banan – fast då hade du förstås tackat nej, vänligt!

 

Som vi alla vet är bananer fånig mat som bör undvikas, möjligen undantaget för småbarn eller  primater. Tack Magdalena Ribbing, för att du återigen visat hur man sätter ner foten.