Brysselkål nu igen. Det är, som vi tidigare avhandlat, lätt att missförstå brysselkål. Kanske har du bara exponerats för dem i fryst form tidigare, grådassiga och svavelosande mosiga stirrar de upp på dig, sist kvar på tallriken. Men, med samma kraft som de straffar dig om du behandlar dem illa kommer de att belöna dig när du tar dig an dem med lyhördhet och respekt.

En personlig favorit bland snabba middagsrätter är brysselkålspasta. Jag lagar den med olika komponenter varje gång, men receptet följer alltid samma grundritning: lägger du till ett salt element så tämjer du beskan i kålen (tillexempel sidfläsk eller sardeller), ett sött inslag höjer smaken (torkade tranbär, stekta äppleskivor), och så någonting som fångar upp brysselkålets nötiga kvalitéer (exempelvis brynt smör, rostad hasselnöt). Det är enligt samma gamla princip min senaste nästan lite juliga version av brysselkålspasta tagit form, en variant där kålen får samsas med granatäpple och valnötter, och där vitt vin och grädde binder samman allt med spaghettin.

Pasta med brysselkål, granatäpple och valnöt

1. Börja med att ansa och putsa dina brysselkål – med detta menar jag skär bort lite av basen, och ta bort de allra yttersta bladen om de ser skruttiga ut. Dela stora på mitten och behåll små som de är. Bryn kålen på medelvärme i lite olivolja eller ännu hellre smör. Dra i nymald svartpeppar och salta ordentligt med flingsalt, det finns ingen anledning att vara blyg – brysselkål älskar salt och kan ta mycket av det.

2. När kålen fått fin färg och mjuknat en aning höjer du värmen och har i en matsked sirap eller honung plus hälften av valnötterna du ska ha i, grovhackade (jag säger lite luftigt att det totalt sett blir ”en näve” i slutändan). Rör runt ordentligt så att alla brysselkål involveras i detta nya. Häll sedan i en stor skvätt vitt vin, låt bubbla upp och reduceras till hälften, och häll på lika mycket grädde.

3. Blanda såsen med pasta, förslagsvis spaghetti, och ha i kärnor av ett halvt granatäpple samt resten av valnötterna. Grovhackad slätbladig persilja är inte heller dumt till, men inget måste. Lägg upp och avsluta alltsammans med ytterligare några drag med svartpepparkvarnen och några extra granatäpplekärnor som pynt.

Och voilà, en snabb pastarätt som har julens alla önskvärda element och där vårt kära brysselkål verkligen får chans att visa sig från sin bästa sida. Det gjorde vi bra.

/Slaktarn

PS. Brysselkål är goda till sobanudlar också, med sesam och tamarind.

Många är livets ensamma luncher, och av varierande kvalitet. Ibland äts de ute med åtta kacklande tanter vid bordet intill, ibland hemma vid skrivbordet med datorn som sällskap.

Somliga tycker att det är tråkigt att äta på tu man hand och ser ingen mening i att göra det till något kvalitativt. De kanske utsätter de sig för det fruktansvärda i att äta en lunch enligt något slags frukostmanér, kokar ett ägg som de skalar och trycker i sig stående vid diskbänken, en skål yoghurt eller en ledsen limpmacka. Nej, lunch är något att se fram emot. Det är ett delmål, och när du tagit dig över delmålet är du ännu närmare målet, det vill säga middagen. Livet är trots allt bara en oändlig rad av måltider som ska ätas upp och skitas ut, så varför inte göra det med lite stil?

Ett exempel hur det skulle kunna gå till är den här rätten på sobanudlar och brysselkål med tamarind, vitlök och sesamfrön. Den är snabblagad, den är värdig, den är du. Och, hör på den här bonusen: den gör sig alldeles utmärkt som matlåda.

1. Rensa och halvera ett gäng brysselkål, så många du anser dig behöva för att bli lycklig och mätt. Skala och skiva en stor vitlöksklyfta. Hetta upp lite neutral olja i en panna och lägg i brysselkålen, och när de börjar ta fin färg lägger du i vitlöken. Var försiktig så att den inte bränns.

2. Koka upp vatten med lite salt i en kastrull. Häll i dina sobanudlar, som för den som inte begripit det är en slags japansk nudel tillverkad på bovete, återigen så mycket du anser dig behöva för att bli mätt. Koka enligt anvisningarna på paketet, häll av och spola direkt med kallt vatten så att tillagningen avstannar. Ställ åt sidan.

Två jättegoda vänner: sobanudlar och tamarind

3. Nu till tamarinden: det går att köpa som en sirap, eller som en slags kaka som liknar kletig toffee. Den senare kan lösas upp i hett vatten innan användning. Ställ din brysselkålspanna på medel/hög temperatur och häll i ett par matskedar tamarind, ett par matskedar japansk ljus soja, en tesked honung och en tesked risvinäger. Rör runt och låt bubbla upp. Tamarind har en syrlig djup smak, mycket god men viktig att balansera upp – smaka och kolla salthalt och sötma, addera mer soja och honung om nödvändigt.

4. Ta pannan av värmen och ös i dina nudlar tillsammans med runt en tesked sesamolja. Blanda väl, lägg upp på lämplig tallrik, strö över rostade sesamfrön.

Den här rätten funkar mycket bra ljummen, men faktiskt lika bra kall. Lägger man till ett protein, tofu eller en bit lax, så blir det dessutom en utmärkt middag. Du gör som du vill och så är det inget mer med det.

/Slaktarn

Hallå på er. Lite dålig uppdatering här. Anledning: Julen! Den är så fruktansvärt stressig, till och med för den som inte deltar. Jag har åtagit mig att laga fyra av julbordets rätter, vilket egentligen inte är speciellt farligt, men kombinerat med allt annat jox (var hittar man gosedjurselefanter?! När ska man hinna städa?!) känns det lite ansträngande. Min redan julutmattade kropp sänder en tacksamhetens tanke till alla generationer hemmafruar som lagade mat tills händerna blödde. Och hittade gosedjurselefanter. Och städade.

Jag vill hur som helst påminna er alla om brysselkålen. Make the most of it! Recept och allehanda värdefull information hittar ni här.

Vi ses på andra sidan!
/Slaktarn

När man står med en näve brysselkål i handen skulle man kunna få för sig att de växer precis som vanligt kål. Plopp, ett kålhuvud i miniformat direkt upp ur jorden. Det är fel. Växten på bilden ovan är inte någon förhistorisk ormbunke från Jurassic Park, utan en hederlig alldeles vanlig brysselkålplanta. De små kålhuvena växer från plantans stam vilken kröns av en fjantig frisyr av stora blad.

Har du en dålig relation till brysselkål kan jag meddela att det är för att du ätit dem fel hela ditt liv. Kanske tycker du att det är lite hårt av mig, att fälla en sån krass dom, men jag är villig att gå till denna extrem. Det är nämligen inte möjligt att ogilla dem när de tillagas på rätt sätt. Kanske har någon gamling som du känner serverat dem överkokta och mosiga och dessutom kalla? Eller så har du råkat ut för brysselkål som köpts frysta i påse och sedan tinats upp, kokats och blivit ännu värre än färska överkokta. Det finns endast en sak att säga om den typen av kålhantering, och det är BLÄ. Äckligt, deppigt, onödigt. Så vi gör som med så mycket annat, vi lägger den erfarenheten bakom oss, lär av misstagen och börjar om.

Till exempel kan vi börja om med en coleslaw på brysselkål. Det lagade jag här om dagen och det är fanimej svingött. Till skillnad från vitkål, som man ju annars vanligtvis använder till coleslaw, har brysselkålen en skarp smak som påminner lite om wasabi eller stark senap. Bakom den initiala skarpa smaken finns en nötighet som är god, liksom fyllig. Nu tar du dessa egenskaper och maximerar dess förutsättningar. Det gör du genom att, efter att du rensat dina kål så att de ser fina och friska ut, gå loss på dem med kniven. Strimla tunt och lägg i en bunke. Nästa steg är att göra en majonnäs. Detta kan du komma undan genom att bara öppna kylskåpet och ta fram en burk som du omsorgsfullt valt ut i affären. Majonnäsen adderar du med måtta, börja med lite så kan du lägga till sen. Coleslaw ska inte bli rinnig eller för slabbig, utan endast a så pass mycket krämighet att den håller ihop kålen. Jag brukar ta hälften majonnäs och hälften creme fraiche (använd inte lättcreme fraiche till detta, det blir för tunt), så blir majonässmaken mild och fin. Lägg till en skrätt citronsaft, flingsalt och nymald svartpeppar. Sedan toppar du allt sammans med en skur av rostade grovhackade hasselnötter. Rör om, servera till vad du nu behagar.

Om du inte är sugen på coleslaw kan du tillaga dem i ugnen tillsammans med vitlök och honung. Dela brysselkålen på mitteneller behåll dem hela om de är små, lägg i en ugnsform och häll över en ordentlig slatt olivolja, ringla över flytande honung och strössla över tre vitlöksklyftor som du hackat fint. Om du river, eller gud förbjude pressar, vitlöken räcker det med en eller max två klyftor. Gojsa runt allt sammans så att alla brysselkål får lite av varje på sig, sedan kör du de i ugnen på 175 grader nånting tills de ser ut ungefär som på blden ovan.

Ibland lagar jag en pasta med brysselkål, valnötter, gojibär och sidfläsk. Då steker du sidfläsket, lägger till brysselkål som du halverat, bryner tills de fått fin färg, saltar försiktigt och häller över en skvätt vitt vin. Ibland är det gott att hälla i lite grädde. Låter det bubbla medan pastan blir klar.Lägg till gojibären. Innan du häller av pastan tar du en deciliter av pastavattnet och blandar ner i stekpannan. Lägg upp i djupa tallrikar och toppa med hackade valnötter.

Min absoluta favorit är en rätt som för min del hör julen till. Då steks brysselkålen i smör tills de blir mjuka. Ringla sedan sirap över dem och krydda med flingsalt. Hasselnötter är valfria, men goda till.

Har du egna brysselkålstips ser jag gärna att du lämnar dessa i kommentarerna. Det är taskigt och girigt att sitta och hålla inne på sånt. Sedan rekommenderar jag att du kollar in mina andra inlägg som fokuserar på en särskild grönsak. Dessa har jag märkt grönsaksutbildning.

Happy Sunday.
/Slaktarn