Hej på er. Ännu en dag, ännu en samling brunchmackor. Med de veganska mackorna bakom oss blir det idag vegetariska. För varje ingrediensbegränsning som lättar ökar dock beslutsångesten – vilka ska man välja? Ni förstår säkert att de tre recept som följer är välförtjänta av exponeringen, givet konkurrensen.

Waldorfmackan

Patrick Bateman är upprörd, frågar sin flickvän Evelyn varför Donald Trump inte var inbjuden till julfesten. Flickvännen blir irriterad, säger att hans besatthet av Trump måste upphöra, att han beter sig som en idiot. Bateman svarar, sammanbitet: “It was the Waldorf salad, Evelyn. It was the Waldorf salad that was making me act like an ass!”. Jag älskar hur den här strama gamla salladen får kanalisera den spända stämningen! Här modifierar vi dock salladen till något lite mer vänligt, greppbart. En macka.

1. Waldorfsallad är en simpel sak som består av fyra huvudelement: valnötter, selleri, äpple och majonnäs. Till den här brunchmackan behöver vi göra valnötterna bredbara. Det åstadkommer du genom att börja med att rosta några rejäla nävar valnötter lätt i en panna. Lägg undan en halv deciliter, häll sedan resten i en matberedare. Mixa like crazy tills texturen blir tät och smulig. Skopa i en klick naturell färskost (ibland använder jag vispgrädde) och en nypa salt, blanda om ordentligt. Ration avgör du själv, men låt inte färskosten ta över.
2. Steg två är själva salladen. Hacka upp ett oskalat urkärnat äpple och en-två selleristjälkar, hacka valnötterna du lade åt sidan grovt och blanda ihop alltsammans med majonnäs – max en tesked. Det ska binda ihop, men inte bli kladdigt.
3. Utse en lämplig brödbit, förslagsvis ljus, och så monterar du alltsammans. Glöm inte att garnera med en tunt skuren äppelskiva och den finaste valnöt du kan gräva fram för extra retropoäng!

Frukost-Bánh Mì med sriraca och stekt ägg

Mackornas macka, denna gång i frukostvänligt utförande. Autentiskt vietnamesiskt, näh, men vem bryr sig när man är hungrig? Bánh mì bör dock aldrig tillredas på något annat än en riktigt, i brist på bättre ord, prasslig baguette, en som är lätt som ett moln med tunt krispigt skal.

1. Det finns en sak som sätter käppar i hjulen för tempot i det här receptet, och det är pickelsen. De behöver minst en timme i kylskåpet innan de kan konsumeras… men å andra sidan håller de i tre dagar när de väl är färdiga. Med andra ord: gör mycket och ät tills du storknar. För tillräckligt med pickles till en macka: börja med att blanda en matsked socker och två teskedar salt i en skål. Skär en morot och samma mängd rättika i späda stavar, blanda med salt/socker-mixen. Låt stå i tio minuter så att vätskan släpper och salt/socker-mixen är helt upplöst. Tillsätt en halv deciliter risvinäger och lika mycket vatten, rör runt och lägg i en lufttät behållare i kylen.
2. Lägg brödet att värmas några minuter i ugnen utan att ta färg. Stek under tiden ägg på medelvärme i rejält med smör, lägg åt sidan. Skär en skåra i brödet på längden, stryk eventuellt på ett lager majonnäs och definitivt en rejäl slatt sriracasås, lägg på pickels och generöst med koriander,, och slutligen äggen. Toppa med tunt skuren chili och vårlök. Ät upp allt själv, eller dela i mindre bitar om ni är flera.

Kartoffelmad

Ett danskt smörrebröd med ett tydligt budskap – det är potatis, det är mat. Tro dock för den sakens skull inte att det skulle vara något utan finess. I Köpenhamn kryllar det av smörrebrödställen, men råkar du befinna dig på Dyrehaven Spiseri tycker jag du ska slå till på just ett av detta slag.

1. Potatisen har huvudrollen och bör därför väljas ut med omsorg. Jag är mycket förtjust i mandelpotatis, men vanlig färskpotatis är mer än fullgod för ändamålet. Skrubba (eller skala om du måste) och koka i rejält saltat vatten. Låt svalna till rumstemperatur och skiva upp.
2. Stek gul lök i smör. Mycket lök! När den är gyllene och krispig plockar du upp den och lägger att svalna på  pappershandduk. Gå vidare med att blanda en klick räddfil med färskriven pepparrot – hur mycket pepparrot är omöjligt att säga, du måste smaka dig fram till mållinjen.
3. Monteringsdags! Innan vi börjar: var inte blygsam – högst matberg vinner. Fram med en stor tunn skiva danskt rågbröd och på med ett något relativt platt och stort salladsblad. Lägg ut potatisskivorna, huller om buller eller i fina formationer, och klicka på gräddfil. Dra några varv med svartpepparkranen, och så på med löken. Avslutningsvis toppar du hela skapelsen med ett monstruöst berg finhackad gräslök, och eventuellt krasse alternativt färsk körvel.

Med det tackar jag för mig, men ser redan fram emot morgondagen och allt vad det innebär – då blir det som utlovat extra allt. Fågel, fisk och mittemellan. Som vanligt uppskattas er input i ämnet, har ni egna vegetariska brunchmackefavoriter bör ni tala nu.

Kram! Tack! Hej!
/Slaktarn

Danska är ett knivigt språk, inte lätt för den som är ovan att förstå sig på varken i skrift eller tal. Det är tur att det finns Google Translate. På Nyhetsbyrån TT verkar man inte ha prövat tidigare nämnda översättningsmaskin, utan bestämt sig för att tolka det danska språket fritt efter humör.

Kanske var det därför de förra veckan publicerade en nyhet där de berättade att en grupp forskare vid Internatonal Centre for reasearch in organic food systems i Danmark kommit fram till att ”ekologiskt framtagna livsmedel inte är nyttigare för oss människor än den mat som produceras på konventionellt vis. Inte är den miljövänligare heller”. Nyheten spred sig sedan till diverse medier, däribland SVT, DN och Aftonbladet. Tyvärr var det ingen som tog sig tid att faktiskt läsa materialet som nyheten baserats på. Om de hade gjort det hade de upptäckt att rapportens slutsats var en helt annan. Ja, förutsatt att den hade översatts alltså. Den var ju trots allt på danska.

Forskarna vid ICROFS fick nys om den felaktiga faktaspridningen om sina forskningsresultat, och kontaktade sedan Supermiljöbloggen med kommentar: ”Den svenska nyhetsbyrån TT har publicerat en artikel som baserat på vår rapport säger att ekologi inte är bättre för varken hälsan eller miljön. Det är inte i enlighet med slutsatserna av vår forskning, som konstaterar att ekologi har en allmänt positiv effekt på bägge två”. Så trist att göra en massa jobb och så orkar ingen ens gräva fram ett lexikon.

Förra året ökade försäljningen av ekomat i Sverige med trettionio procent. Det är störst ökning i världen! Jag har nyligen sysslat med att gräva fram ett gäng av trendanalytikernas kristallkuleanalyser för att få ett hum om vad matåret 2016 har att bjuda på, och den absolut största gemensamma nämnaren har föga förvånande varit just ekologiskt och närproducerat. Ingen vill halka efter, alla vill vara the good guy. Inklusive konsumenterna. De flesta röster hävdar att ekologiskt är vägen framåt, både etiskt-, miljö- och hälsomässigt, men det finns förstås också kritiska röster (läs: Lars Bergström ,professor vid Sveriges lantbruksuniversitet) som hävdar att alltsammans bara är ”en dröm, en känsla utan verklighetsförankring som framförallt handeln tjänar stora pengar på”.

Positiva eller ej så bör väl allt grävande efter sanningar uppmuntras. Och förhoppningsvis också läsas igenom ordentligt, även om de råkar vara på danska.

PS! Jag fick, på grund av att jag är en relativt lat individ som endast insuper nyheter klumpvis och sporadiskt, inte reda på reda på historien om TT-missen för att jag läser några av de ovannämnda ”större medierna”, utan för att jag tittade in på bloggen Hungry and Angry. Den drivs av mat- och livsmedelskunniga Ann-Helen Meyer von Bremen, som förutom att vara frilandsjournalist med matfokus också är en av författarna till boken Makten över matkassen. Läs bloggen! Den är bra och smart och kul. Om boken är bra har jag ingen aning om, men det utgår jag ifrån.

Extra extra breaking news! För några dagar sedan kom den här videon där René Redzepi, ägaren till Noma, berättar om resan från starten av restaurangen till hur det ser ut idag och kanske viktigast av allt, hur Noma kommer att se ut i framtiden. Senaste året har det hänt både det ena och det andra på denna (enligt Guide Michelin) världens bästa av restauranger. Först flyttade hela personalstyrkan till Tokyo för att pop up-restauranga där, och efter det var det Sydney som stod på agendan. För en vecka sedan gick René Redzepi ut med att Noma som vi känner det inte kommer att existera längre efter december 2016, utan byter skepnad till något han kallar för en ”urban farm”. The heck?!

Noma hit och Noma dit. Läs alla Nöjesguidenpublicerade Nomanyheter här.

Videon ovan, som kom för tre dagar sedan, bringar klarhet i oredan. Det mest spännande är att höra om hur menyn kommer att utformas efter etableringen på det nya stället (som ser helt flippat ut! Bild nedan). I enlighet med tidigare kommer de fortsätta att fokusera på det nynordiska köket. Menyn kommer att förändras radikalt tre gånger per år, i samklang med säsongerna. Under vintermånaderna kommer Nomas meny att vara full av skaldjur och fisk. Under den gröna säsongen, vår och sommar, blir Noma helvegetariskt. Hösten innebär ännu en förändring av menyn, och då blir det fokus på allt vad skogen har att erbjuda, med tyngd på viltkött.

Detta verkar för min del innebära att:
1) Jag måste äta på Noma innan de stänger och byter skepnad, för jag har aldrig varit där (läs: har aldrig haft råd)
2) Jag måste äta på Noma efter att de bytt skepnad (läs: måste skaffa mera pengar)
3) Jag måste äta på Noma tre gånger på ett år efter att det bytt skepnad?! (läs: måste sälja allt jag äger)

/Slaktarn

Under en promenad i Christianshavn i vårt gosiga grannland Danmarks huvudstad tog jag den här bilden. Det är ett långbord på kajen där runt hundra pers satt och mumsade i sig rökta räkor tillsammans med grillade tillbehör, och sköljde ner alltsammans med öl. Jag upplevde en intensiv känsla av avund. Det hela var en slags sinnebild av att ha det så att säga dejligt. Kände mig som flickan med svavelstickorna där jag stod och dreglade ovanför dem, hoppfull om att bli inbjuden i den räkdoftande värmen. En bidragande faktor till mina starka känslor var att jag just när jag passerade detta sällskap var vansinnigt hungrig.

För att jämna ut känslolivet lite åt jag ikväll rökta räkor hemma. Alla är inte fans av den ganska påträngande rökta smaken, men är du det så kan jag rekommendera att du nästa gång du ska grilla röker dig några räkor också när du ändå är igång, som en förrätt eller något i den stilen.

Du behöver:
En klotgrill eller annan grill som går att stänga igen
Enris eller något slags spån som ger rökig smak på maten
Räkor som är färska eller som varit frysta

Tänd grillen. När det är bra glöd på kolet: lägg på enriset/alspånet/vad du nu lyckats gräva fram. Placera dina räkor i en hemgjort skål av folie ovanpå gallret. Stäng locket. Vänta i en kvart. Ta fram, ät med aioli och bröd, drick valfri dejlig dryck till.

/Slaktarn

Ganska trött men nöjd slog jag mig nyss ner i soffan för att ensam inta en stilla tv-middag. Det var länge sedan jag tittade på tv, sådär två-tre månader. Nu, en stund senare, är jag inte helt nöjd med mitt beslut.

På SVT1 visade de något slags matprogram med två danska medelålders män som lagar mat i Florens. Programmet heter Spisa med Price på tur. De verkar vara bröder och de verkar gilla att dricka vin. De skrockar och skojar om hjärtinfarkter och högt blodtryck medan de sätter i sig av ”livets goda”. Jag bevakar dem med skepsis medan jag tuggar i mig mina färskpotatisar. Fram till en viss punkt i programmet är det bara ett ganska ointressant matprogram om två gobbar. Sedan blir det ett ganska osmakligt matprogram om två gobbar.

Det är när de står i en Italiensk trädgård och ska tillreda kalvhjärna. Jag hinner precis återhämta mig från en scen i vilken den ena gobben tvättar ren hjärnan från koagulerat blod när en tredje gobbe (producenten, får vi gissa) dyker upp i bild tillsammans med två unga kvinnor iklädda bikini och klackar. Producenten arrangerar dem ett par meter bakom de matlagande männen. De poserar glatt.

Jaha, det var det värsta, tänker jag. Vad är det frågan om? Lyckligtvis behöver jag inte vänta länge på förklaringen.

Aha! Den osmakliga tillagningen av hjärnan mildras av lite tits and ass, i sann italiensk anda, som producenten säger. Eller ska vi säga dansk. Okej. Gobbarna fortsätter med sin hjärntillredning ”medan Giulia och Vania står där och ser så söta ut”. Den högra gobben får plötsligt för sig att citera Dante, men blir lamslagen av chock när den ena bikinikvinnan fyller i sista strofen. Herregud, det var det värsta, hon kunde en sak som HAN kunde.

Han är inte sen att berömma. Hjärntillagningen fortsätter i samma stil och producenten dyker titt som tätt upp i bild för att arrangera de båda kvinnorna så att de inte slokar till. Maten blir så småningom klar och det är dags för gobbarna att slå sig ner på en… liten mur…? med de båda damerna mellan sig för att se hur de reagerar på den kontroversiella råvaran.

Puh, tjejerna gillade maten. Det var verkligen tur. Det hade ju varit ett himla misslyckat skämt av den fyndiga producenten att så att säga ta seden dit man kommer (”det är Italien!”) om de inte nickade och höll med om att kalvhjärnan var smaskig.

Är inte helt nöjd med mitt beslut att se på TV igen efter ett så långt uppehåll. Är inte heller helt nöjd med SVTs beslut att sända detta keffa gubbkåta program. Är inte heller så värst nöjd med att så många matprogram är så keffa.

/Slaktarn