Av inget speciellt skäl alls kom jag att tänka på den underliga och åttiotalsaktiga ägg-och-grapefrukt-dieten. Mycket effektiv både för såväl minskning av kroppsvikt som reducering av livsglädje. Något mer positivt med denna råvarukombo är att de, tillsammans med andra beståndsdelar, kan utgöra en fantastisk frukost!

Ägg har vi alla våra olika preferenser gällande, och jag orkar inte skriva om ägg just nu. Har fortfarande inte hämtat mig från det intensiva äggfokuset i det här gamla blogginlägget. Grapefrukt däremot, det är fruktansvärt spännande (förlåt!).

För en moderniserad och mycket god version av den hederlige frukost-grapefrukthalvan bör du ta hjälp av hetta. När citrusfrukter utsätts för hetta blir de medgörliga och skälmska, släpper ifrån sig sin saft vid minsta fjäderlätta beröring och får dessutom en sötare smak. Hur kan man motstå?

Ugnsrostad grapefrukt x-tra allt! Gör:
1. Köp en grapefrukt. Vanlig går bra, men allra helst en blodgrape.

2. Skär på mitten, och skär sedan toppen och botten till plana ytor så att den inte wobblar runt. Lägg på en plåt, strössla över en nypa kanel, och om du har lust också en nypa farinsocker.

3. Baka i ugnen på 200 grader tills grapefrukthalvorna ser ut som på bilden ovan. Det tar ungefär femton minuter.

4. Ät med sked som den är, eller med en klick ricotta (recept!) på toppen. För extra glamour: några rostade pinjenötter högst upp.

Alternativt användningsområde för ugnsbakad grape:
Fräs dig en god pilgrimsmussla i smör, lägg upp tillsammans med en sked mushy peas (recept här!), och avsluta med några små filéer av din rostade grape. Yeah yeah wow wow, som artisten Martin skulle sagt.

/Slaktarn

Under gymnasietiden läste jag italienska en termin. Jag minns ingenting av det, förutom att cocobello betyder kokosskal och att francobolli betyder frimärke. På markisen utanför glasstillverkaren Grom, vars Parisadress är 81 Rue de Seine, står det Il gelado come una volta. Jag frågar vad det betyder, och det visar sig vara ungefär, ”glass som den var förr”. Jag vet inte hur glass var förr, god skulle jag gissa, och förmodligen inte tillverkad på artificiella råvaror.

Men nu vet jag hur glass smakade en gång i tiden, för jag köpte en kula pistage och en kula choklad. Och, alltså, det var den godaste glass jag ätit i hela mitt liv. Tveklöst. Kön var lång, men inte lika lång som dagen innan. Då hade mitt sällskap varit där ensam, och stått i kö i tjugo minuter. Trots detta var hen alltså tillbaka, med mig i släptåg dessutom. Vi tog vår glass i bägare och vandrade vidare, men den var så god att vi var tvugna att stanna mitt på gatan och äta. Det gick inte att gå samtidigt. Det gick inte heller att prata samtidigt, mer än ett sporadiskt ”jävlar!!!”.

Det är det där gamla vanliga tjatet, men: Råvarorna. Råvarorna. Råvarorna. Grom tillverkar sin glass på mjölk från kor som får göra det kor gör bäst, alltså gå runt och livsnjuta på det godaste av gräs, och av ägg från hönor som härjar runt som sig bör. Frukt från egna ekologiska odlingar, och de använder förstås inga extra tillsatser så som artificiell färg, förtjockningsmedel eller fejkade smaker. Glassen blandas till i högkvarteret i Turin, sedan forslas den konstant kyld till de respektive filialerna där den varje dag vispas upp för hand för att få rätt textur.

Det är det där med temperaturen också, på glass som man köper i kulform. Glassen är så kall jämt? Den ska inte vara det. Smaken blir fel, sötman blir fel. Allt blir fel. Gromglassen är precis perfekt.

Grom finns förutom i Paris också i otaliga italienska städer, men också i Dubai, New York, Jakarta, Hollywood och Malibu, och i Osaka.

Den som får Grom till Sverige gör sig förtjänt av att direkt ta sig vidare till Gå.

/Slaktarn

Efter en hard days work är det trevligt att svänga in på närmaste kioskliknande etablissemang och ta sig en glass. Det var precis vad jag gjorde idag. Jag köper oftast Nogger, en bruksglass som ofta hånas för både sin torftighet och sitt namn. Hånet åsido, det finns några fina saker med Nogger, varav en är att det är perfekt mängd glass på pinnen. Det andra är förstås att den är god, speciellt nougatklumpen i mitten, och det tredje är att den är prisvärd.

Trodde jag ja.

Har tydligen slentrianhandlat Nogger i år utan att reflektera över att priset har gått upp på ett helt vansinnigt sätt. Som barn var det inte en speciellt eftertraktad glass, och det låga priset bekräftade tesen om dess otillräcklighet. Jag tror att det kostade runt elva kronor. Nu: sexton kronor.

Min fråga är: Varför?

Om svar anhålles.
/Slaktarn

Det blev ingen öl-brustablett, däremot bredbar öl (!) och… ölsorbet. Carlsberg har teamat ihop med glassmakarna StikkiNikki och tagit fram något de kallar för ”SorBeer”, tillverkat på Carlsbergs alkoholfria öl. Alkoglassen är den nya alkoläsken tydligen! Men det vet du redan om du läste mitt senaste inlägg.

StikkiNikkis grundare heter Nicole Emson och det är hon som ligger bakom receptet på bärsglassen, som kommer att serveras på StikkiNikki-ställen från om med den tjugonde juli.
– När man tillverkar glass är det bara fantasin som sätter gränser! Öl är en riktig hit som smaksättare i glass och ger en härligt maltig och fyllig smak. Som pricken över i:et har SorBeer också fått en syrlig touch av citron för att passa perfekt i sommarsolen, säger Nicole i ett pressmeddelande.

Kul kul megakul. Hoppas också gott.
/Slaktarn

Hej folk och fä. På lördag nionde april är det internationella gin & tonic-dagen! Det tänkte jag fira med att ta mig en gin & tonic, men inte vilken piss-g&t som helst – jag har nämligen intervjuat Daniel Crespi (sommelier och restauratör som bland annat driver Djuret, Omakase Köttslöjd, The Burgundy, Pubologi och inte minst baren Tweed) och Adam Näslund (barchef på glammiga guldbaren i Nobis Hotel) för att lära mig hur slipstenen ska dras. Här kan du läsa intervjun.

Förra året den nionde april satt jag på en strandbar som jag har för mig hette Pink Dolphin Club och sippade på en gin & tonic. Skrev lite om drinken då också, så vill du veta mer om ursprunget kan du läsa om det här  (det är intressant, lovar! Ledtråd: Malaria). Nionde april råkar också vara surdegens dag, och det ska väl också uppmärksammas på något vis. Rimligen genom att äta en skiva surdegsbröd eller så.

Vill du känna dig rebellisk, alternativt har tröttnat på att dricka dina drinkar och vill inta de i fast form istället, kan du ge dig på att göra ett gäng gin & tonic-isglassar. Ett simpelt recept i två steg: Blanda och frys. Dessa glassar är dock inget du ska smälla i dig enbart för fyllans skull, ration gin till tonic är nämligen ganska skev. Alkohol fryser som bekant inte, och vi måste således lägga band på oss med ginen trots frestelsen att hälla i mer än futtiga fem centiliter.

Så här går du till väga:

1. Blanda sju deciliter tonic och fem centiliter gin med saften av en halv lime.
2. Ta fram en isglassform (för det har man ju alltid nära till hands?) och lägg i något du tycker om att smaksätta din g&t med. Kanske en kvist rosmarin, gurkskivor som på bilden ovan, remsor av citronskal eller skivor av lime? Vad som än gets your juices flowing.
3. Häll i vätskan i respektive form, sätt i glasspinne, in i frysen, vänta, ta fram och ät. Det tycker jag ändå att du är värd.

/Slaktarn

PS! Befinner man sig i Stockholm och inte orkar göra isglass själv (höjden av lathet?) kan man testa G&T-glass på Brillo. Mer om det här.