Det är än så länge bara fredag, men jag har redan beslutat att veckans intryckskvot är fylld. Resterande tid kommer att ägnas åt vila och rekreation i väntan på måndagen och nya spännande upplevelser.

1. Getglass

Titta. En glass gjord på getmjölk! Svaret på getmjölksgåtan är funnet. Jättesoft hemsida har de också, de som ligger bakom tillverkningen. Planerar test av glassen inom snar framtid.

2. Stuffing

Den här bilden kan inte beskyllas för att vara vacker, men den är tagen med stor förnöjelse. Jag var på mitt livs första Thanksgivingmiddag i veckan, och lagade således även mitt livs första så kallade ”stuffing”. Man skulle kunna tro att stuffing är något som endast ska hålla till inuti kalkonen, men nej, den har även ett liv utanför murarna – här är en variant jag skakat fram genom att blanda ihop en stor mängd hackade kastanjer med örtkryddad italiensk färsk korv (som tagits ur sina fjälster), mycket persilja, lök, selleri, marsalavin och annat. Jag är framförallt nöjd med den extremt retro-artade presentationen. Det enda som saknas är egentligen en krans av salladsblad runtomkring. Nästa år.

3. Totemo Ramen

På vardagar mellan klockan 11-14 håller Totemo Ramen öppet för lunch på St Eriksplan i Stockholm. Jag gick dit solo nyligen, för att få i mig lite näring innan dagen bullrade vidare. Rekommenderar! De har en liten meny (fyra varianter) med finstämda och mättande rätter vars stjärna är de handgjorda nudlarna. Framförallt är jag peppad på att göra egna marinerade ägg efter besöket – de kokas tills gulan är fast men geggig, och marineras sedan i något jag antar är en blandning vars bas är miso och soja. Tipsa mig gärna om tillvägagångssätt gällande detta ifall du sitter på information.

4. Att ge Jägern en chans

Tillräckligt vatten hade flutit under broarna för att ha glömt mitt senaste möte med jägern. Tyvärr upptäckte jag att allt vatten i världen inte räcker för att tvaga denna dryck fri från sina synder. Dock: miniflaska jäger + minijulkula = framgångskoncept som gå-bort-present, i alla fall om man ser till överraskningsparametern.

5. Energibollarna

Den här boken har:
1. Ett roligt namn
2. Inget annat som intresserar mig
However: Jag planerar en genomresa i energibollarnas värld snart, då jag tack vare en Tunisisk vän fått bekanta mig med något jag är bombsäker skulle kunna *slå stort* på den svenska energibollsmarknaden. Tänk att det finns en sådan, en ”energibollsmarknad”. Fantastiskt.

Det var allt! Synd men sant!
/Slaktarn

Fråga: Vad är skillnaden mellan mig och en irriterande kille man är kär i som inte skriver tillbaka?

Svar: Nästan ingen alls. Jag säger också att jag ska återkomma snart, men så skiter jag i det och gör något annat i två dagar.

Nu är väntan över. Jag är här igen, och precis som utlovat har jag en berättelse om cheesecake i bakfickan.

Smakkombinationen jordnötssmör och sylt är så pass amerikansk att båda komponenterna ingick i soldaternas matransioner under andra världskriget, men här i Sverige är det ingen självklar favorit. Jag minns jordnötssmör som en otrolig lyx som barn, det hörde till extrema undantagsfall att en burk Skippy’s uppenbarade sig i kylen där hemma. För en tid sedan satt jag och lyssnade på en konversation mellan barndomskompisar, och den ena berättade drömmande om hur härligt det var att komma hem till vännen, för de hade alltid det mycket åtråvärda jordnötssmöret hemma. ”Ni var en sån där jordnötssmörsfamilj!”, sa han. Vännen såg fundersam ut och blev full i skratt, och berättade att ingen i familjen någonsin åt jordnötssmör, det var bara föräldrarna som hade fått för sig att barnen älskade det. Eftersom att burken tog slut varje gång det kom hem vänner så köpte de hela tiden nytt, i tron om att deras två söner var stormförtjusta i den bruna nötgeggan, när det i själva verket var de parasiterande vännerna som såg till att burken åts upp.

Nu klingar ordet jordnötssmör annorlunda, för det har blivit fitness- och rawfolkets favoritingrediens. Naturligt, högt proteininnehåll och *bra* fett. Jag använder mest jordnötsmör för att göra jordnötsås, men den här gången tänkte jag utanför boxen med råge: jag har bakat en cheesecake med jordnötssmör, toppad med hemgjord jordgubbssylt. Kan du motstå? Nej, du kan ej.

Cheesecake med jordnötsmör och jordgubbsylt

Det här receptet har rötterna i ett Martha Stewart-recept som finns videofierat här, men jag har gjort ett gäng modifikationer för att passa min egen smakpreferens bättre. Fyllningen är rejäl och mäktig, men krämig och liksom silkig på det där sättet som är cheesecakens usp. Jag föredrar att inte göra fyllningen överdrivet söt, men jordgubbstoppingen desto sockrigare.

Botten
6 matskedar smält smör
200 gram digestivekex
En nypa salt

Fyllning
800 gram creeme cheese, typ philadelphia
3 ägg
2 dl krämigt jordnötssmör (de flesta recept kräver den sötade ”ofitnessaktiga” sorten, men jag tog ekologiskt osötat och adderade lite extra socker. Viktigt är dock att du inte tar det som heter chunky, hela grejen med en cheesecake är att allt ska vara silkigt och smooth.)
1,5 dl strösocker
En nypa salt

Topping
500 gram frysta jordgubbar
2,5 – 3 dl socker
En matsked vaniljextrakt eller en halv vaniljstång (om du kämpar med saldot på kontot duger även en tesked vaniljsocker)

Hur gör man då?! Man följer dessa enkla steg:

1. Börja med bottnen. Bryt ner dina digestivekex i en matberedare, häll i smält smör och salt och pulsa tills det ser ut ungefär som blöt sand. Skrapa ur i en ugnsform, jag körde en vanlig rund med avtagbar kant, men en fyrkantig i ungefär samma storlek är inte heller dumt, och påbörja det mycket tillfredställande arbetet med att trycka ut alltsammans med knogarna tills du har en jämnt lager. Du kan trycka upp en bit på kanterna, eller så gör du som jag och låter alltsammans hålla sig på formens botten. Grädda i ugnen på 175 grader i tio minuter.

2. Fyllningen är kul! Och går snabbt. Gör i matberedare eller fortsätt i bunke. Blanda Cream cheese (den bör vara rumstempererad, annars riskerar blandningen att bli grynig) med jordnötssmör, och tillsätt ett ägg i taget medan du blandar runt. Häll i socker och salt, och när allt är lent och välblandat häller du över det i formen med din förgräddade botten. Kör i ugnen på 175 grader i ungefär trettio minuter – håll lite koll på slutet, du vill att den ska vara lite uppuffad men aningen wobbly i mitten när du tar ut den. Vissa säger att man ska stänga av ugnen, öppna luckan och låta kakan svalna i ugnen, och på så vis undviker man att få sprickor upptill. Jag bryr mig då rakt inte om kakor har sprickor i sig, och det tycker jag inte du ska heller. Vi ska ändå hälla en massa jordgubbssörja över den sen. Kakan måste svala helt och hållet innan du äter den! Helst ska den stå i ett dygn innan, men vem har tid för sånt? Två-tre timmar räcker.

3. Jordgubbssylten är en enkel historia: häll alla ingredienser i en kastrull, låt koka upp och rör om, och sänk sedan temperaturen till låg/medium. Låt bubbla på och reduceras till en trög sörja. Häll över din någorlunda jämnt över din cheesecake, ställ undan tills den ”satt” sig.

4. Det går inte att äta hela själv, den här cheesecaken är helt enkelt för stadig, så steg fyra är att bjuda hem massa folk som kan hjälpa dig.

Uppskattar ni bakningstexter som denna? Jag är ju, som den observate läsaren vet, inget jättefan av att baka. Det är lite för precist och kemiaktigt, till skillnad från matlagning där man har mer svängrum för improvisation. Detta har dock inte hindrat mig från att ta fram elvispen ibland: Recept på citronrutor här (by far mitt favoritbakverk!), kärringaktiga men mycket goda nöt- och chokladkakor här, Twin Peaks-ig körsbäspaj här, och världens enklaste (och snabbaste) mandelkakor här.

/Slaktarn

Minns du Vienetta? En rokokoprålig glasstårta med spritsad grädde och choklad. Dök upp som efterrätt både här och där, köptes djupfryst i sin blå kartong i affären. Du kanske fortfarande köper Vienetta. Isåfall köper du säkert glassbåtar också. Finns de ens längre? Du kanske vet. Jag vet inte.

Det är fredag och solen skiner, så jag tycker inte det är helt olämpligt att kicka igång helgen med en video som visar hur det går till när Vienetta tillverkas. Det är en hypnotiserande och djupt tillfredställande process.

God helg,
/Slaktarn

Jag har begått ett dåd. Bakat kakor. Det hör verkligen inte till vanligheterna, och nu känner jag att jag vill dela med mig av processen, dels på grund handlingens sällsynthet, och dels för att de blev så satans goda. Jag vill också ta tillfället i akt och påpeka att jag för ovanlighetens skull ansträngt mig lite gällande fotograferandet – som ni ser har jag tagit fram en rutig kökshanduk och försökt få till något av ett ”kakstilleben” på den. Testat olika formationer (stapla? nonchalant slänga fram?). Jag ger resultatet av ansträngningen ett medelbetyg, men naturligtvis förtjänar jag även A for effort, som det brukar kallas.

Till detta projekt kommer du att behöva en matberedare. Och en ugn. I övrigt är det inga konstigheter.

Plocka fram:
2,75 dl havregryn
2,5 dl vetemjöl
En halv tesked bakpulver
En halv tesked bikarbonat (Erkännande: jag struntade i det. Hade inget hemma. Det gick fint ändå.)
1,5 dl råsocker
100 gram mörk choklad i bitar
115 gram mjukt smör
Ett ägg
En näve hackad sötmandel som rostats i torr panna
Valfritt: en rejäl nypa flingsalt

Gör sedan detta:
Häll alla torra ingredienser samt blockchokladen i en matberedare. Kör tills det ser ut ungefär som sand. Ta fram en bunke och blanda däri ägg, smör och nötter. Blanda sedan ner din sandiga mix med en träslev eller *kroppens egna träslevar*, händerna. Ta fram en plåt och lägg på bakplåtspapper, och skrid sedan till verket med att forma kaksmeten till bollar. Tänk typ valnötsstorlek. Lägg på plåten och platta till, och så kör du de i ugnen på 190 grader i tio minuter. Varken mer eller mindre!

Tips: Maximera upplevelsen genom att konsumera kakorna tillsammans med ett stort glas Oatly.

/Slaktarn

Några år efter födseln är det dags att börja skolan. Med ny ryggsäck och nytt pennskrin vandrar man iväg, och förhoppningsvis lär man sig saker. Förhoppningsvis får man också några kompisar. Om man lyckats med det, att få kompisar, kan det hända att man vill vara med dem även efter att skoldagen är över. Då ringer man varsin förälder, frågar får X komma hem till oss och leka? Ja, säger föräldern, det går bra. Man leker. Men så småningom sker en gradvis och oundviklig förändring. Man slutar gå hem till varandra för att leka. Man ”hänger” istället, man frågar om man ska ”va” efter skolan. Det leks fortfarande, men man pratar inte om det. Lekandet övergår långsamt i andra aktiviteter. Kolla på TV, sitta och snacka. Och märkligt nog, baka. Jämt skulle det bakas, liksom för att fylla tomrummet av den försvunna leken. Hem från skolan med vän i släptåg, fram med mjöl socker och ägg, in i ugnen och sedan andaktsfullt glufsande av a) kladdkaka, eller b) s.k. ”kärleksmums”.

Jag utökade efter hand min egen bakrepertoar med något som kallades citronrutor. Det bakades nästan uteslutande citronrutor, och inte så konstigt det, för de är fruktansvärt goda. Än idag är det i princip det enda bakverk jag orkar ägna mig åt, faktiskt senast nu i veckan. När jag sedan låg i soffan som en strandad skalbagge på rygg och mumsade i mig just en av dessa högt älskade citronrutor tänkte jag: varför inte inviga er läsare i detta?

Receptet kommer från kokboken Annas mat, skriven av Anna Bergenström.

Degen
2,5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker eller en skvätt vaniljextrakt
150 gram smör

Citronkrämen
3 ägg
1 stor ekocitron
0,5 dl vetemjöl
1 dl strösocker

1. Använd matberedare om du har, för det första steget i denna process är att göra degen, och det är som bekant skittråkigt. Tycker i alla fall jag. Lyckligtvis är det inte en speciellt komplicerad historia i detta fall: lägg alla ingredienser till degen i en bunke, fnasa runt med dina noggrannt rengjorda fingrar tills du har en smulig deg. Tryck ut i en form på ungefär 20×25 cm. Grädda i ugnen i tio minuter på 200 grader.

2. Under tiden du förgräddar degen kan du pyssla med citronkrämen. Även den är något vilken apa som helst skulle kunna klara av, vilket alltid är skönt. Börja med att vispa ägg och socker, se till att det blir rejält fluffigt. Häll i resterande torra ingredienser, och även finrivet skal och saft av citronen. Häll ut över din förgräddade botten, och så kör du alltsammans i ugnen i knappt tio minuter till.

3. När du tar ut kakan kommer smeten att se lite wobbly ut, och det är alldeles i sin ordning. Låt den svalna helt, och pudra sedan en skur florsocker över alltsammans. Skär i fyrkanter. Sim salabim, klart!

Övriga mycket viktiga noteringar:
– Jag brukar göra dubbel sats av citronkrämen, för jag älskar allt som är smetigt. Viktigt då är att den får gå en aning längre i ugnen, sådär runt tolv-fjorton minuter.
– Citronkrämen är en svinbra grej att ha i rockärmen (obs! endast bildligt talat), för den är mångsidig. Man kan ha den i pajskal (naturligtvis behöver den gå längre i ugnen då) eller hälla i en tjockbottnad kastrull som man låter stå på låg värme medan man rör om, då tjocknar den och blir till en slags curd. God att ha i tårta eller på rostat bröd eller vad man nu får för sig.

Nu får det vara slut på den här bakningspsykosen jag hamnat i, först körsbärspajen och nu detta. Enough, som Jennifer Lopez skulle sagt.

/Slaktarn