Förr brukade jag, på grund av min tidsmässigt mycket flexibla arbetssituation, laga en stor frukost varje dag. Tre-fyra enheter mat. Gröt, mackor, pannkakor, omelett, fruktsallad. Olika goda grejer. Som somliga redan vet är jag inte mycket av en frukostperson, åtminstone inte när det handlar om att få i sig något snabbt allt för nära i tid till uppvaknandet. Finns det däremot oceaner av tid så ägnar jag gärna frukosten tid. Imorse hade jag oceaner av tid. Det var tur både för mig och er, för nu kommer ni att få lära er ett och annat om pannkakorna på bilden här ovan.

Amerikanska pannkakor med granatäppelsirap och ricotta med mynta

1 . Googla fram första bästa recept på amerikanska pannkakor. Lägg till en nypa äkta vaniljpulver i smeten. Stek pannkakorna och rada upp i ett litet torn på tallriken.

2. Ringla över granatäpplesirap från Sevan. Den är extremt god och ny i mitt ensliga lilla liv – går att använda till efterrätter så väl som i sallader och annat som kan behöva en söt-syrlig kick. Hacka några pistagenötter och strö över tillsammans med en skur rostade kokosflingor.

3. Blanda en rejäl skopa ricotta (jag gjorde egen för några dagar sedan, den visade sig bli oförskämt kvalitativ i förhållande till den arbetsinsats som lades in – läs hur det gick till här) med en näve grovhackad färsk mynta. Lägg i en skål och klicka på vartefter du proppar i dig pannkakor.

/Slaktarn

Ända sedan jag såg ett glasspaket från Siaglass med smaken skumbanan har jag tänkt att de är lite crazy. Lite oförutsägbara i all sin trygga varumärkesstabilitet. Det kan liksom balla ur åt både det ena och det andra hållet.

Igår kom ett pressmeddelande från nämnda glassproducent där de presenterade sina nyheter i kulglasskategorin. De har bland annat gjort en popcornglass (applåd!). Och en rödbeta/peppar-sorbet som kommer att ingå i deras restaurangsortiment. Så här säger de om rödbetsglassen: ”Färgstark rödbetssorbet med smak av timjan och svartpeppar. Som förrätt men blinier och gräddfil eller som en vågad shot mellan två rätter – en sorbetkula och en skvätt vodka.”

Ni hör ju! Det ballar ur. Och det är ju kul. Min egen relation till just rödbetsglass är inte speciellt positiv. Den blir oerhört vacker i färgen, men smakar… jord. Å andra sidan är ju ”dirty food” årets stora mattrend, om man får tro Lennart Wallander på matkommunikationsbyrån Food & Friends. Allt är alltså i sin ordning.

Högst relaterat för att inte säga viktigt: Det här gamla blogginlägget, där Gabriella Ahlström berättar om sin rödbetssorbetupplevelse i P1-programmet Spanarna, som kortfattat skulle kunna sammanfattas med: varför ska det vara gott, när det kan vara intressant?

Bilden här ovan har jag fräckt snott från hemsidan Pastry by Joel Lindqvist. Joel är trevlig och rolig, och är förutom det dessertkock med fäbless för naturen, vilket visar sig i hans efterrätter som ofta ser ut som undersköna små landskap med sina många texturvariatoner och grönskande mylla. I ryggen har han en hel del prestationer att skryta med, men blickar vi framåt upptäcker vi att där finns en kokbok. Joels bok, som kommer att ha titeln Dessertrevolution, släpps den tjugofemte november. Jag ser mycket fram emot detta, då efterrättsmakande får min hjärna att kortsluta sig på ett otrevligt sätt som ofta resulterar i att ett själlöst paket glass uppenbarar sig framför mina middagsgäster. Kanske kan det bli ändring på den saken så småningom.

Jag intervjuade Joel Lindqvist i våras. Den texten finns att läsa här.