Inlägg taggade: italienskt

19:59 12 Sep 2018

Egen pasta hörni. Lite mer specifikt ravioli.

Man kan tänka sig att det är klokt att laga sina första egna raviolis i en sansad och tillåtande miljö där det inte finns någon press på att lyckas. Jag valde att göra det inför en middag med tretton personer jag aldrig tidigare träffat. Visionen var en ravioli fylld med kycklinglevermousse som skulle serveras med konjaksinlagda rönnbär. Ja ni hör ju, bara där börjar svetten bryta fram. Det gick faktiskt ganska bra, middagsgästerna var till och med imponerade, men det gick inte så smärtfritt att jag gladeligen kastade mig över ett liknande projekt inom någon nära framtid. Det har faktiskt dröjt flera år.

För några dagar sedan var det dock dags igen. En vän som är lite mer kunnig pastamakeriets ädla konst tog sig an att hjälpa mig förverkliga min dröm om den där jätteraviolin med äggula i som jag tjatat om i flertalet inlägg. Det blev ingen kopia av orginalet, utan som sig bör en version skapad på lika delar visdom och spontana infall. De spontana infallen var i det här fallet att istället för att fylla raviolin med ricotta och en hel äggula göra detta vilda: blanda rostade hasselnötter i ricottan, bygga en liten vall av den på den utkavlade degen, och fylla gropen i mitten med äggula som slagits sönder så att det inte skulle bli så mycket i varje.

Här kommer en bild så att alltsammans blir lite med begripligt.

Ravioli med ricotta, äggula och hasselnötter

Efter att försiktigt ha lagt degtäcket ovanpå ricottaformationerna gjorde vi vårt bästa för att försegla kanterna, och så skar vi ut våra raviolis. Eller, som jag fick lära mig att det heter när vi talar om raviolis av denna magnitud: raviolonis! Och det ska tilläggas, vi brydde oss inte om att snygga till kanterna. Allt som adderar lite spänning i vardagen välkomnas, och det blir faktiskt lite mer spännande om allt inte är så perfekt (bonus: det är bekvämt).

I en stor kastrull med välsaltat vatten for de sedan ner. Ett par minuter bara, och så upp igen. Våra raviolonis höll lyckligtvis tätt under detta moment, och vi bad till alla gudar vi kunde komma på att gulan inuti inte kokats för hårt och blivit till en liten seg boll. Det hade den lyckligtvis inte, skulle det visa sig, men innan vi kom fram till detta sanningens ögonblick återstod pricken över i: ett dopp i smörbad med hackad dill och färskhyvlad tryffel.

Ravioli med ricotta, äggula och hasselnöt

Vid middagens avslut var vi alla lite mättare och lite visare. Ibland är det så livet i sin helhet känns. Med tiden blir man mättare och visare. Det är en skön känsla.

/Slaktarn

12:36 13 Sep 2017

För ett drygt år sedan kom beskedet att Eataly öppnar i Stockholm – ett trehundra kvadratmeter stort italienskt matmecka med kaféer, glassbar, delidiskar, restauranger, mathantverk, bokhandel, kurser och köksprylar. En mötesplats som ”bjuder in gäster till att smaka, handla och bli inspirerad”. Sedan dess har arbetet pågått för fullt bakom stängda portar i de gamla Röda kvarn-lokalerna på Biblioteksgatan, och öppningen har varit planerad till hösten 2017.

Så här i mitten av september kan vi konstatera att hösten 2017 nu är här, men än så länge inget Eataly. Så när öppnar det egentligen?

Min ivrighet driver mig till kontakt med Eatalyfolket, och jag kan nu hälsa alla likasinnat ivriga att bygget pågår för fullt, och öppningen är förlagd till efter årsskiftet med preliminärt datum första februari.

Lite tålamod alltså. Men, den som väntar på något gott…

/Slaktarn

23:20 12 Sep 2017

Spaghetti puttanesca. Myten, pastan, legenden.

Det är omöjligt att tala om denna rätt utan att ta upp namnet. Puttana på italienska betyder prostituerad, eller det lite mildare gatuflicka, och spaghetti alla puttanesca är således spaghetti på gatuflickans vis. Historien bakom namnet är oklar, men det finns flera teorier: en är att det är en kvick och billig rätt som lagas på mestadels skafferivaror, utmärkt för den prostituerade att rassla ihop mellan mötena. En annan tes är att rätten uppfanns på femtiotalet av en man vid namn Sandro Petti, när han hade ett gäng mycket sena och mycket hungriga gäster på sin restaurang. Petti improviserade fram en rätt av de få ingredienser han hade kvar, och den hamnade senare på menyn under namnet spaghetti puttanesca. Hur det än må vara med namnets ursprung har jag valt att döpa om rätten till slutty spaghetti, och det av rent personliga skäl – det är nämligen en av de rätter jag lagade i syfte att fälla den person jag numera lever tillsammans med. Frågar man honom om den måltiden så kommer han inte ha speciellt positiva minnen – jag var nämligen förblindad av kärlek (eller andra förvillande lika känslor) och glömde alldeles bort att samtliga ingredienser är mycket salta och att extra saltande är något som bör ske under stor försiktighet, och alltså blev rätten i princip oätlig.

Under lite mer sansade former svänger jag dock ihop en riktigt grym version, rejält chilistinn och där hälften av oliverna (som gärna får vara av blandade former och färger) hackas grovt och andra halvan lämnas hela. Citroncest är inte en del av det traditionella receptet, men det finns med i mitt – jag gillar när det är ordentligt med smak, och citronen lättar upp en smula och hindrar alltsammans från att bli tungt och murrigt.

Slutty Spaghetti, 2-3 portioner

Slutty Spaghetti

1. Börja med att slå på pastavattnet. Jag gillar fullkornsvarianten till den här rätten, men var och en efter sitt tycke och smak. Det här såsreceptet gäller för två till tre portioner – dosera pasta därefter. När det gäller ingredienserna till såsen är det klokt att ha allt ansande och hackande klart innan själva tillagningen börjar, det går nämligen på ett kick.

spaghetti puttanesca preparations
2. Täck botten av en liten kastrull med olivolja och hetta upp till låg/medeltemperatur. Skala och hacka tre klyftor vitlök fint, samt ett gäng sardeller – det är upp till dig hur många. Jag vill att sardellsmaken ska göra sig ordentligt hörd, så för min del blir det sådär åtta-tio stycken. Lägg först i sardellerna, och när de liksom ”smält” en aning kan du tillsätta vitlöken. Viktigt att värmen inte är för stark, den får inte brännas och bli besk. Ös sedan i torkade chiliflingor – så mycket eller lite du behagar! I mitt fall blir det en knapp matsked.

3. Dags för oliver. Blanda svarta och gröna, stora och små. Hälften hela (och eventuellt urkärnade om du orkar med sånt), hälften grovhackade. Mängd är återigen upp till dig, men ett par rejäla nävar tycker jag är lämpligt. Följ upp med ett par matskedar kapris, och använder du sånna som legat inpackade i salt bör du låta de ligga i vatten en stund innan för att avsaltifieras en smula. Lägg sedan till en knapp deciliter krossade eller passerade tomater, en nypa socker, och ett par nävar färska tomater i bitar. Riv sedan i skal av en halv citron, och om du har lust häller du också i ett glas vitt vin.

4. Låt alltsammans bubbla i lugn och ro i några minuter. Sedan kan du smaka av – förmodligen behövs inget salt då sardellerna, kaprisen och oliverna alla är mycket saltstinna, men kanske lite svartpeppar. Blanda ner spaghettin, och servera med mycket färska örter på toppen – traditionellt basilika och/eller persilja, men jag tog denna gång färsk oregano och basilika.

Slutty Spaghetti

Ät sedan i stora lass, helst av allt som nattmat efter en stökig utekväll, som en hyllning till din och min inre sköka.
/Slaktarn

PS. Fler fantastiska pastarecept hittar du här.

07:13 15 Okt 2016

Vad kallt det har blivit redan! Varsågod, här kommer ett recept på en god soppa.

Pasta e fagioli, alltså pasta med bönor, är en rätt som likt minestronesoppan dyker upp olika utföranden beroende på var i Italien man befinner sig. Soppa på pasta och kikärtor, eller pasta e ceci, faller in i samma kategori: enkla soppor som är värmande och mastiga. Och billiga. Första gången jag såg ett recept på den här rätten var i en Jamie Oliver-bok. Receptet jag tänkte dela med mig av här skiljer sig lite från orginalet, och har genomgått några diskreta men betydande förändringar – det är nämligen lätt att detta blir en brunmurrig rätt som förvisso är mycket god, men som också skulle kunna tas för någon slags menlös barnmat. För att punktera murrigheten har jag ampat upp dess örtiga kvalitéer och adderat syra i form av citronsaft. Funkade svinbra. När det gäller kikärtorna är det godast att använda torkade som blötläggs över natten och koksa i ett cirka två timmar i rikligt med vatten tillsammans med gul lök, morot, ett par kvistar rosmarin och selleri. Salta först framåt slutet för att undvika att skalen blir sega och tuggiga. Egentligen inte speciellt krävande arbete, men vi vet ju alla att det här med framförhållning är en av livets svårare kamper. Det jag vill komma till är: använd burkkikärtor om du måste. Då kan du passa på att laga lite veganska maränger också.

För fyra portioner behövs:
Olivolja
Ett par kvistar färsk rosmarin
1 gul lök, grovhackad
1-2 stavar blekselleri, hackade. Gärna blad också om det sitter sånna på.
1 vitlöksklyfta, finhackad
En näve småtomater, hackade
Två burkar kikärtor (avhällda och sköljda) eller motsvarande mängd hemkokta
En knapp liter kyckling- eller grönsaksbuljong
Ett par nävar pasta i småformat (ditalini, makaroner eller vad du nu känner för)
Saft av en halv citron
Peppar och salt
Rejält med persilja, hackad
Parmesanost

Hur göra?
Värm några matskedar olivolja i en stor kastrull, lägg i rosmarin och invänta fantastisk doft. Fräs lök och selleri till ett trevligt halvtransparent gojs, lägg till vitlök och tomater och kör ytterligare en stund. Häll i kikärtor och buljong och låt sjuda i tjugo minuter. Ta sedan ut ungefär hälften av kikärtorna med en hålslev och lägg åt sidan och stavmixa det som blir kvar mer eller mindre slätt. Häll tillbaka kikärtorna och häll i pastan, koka enligt anvisningar. Eventuellt lite mer vatten/buljong om det känns för tjockt (pastan drar åt sig en hel del vätska också). Smaka av med salt och peppar, häll i lite chiliflingor om du får feeling. Blanda i ordentligt med hackad persilja och servera i skålar, avsluta med att riva över parmesanost och en ringling av din bästa olivolja.

Nu är du taggad va!? Bara att köra igång.
/Slaktarn

PS 1: För mer kikärtor och kikärtsrecept, kolla här!
PS 2: Eftersom jag inte fotar allt jag äter kommer bilden från saveur.com. De tar dessutom finare bilder än mig. DS

11:28 2 Dec 2015
Färsk pasta i plastförpackning. Jag har alltid tyckt att den känns så själlös. Samtidigt hör man både kreti, pleti och någon slumpmässigt utvald tv-kock basunera ut hur hääärligt det är med färsk pasta, hur det förhöjer rätten till astronomiska nivåer, eller åtmonstone är det enda korrekta när du ska bjuda din käresta. Jag köper konceptet så länge det handlar om hemgjord färsk pasta, men den där plastförpackade sladdrigheten till tagliatelle som ligger och stirrar dött ur kyldisken på mig medan jag försöker rafsa ihop det jag ska äta till middag är inget jag har velat ta med mig hem. Torkad pasta är oftast godare än den sorten, och varför skulle man inte välja det godare alternativet? En bra tumregel jag tycker att alla borde både leva och lära.
 
 
Över en tidsrymd av ungefär ett år har jag dock utvecklat en speciell relation till färska lasagneplattor. De har blivit en slags… vän. Och det är endast av det mycket specifika skälet att jag njuter av att skära i dem. Att lägga en lasagneplatta på en plan yta, förslagsvis ens favoritskärbräda, och sedan sätta en liten vass kniv i den och karva fram precis den bredd eller form humöret bjuder in till. Sedan, en till, en till, och en till, tills paketet är slut.
 
 
Efter detta är det fri lek. Jag uppskattar detta moment så mycket att jag lika väl skulle kunna slänga hela rasket i sopen efteråt och ändå tycka att det var värt det, men att slänga mat är egentligen mest ett tecken på ointelligens, och så vill jag varken att jag själv eller andra ska se mig. Så jag ägnar denna fria lek åt att koka upp flera liter vatten i en rymlig kastrull, salta ordentligt, och sedan sänka ner mina skräddarsydda remsor i den med en tång. De får koka snabbt och bullrigt, någon minut bara, sen är det slut på det roliga. Nästan! Innan dess ska de naturligtvis bekanta sig med någon sås av fritt val. Ibland bara med olivolja, svartpeppar och finriven parmesanost. Det spelar ingen roll. Jag har redan fått min dos av tillfredställelse.
 
/Slaktarn

Andra bloggar