Bilden här ovan har jag fräckt snott från hemsidan Pastry by Joel Lindqvist. Joel är trevlig och rolig, och är förutom det dessertkock med fäbless för naturen, vilket visar sig i hans efterrätter som ofta ser ut som undersköna små landskap med sina många texturvariatoner och grönskande mylla. I ryggen har han en hel del prestationer att skryta med, men blickar vi framåt upptäcker vi att där finns en kokbok. Joels bok, som kommer att ha titeln Dessertrevolution, släpps den tjugofemte november. Jag ser mycket fram emot detta, då efterrättsmakande får min hjärna att kortsluta sig på ett otrevligt sätt som ofta resulterar i att ett själlöst paket glass uppenbarar sig framför mina middagsgäster. Kanske kan det bli ändring på den saken så småningom.

Jag intervjuade Joel Lindqvist i våras. Den texten finns att läsa här.

Kära läsare. Jag är väldigt trött. Jag är nämligen inte bara er tillgivne slaktare, jag är även krogredaktör för Nöjesguidens Malmö/Lund. Dessutom vikarierar jag ibland i ett skolkök. Ja, du läste rätt! Jag outar mig själv här med som inhoppande mattant. Det är roligt, men man blir trött i armarna. Jag har planer på att berätta lite mer utförligt om detta, eller snarare om skolmat över huvud taget så småningom, så detta får räcka som teaser just nu. Huruvida man nu känner sig teasad av skolmat.

Nu till dagens väsentliga, som jag tänkte ta i punktform.

1. I månadens Nöjesguiden Malmö har jag listat Malmö och Lunds bästa franska. Och berättat om min egen helt normala och väldigt fjantiga romans med all things french under tonnåren. Den texten kan ni läsa här.

2. Jag har också varit och ätit på ett ställe som heter Vietnamese Sandwiches. Det ligger på Engelbrektsgatan i Malmö, och är nyöppnat. Förut låg det ett ställe som heter korvhuset där. Nu är det istället Banh Mi (jag struntar i att skriva apostroferna i banh mi, det blir ändå alltid fel) som gäller för hela slanten. Vietnamesisk matlaging är så jäkla fint, som en fräschare och krispigare variant av det välkända och ofta lite flottiga thailändska. Och så var det ju det här med de franska influenserna… som blir så väl synligt i just bahn mi. Nåväl, på Vietnamese Sandwiches åt jag inte mitt livs bästa bahn mi, men ändå en förbannat god lunch. Gå dit om ni vågar och vill och har några tjugor över. Men ta med maten till en park och ät, för lokalen är suger livsglädjen ur en.

Så här ser mackorna ut. Eller snarare, så här ser det ut när jag tagit en jättetugga av en baguette.

Nu måste jag vila så att jag orkar servera mat till barn imorgon igen.
Adjöss.

Jaha, jag råkar befinna mig på Malmö Centralstation idag, och sprang av en slump rakt in i världsmästerskapen i ostronöppning 2015.

Det har hållits deltävlingar hela eftermiddagen och nu är det strax dags för finalen. En herrans massa ostronlovers har samlats och sitter i tävlingsområdet och dricker bubbel och mumsar i sig ostron. Salt & Sill Deli har en disk med olika havsrelaterade matbitar. Det är ganska peppig stämning. De fyra finalisterna är svenska Lars Karlsson, danske Jesper Knudsen, Johan Malm som även han är från Sverige samt irländske Stephen Nolan. Ja, alla är män. Alla tävlande är män överhuvdtaget. Juryn består också bara av män. Ja just det, konferencieren är man också. Det verkar som att män är extra förtjusta i att öppna ostron, dessa havets vaginor (förlåt, jag kunde inte motstå).

Nu börjar finalen. Publiken är svinpeppade och klappar med i musiken och ostronen öppnas i en rasande fart. Nu har dansken öppnat alla sina och ringer i klockan. Och efter en stund också irländaren, sedan svenske Johan Malm. Hej och hå, vilken fest. Nu ska juryn bedöma hur denna yttersta elit av ostronöppnare i världen klarat sig.

Under denna lilla paus i händelseförloppet kan jag passa på att berätta lite om min egen relation till ostron. Jag är allergisk. Spyr som en gris när jag äter dem. Men det förstod jag inte tills för ganska precis ett år sedan, när jag var på en tinderdejt. Och det kan du läsa om här. Det är tråkigt då jag är ganska förtjust i själva ostronen. Är du inte lika benägen att kräkas som jag så rekommenderar jag att du prövar det recept som också finns i blogginlägget.

Inget för mig. Tyvärr.

Okej! Tillbaka till världsmästerskapen i ostronöppning. Det hr blivit dags för något som heter krogstafetten. Det är två lag, vardera lag består av tre personer. Lagen är Grebbestad Bryggeri mot  Team Göteborg (från blandade GBG-krogar). Tävlingen går ut på att öppna trettio ostron (tio för varje deltagare) och sedan sabrera en flaska champagne och hälla upp i glas. Haha! Detta är helt sjukt. Jag ska försöka klämma mig fram för att ta en bild på spektaklet.

Killarna från Grebbestad Bryggeri (höger i bilden) ringer i klockan först, trots att de var sist på sabreringen. En fin återhämtning där. Efter juryns överläggande står dock klart att det inte räcker hela vägen. Det är snubbarna från Team Göteborg som kammar hem vinsten.

Nu håller ni på att dö av spänning gällande vem som vann världsmästerskapet, va? Då ska jag inte hålla er på halster längre. Vinnaren är irländska Stephen Noland med en tid på 2 minuter och 43 sekunder. Kul! Grattis! King of oysters! Silvermedalist är svenske Johan Malm. Bronsmedaljören är också svensk, men jag hörde inte vad han hette för att alla gormade så mycket.

Herregud. Nu behöver jag verkigen en kall öl. Jag blir alldeles yr av den här testestoronstinna havsdoftfyllda luften. För att inte tala om sablarna.
/Eventslaktarn