I Netflixserien Chef’s Table har tittaren fått följa den gastronomiska himlens klarast lysande stjärnor. Rockstjärnor, menar jag. För det var ju verkligen det som hände, någonstans samtidigt i tid som första säsongen av serien sändes tog stjärnkockarna av sig förklädena och traskade ut ur sina kök, satte sig till bords och fann sig plötsligt vara talespersoner för en konstform snarare än ett hantverk. Och vi lyssnade, älskade det. Älskar det fortfarande.

Humorserien Portlandia har som specialitet är att ge kulturella samtidsfenomen en känga där pretentionerna bubblar över som mest, och nu har turen kommit till Chef’s Table. I klippet får vi ta del av kocken Frances Kukos tankar inför öppningen av den egna restaurangen Kūkō som bygger på konceptet ”flygplatssushi”, eller som han själv beskriver det: ”sushi that everyone can eat, but nobody wants to eat”.

Vill man fördjupa sig ytterligare i Portlandias matrelaterade bitar finns en artikel här som summerar det hela i tio punkter, vissa roligare än andra. Kycklingutfrågningklippet nedan är smärtsamt träffsäkert.

Och: är man sugen på kokboken (är man någonsin inte det?) kan man kolla in den här.

/Slaktarn

Efter den korruptionsskandal som skakat Sydkorea har protesterna mot den sittande presidenten Park Geun-Hye vuxit sig starkare för var dag som går. Presidenten vägrar avgå, och några dagar efter hennes tal den tjugonionde november samlades över 2,3 miljoner sydkoreaner i en ljusvaka för att kräva hennes avgång.

Bild härifrån

Samtidigt passar spritjätten Absolut Vodka på att lansera sitt senaste påhitt, en vodkasort med smak av kaffe, mandel och chili som de kallar ”Absolut Korea”, och för att marknadsföra produkten har de valt att ta fram en annons med ett bildmontage som anspelar på senaste tidens tända ljus-demonstrationer i landet.

Annonsen har provocerat och upprört många sydkoreaner, som tycker att företaget försöker kommersialisera och profitera på den demokratiska kampen. Enligt The Korea Herald har kritiken online mot annonsen varit massiv, och de citerar i en artikel på ämnet en av de kritiska rösterna: ”If Absolut Vodka had funded the vigils, this may seem like an appropriate message combining their image with a message about Koreans‘ will to move forward for a more democratic future. But this is just commercializing that photo and the current political climate.”

Hej alla gamla, barn och mittemellan. Som jag tidigare nämnt kommer TV-programmet Historieätarna tillbaka för en tredje säsong, och den som väntar på något gott (Läs: Lotta Lundgren) väntar inte speciellt länge – på måndag den fjortonde november klockan åtta är det dags. I den nya säsongen kommer värdparet äta sig igenom bland annat femtiotalet, den gustavianska tiden och nittiotalet (yes!).

Tills dess att måndag är här: några screenshottade teasers från Historieätarnas instagramkonto. Observera Lundgrens genialiska bälte samt väggdekorationen på den första bilden.

/Slaktarn

Förr i tiden var de flesta eniga om följande påståenden:

– Tallriksmodellen är bra
– Mjölk gör dig stark
– Om man äter fett går man upp i vikt, om man motionerar går man ner i vikt.

Nu för tiden är saker och ting lite mer komplicerade.

Här kommer några frågor: vad är egentligen ”detox”, och finns det några vetenskapliga belägg för att det fungerar? Finns det livsmedel som är ”super foods”? Minskar verkligen en glutenfri diet inflammationsnivåerna i kroppen? Och kanske den mest omtvistade frågan: vad är egentligen det bästa sättet att gå ner i vikt?

Den del av matlitteraturen som fokuserar på hälsa är något av ett översvämmat träsk. Det ges varje år ut ofantliga mängder böcker på olika teman. Du kanske vill äta dig lycklig? Eller pigg, smal, smart? Ät dig till ett längre liv, ät fyra mandlar mellan varje måltid, drick bara juice på gröna grönsaker, ät inga kolhydrater men gärna ohyggliga mängder fett. Ät bara basisk mat, för det hämmar tillväxten av candidasvamp. Din kropp är tydligen full av candidasvamp. Ät dig ”ren”, börja idag, för du är smutsig på insidan, riktigt igengrodd, och vem vill vara det?

Igår publicerade DN en text av medicinreportern Amina Manzoor där hon går igenom olika påståenden från den här typen av ät-dig-frisk-böcker, för att se hur de faktiska vetenskapliga beläggen ser ut. ”Det mesta i böckerna är kraftigt överdrivet eller rena lögner”, får vi veta redan i ingressen. Forskning på ämnet mat och hälsa är komplicerad då människors hälsa påverkas av en mängd olika faktorer, för att inte nämna faktorn att våra dieter hela tiden förändras i samband med livsstilsförändringar och allehanda trender. Att fältet är så svårforskat kombinerat med att vi alla vare sig vi vill eller inte tvingas utveckla någon slags relation till vad vi äter lämnar helt enkelt öppet mål för de som tycker mest och har högst röst.

Ord som ”superbär” och ”detox” får mitt blod att koka. Predikningar av typen visste du att chiafrön innehåller sju gånger mer omega-3 än lax!? (mer utförlig rant här!) ger mig ungefär lika mycket tonnårsaktiga trotskänslor som när någon säger om horskop att de verkligen inte tror på sånt, men… det finns ändå nånting där. Nej, det finns inget där. Inget antyder att det ”finns nåt där”. Anledningen till min irritation är att jag kommit att bli en riktigt torr liten vetenskaps-lover på gamla dar, så ni kan säkert föreställa er hur jag satt och såg självgod ut när jag läste Amina Manzoors text.

Hur olika mattrender och inriktningar uppkommer är naturligtvis mycket spännande, men att i print basunera ut felaktig fakta om hur du bör äta för att förändra ditt liv tycks man komma undan med allt för lätt. Speciellt när det kombineras med lite gammalt hederligt påprackat kroppsförakt. Det är helt enkelt bara ett snitsigt sätt att profitera på samtidens osäkerhet för kroppen (är den fin? är den ful? är den invaderad av svamp?!) under täckmanteln ”goda råd”.

/Slaktarn

Nu ska jag berätta om något jag tycker är bedrövligt. Och det är att tidningen Hunger lägger ner.

År 2013 startade Offside Press tidningen Hunger då utrymmet i redan befintliga tidningen Filter inte räckte till för att prata mat på det sätt de ville. Sättet de ville prata mat på var att granska matindustrin och berätta om matens rötter. En vision som skiler sig ganska rejält från syftet med många av de mattidningar man kan hitta i tidningshyllorna idag, där det mestadels tycks publiceras snålt bearbetade pressutskick, olika lifestylereportage och äggrecept inför påsk. Det är inte särskilt spännande läsning, men kan vara funktionellt som inspiration. Men jag vill lära mig något nytt, inte bara matas med vackra bilder. Och det tror jag inte att jag är ensam om.

Därför känns det nu extra pissigt att de lägger ner, tre år efter starten. Anledningen är (drum roll! vad kan det vara?!) ekonomi. Man har helt enkelt inte nått ut till det läskretsar man hoppats på. Den tredje juni skickade förlagsredaktör och VD Tobias Ragnell ut ett meddelande till annonsörer och samarbetspartners där han berättade om vad som komma, eller snarare inte komma, skall:

”Alla inblandade har jobbat hårt och bra: vi har levererat löpsedelsuppmärksammad journalistik, genomfört bra annonssamarbeten från start till mål och puttat Matsverige en bra bit i vettigare riktning. Vi fick snabbt 30 000 läsare, bland dem väldigt många kockar, mathantverkare och så vidare i Matsverige”

Juninumret, som finns ute i butik nu, var ett nummer som skulle fungera som en slags nylansering där man omprofilerat sig en aning: ”Nu lanserar vi nya Hunger – magasinet för ekomat och reko råvaror. Vi har skruvat upp vår bevakning av det ekologiska, närproducerade och småskaliga och lyfter fram ännu fler av landets många undanskymda mathjältar” basunerade man ut i samband med släppet. Detta blir dock tidningens sista nummer.

Plåster på såren: Istället kommer Filter återigen att ta in matjournalistik. Men likt tidigare, en begränsad mängd.

– Det är väldigt trist förstås. Både för Hungers entusiastiska läsare och för matjournalistiken i stort. Vi har ju gjort en annorlunda mattidning som både är kritisk granskande och samtidigt inspirerande. Och den idén tror jag fortfarande stenhårt på. Förhoppningsvis kommer Hunger att kunna återuppstå i någon form framöver, säger Hungers chefredaktör Mats-Eric Nilsson till Journalisten.

Jag verkar inte vara ensam om att sörja tidningens bortgång. På egna facebooksidan skriver det idag att stödet fantastiskt, att de fått hundratals mail, telefonsamtal och facebookinlägg efter att de gick ut med nyheten att Hunger tvingas läggas ner. ”Vi är ledsna över att vi inte kan fortsätta att ge er den tidning ni tycker så mycket om och värderar så högt. Alla uppmuntrande mejl gör oss samtidigt väldigt glada och en smula stolta”, skriver redaktionen i inlägget.

Ett tack till tidningen Hunger, från en i det där läsarsegmentet som inte är så stort som man hoppades! Jag kommer att vårda mina gamla nummer med ömhet.

/Slaktarn