Inlägg taggade: populärkultur

07:15 5 Apr 2016

Hej från sängen! Jag har varit nergrävd bland täcken sedan söndag kväll då den milda förkylning jag dragit på mig plötsligt eskalerade till något betydligt mycket mer ohanterligt. Sedan dess har dagarna kantats av snytpapper, febersvettningar och… Keeping up with the Kardashians. Som säkert framgick av det här inlägget där jag går igenom Kris Jenners kokbok i detalj är jag oerhört hänförd av familjen K. Sjukdomstillståndet för inte med sig mycket trevligt, förutom det positiva i att jag har äntligen haft tid att plöja igenom de fem sista avsnitten av säsong elva, något som varit på min to-do-list ett bra tag.

Är du åtminstone lite bekant med serien har du säkert inte kunnat undgå att notera de enorma glasburkarna fyllda med kakor som finns i köket både i Kardashians högborg (aka Kris Jenners kök) och i Khloe Kardashians kök. Jätteburkar, ofta två-tre stycken, i vilka fabriksperfekta kakor staplats med pedantisk noggranhet tills toppen av burken är nådd.

kardashian cookies 1

Varje gång jag ser dem tänker jag, fascinerad: Herregud vem äter så många kakor, blir inte de i botten gamla innan man hinner äta dem, Och så vidare. Någonting (förmodligen uttråkning/feberyra) drev mig till att göra en googling av dessa kakburkar. Jag ville veta mer. Är det en grej även utanför Kardashian-kretsar? Hur gör man? Vem är ansvarig för införandet av den här ätbara inredningsdetaljen? Det visade sig snabbt att jag var långt ifrån ensam om att ha funderat på detta. Och eftersom vi kardashianfans kärlek är beroende av ett ständigt flöde av ny information om familjens förhavanden hade naturligtvis en video på temat lagts upp på Khloe Kardashians egna app. Där får man svar på frågor som:

  1. Vilka kakor ska man använda? (helst oreos, double stuffed)
  2. Hur gör man? (staplar)
  3. Hur lång tid tar det? (fem-tio minuter)
  4. Hur ofta ska man fixa en ny burk? (en gång i månaden)
  5. Och det viktigaste: Måste man lägga in en ny kaka om någon tagit en? (nej)

Skönt, då var det mysteriet löst, och min hjärna kan återgå till den sängliggandes lealösa tillstånd. Men när jag kommer ur detta fängelse till säng vet ni vad som händer. KHLO-C-D-kakburk.

/Slaktarn

21:33 7 Feb 2016

Den amerikanska skaldjurskedjan Red Lobster har fått oväntad draghjälp med marknadsföringen i samband med Beyoncés släpp av singeln Formation och tillhörande video. Textraden ”When he fuck me good, I take his ass to Red Lobster” har redan pajjat internet, som det kallas.

Söker man upp Red Lobster på Wikipedia kan man bland annat läsa ”people come here as a reward for good sex”. Min egen kunskap om kedjan är av lite olika skäl bristfällig, främst för att jag varit i USA 0,5 gånger hittills i mitt liv, men den meningen måste ha tillkommit någon gång under senaste tjugofyra timmarna, am I right? Vilken lycka att vara en restaurangkedja med det ryktet.

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 22.45.49

Plötsligt verkade ungefär alla extremt intresserade av att ta sitt pick och pack till närmaste Red Lobster. Det har tweetats, och tweetats, och tweetats. Och skojats och fnissats.

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.14.35

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.09.49

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.14.06

Men ingen respons från Red Lobster. Knäpptyst, faktiskt. De har kanske ingen ung, nyanställd sociala medier-ansvarig som insett hur upptagna de kommer att vara framöver? I vilket fall började det klia fingrarna på twitterfolket. Uppmaningar som Wake up! You are missing your moment och All you have to do is NOT fuck up. Just give the twitter over to your highest ranking black person under 33. Trust me kablades ut under hashtaggen #Formation.

Men så kom det till slut. Svaret. Och med svaret kom också antiklimaxet. De åtta timmarna Red Lobster-hysteri på twitter resulterade slutligen i detta.

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.17.33

Inte ens Beyscuits. Utan ”Cheddar Bey Biscuits”! Som har en ”nice ring to it”.

Det är gulligt. Och det känns (trots att jag sitter och skriver ett sånt där detta-hände-nyss-på-twitter-inlägg, trodde aldrig den dagen skulle komma) himla skönt? Red Lobster är inte online. De är inte fyndiga. De är bara Red Lobster. Och de serverar lobster, inte tweets. Och ja, just det, cheddar bey biscuits förstås.

/Slaktarn

11:53 20 Jan 2016

Jag har i hemlighet gått runt och känt mig dum för att jag inte förstått alla dessa ”skålar” som plötsligt dykt upp på kaféer.

Oftast har de marknadsförts på engelska. Acai bowl, chia bowl, smoothie bowl. Jag har tänkt att det måste vara något speciellt, detta nya med skålarna. Att de måste innehålla något som särskiljer dem från andra maträtter, någon speciell ingrediens eller så. Av någon anledning har jag inte brytt mig om att ta reda på det heller. Men igårkväll när jag tittade på första avsnittet av Vegorätt trillade äntligen skålpoletten ner.

Vegorätt kickar igång med ett frukostrecept på en ”schysst smoothieskål”. Jag inser att jag aldrig hört de där engelska uttrycken översatta innan, skål istället för bowl. Det visar sig alltså vara en smoothie som serveras i en skål istället för ett glas. Gojibär, björnbär, aroniabär och acaibär blandas med avocado och banan i en mixer. Den ena programledaren, Elenore Bendel-Zahn, kan som hon själv säger ”bara inte hålla sig”, utan måste också ha grönkål i sin smoothieskål. Hon måste också ha det i sin medprogramledares hår, visar det sig. När smoothin är färdigmixad lägger de upp den i den berömda skålen, strör över lite quinoapuffar, och vandrar barfota ut på en åker. De väljer ut en höbal som de på något vis tar sig upp på, och där äter de sin frukost. Det ser härligt ut. De ser jättelyckliga ut. Extatiska, faktiskt. De fortsätter verka vara extatiska (och barfota) hela programmet ut. Höga på superbär, kanske.

I recept nummer två är det Karoline Jönsson som sköter spakarna. Vi får lära oss hur man bakar ett slags glutenfritt knäckebröd på olika frösorter, och att man kan krydda det med vad sjutton man har lust med. När knäcket, som ser väldigt gott ut, kommer ut ur ugnen är det återigen dags för Elenore att ta fram mixern, för hon ska göra ett pålägg av soltorkade tomater. Efter att de ätit sina mackor händer något mycket underligt. De tar sig återigen ut på åkern, denna gång med ett par stora flaggor av jordfärgat tyg, och utför någon typ av yoga. Kanske solhälsningen. Det verkar vettigt att uppmärksamma solen, för den avger ett väldigt speciellt ljus. Ett ljus som påminner om ett instagramfilter.

Efter frukostdelen av programmet ska det lagas hamburgare med ketchup och majonäs, och peppen för detta är stor. Exalteringen över att maten verkar onyttig, men i själva verket absolut inte är det, är också stor. Vi får ta del av ett recept på vegobiffar som verkar väldigt goda, och sedan är det dags för ketchupen och majonnäsen. Det är stor emfas på det här med ketchupen och majonnäsen, att det känns lite crazy. De är båda raw, och båda ”fullproppade med näringsspäckade ingredienser”, så man kan äta hur mycket som helst av dem. När det är dags att presentera aktionsplanen för tillagningen av majonnäsen (som är gjord på cashewnötter, näringsjäst och miso) drabbas Elenore av ett fnissanfall, som visar sig vara ett resultat av att Karoline ställt sig bakom henne för att hålla fram sina armar så att det ser ut som att hon har fyra armar istället för två. De har överhuvudtaget väldigt kul ihop, det skrattas mycket och de står genom hela programmet tätt ihop eller liksom hänger på varandra. Eller matar varandra med rawketchup simultant.

De tar sig ner till stranden, till vilken de har med sig en rustik trälåda innehållande ett antal rotsaker som de skrubbar i strandbrynet, för att sedan slå in i foliepaket och lägga på elden. Några flaskor läggs att kylas i vattnet. Jag blir plötsligt lättad, tänker att de verkar lite mer ”normalt” livsbejakande i och med burgarna och ölflaskorna på kylning. Det börjar skymma, instagramfiltret byts ut till en kallare variant, elden tar fart och några vänner som också ska vara med på strandmyset dyker upp. Ett trevligt häng med mat, helt enkelt. Maten ser god ut. Allt ser härligt ut. Det visar sig att de där ölen i själva verket var kombucha-te, och det är det bästa Elenore vet att dricka. Jag känner mig dum (och ohälsosam och lite smutsig) för att jag trodde att det var öl. Naturligtvis var det inte öl. De är ju inga grisar.

Okej. Som ni märker avskydde jag det här programmet. Jag vred mig som en mask när jag tittade på det. Hela upplägget är som en parodi på sig självt, och kunde inte ha gjorts mer parodiskt ens av en grupp satirskådisar. Jag undrar om någon av de inblandade i produktionen hatar veganer, och har gjort allt i sin makt för att göra Vegorätt så chiafrö-sitta på höbalar-slokhatt-fjäder i håret-rädd för onyttigheter-klyschigt det bara går, för att försäkra sig om att inte antalet veganer i världen ökar. Det är olyckligt av en mängd skäl. Recepten är bra (förutom den där ”skålen” då kanske), programledarna kan uppenbarligen sin sak och det verkar ha lagts ner en hel del krut på produktionen. Allt detta hamnar i skymundan, för som tittare distraheras jag hela tiden av ovanstående faktorer. Sveriges första helt vegetariska, och i princip veganska, matlagningsprogram kommer inte att frälsa någon mer än de redan frälsta. Och det är fruktansvärt synd. Lifestyle vs life, 1-0.

/Slaktarn, som ofrivilligt just slaktade ett efterlängtat matprogram, och nu dessutom känner sig som ett as

19:42 4 Jan 2016
Nej men hej, vego-TV. Det var på tiden.
Att Sverige ska få sitt första helt vegetariska matprogram är en oktobergammal nyhet, men tisdagen den 19 januari är det alltså äntligen premiär! Vegorätt, som programmet heter, kommer sändas i SVT2 och förstås på SVT Play.
Programledare är Karoline Jönsson och Elenore Bendel-Zahn, båda två hundraprocentigt vegofrälsta. Karoline driver den utmärkta och mycket inspirerande bloggen Det gröna skafferiet, och 2014 kom även en kokbok med samma namn. Elenore har bakgrund som kock och trädgårdsmästare, och driver websidan Eartsprout, där det finns mängder av recept och raw-pepp, samt appen 30 Raw Breakfasts som är poppis bland hälsomedvetna matälskare världen över.
Här går programledarna runt på en åker och har det gött
Vegetariskt blir det ja, men vad som är ännu mer revolutionerande är att maten till och med blir nästintill helt vegansk. Inga ägg- eller mjölkprodukter kommer att användas, de enda ingredienserna från djurriket som kommer att användas är bipollen och honung. Varje program kommer att ha ett eget tema, och inom ramarna för det lagas ett gäng recept. Programmet riktar sig till alla som vill äta grönt, inklusive noviser.
Låter ju alldeles spektakulärt härligt detta. Längtar till 19 januari klockan sju! Min prognos, vem som nu bad om den, är: floder av kokosolja, jordiga grödor, snirkliga nyplockade ogräs, starka färger, uttrycken ”helt vilt” och ”galet” (baserat på trailern och intervjuer), och framför allt… på och i tiden. Vilken spaning va.
Och så till mitt på egen hand ditplacerade smolk i glädjebägaren… Det är så att jag har ett problem. En brist kanske, till och med. Det är i vilket fall något jag jobbar på. Det är nämligen så att jag är lite av en natural surpuppa, som inte reagerar så värst bra på åkrar, jord som silas mellan fingrar och råkostpropaganda av typen ”den kommer göra dig harmonisk och lycklig”. Jag hoppas att jag ändå kan njuta av detta, så som sig bör, för jag tycker verkligen att det är fett att det äntligen blir vegansk mat i tv, speciellt i ett format som är så mycket mer än ett recept av femtio, presenterat med introt nu ska göra en lite knasig sak – laga VEGANSK mat?! …Men i hemlighet kommer jag ändå att längta efter ett vegoprogram för lata, lite utbrända, ”vanliga” människor. Kanske blir detta en språngbräda till det. Isåfall: ni vet var ni hörde det först. Skoja.
Här är trailern.
/Slaktarn
04:23 5 Apr 2015

Här kommer kloka ord av Clarissa Dickson Wright från det legendariska TV-programmet Two Fat Ladies: ”In the eighties I was sent to teach etiquette to yuppies in need, so I went up with the train every week. One of the things they wanted to learn was how to eat the artichoke. They were very worried about eating artichokes! And i used to say, well use your hands, you can’t eat it any other way. You just got to pull theleafs off, dip them in your sauce and eat them. And only when you get to the bottom, when you get to the heart of the artichoke, you pick up your knife and fork. They couldn’t understand this at all, and I said well you try and eat it any other way! But… the yuppie is gone and the artichoke remains…”

Kronärtskockan, denna grönsakslandets aristokrat, är inte i säsong förän i slutet av sommaren. Till dess rekommenderar jag att man håller till godo med den här varma kronärtskocksdippen gjord på kronärtskocksbottnar på burk.

Aktionsplan: Öppna en burk kronärtskocksbottnar och häll av vätskan, släng ner innehållet i en bunke och mixa tillsammans med en finhackad vitlöksklyfta, rivet skal av en halv citron, grovmalen svartpeppar, en burk creme fraiche och ett par rejäla nävar finriven parmesanost. Smaka och strössla i lite flingsalt efter smak, eventuellt en slatt olivolja om du får feeling. Ös ner alltsammans i en ugnsfast form och baka i ugnen på 200 grader i femton-tjugo minuter. Ta ut, bre på bröd eller ät som tillbehör till något du tycker om.

Får man verkligen för sig att ta ut svängarna kan den här dippen varieras hur mycket som helst. Hacka ner ett par salta sardeller, rosta mandel och strö över, Lägg till persilja eller färsk körvel, släng i något starkt som chiliflingor eller tabasco. Ja ni fattar. Låt inte mig begränsa er.

/Slaktarn