Hallå där. Om ni tror att jag tänker skriva ner ett recept på några skitenkla kakor nu så har ni rätt. Förvänta er att slå folk med häpnad med dessa! De är liksom i enklaste laget. Inget att skryta med alls, ändå blir folk så exalterade över dom. En fantastisk ekvation.

1. Köp en såndär lustig korv med mandelmassa. Skär upp i 1 cm tjocka skivor.

2. Baka i ugn värmd till 200 grader tills de är gyllene, tar inte alls lång tid så var på din vakt.

3. För en extra fancy touch: Doppa i smält choklad och låt stelna.

Andra sätt att fluffa upp: Nymortlad kardemumma, att ringla över en sirap på citronsaft och socker, servera tillsammans med skivor av blodapelsin, gör en färskostkräm med färska hallon och kleta på mellan två kakor. Eller grillade fikon. Ja ni vet, gör vad ni vill. Jag bryr mig inte. Just saying.

Gamla människor tenderar att försöka mata en med kokta grönsaker. Gärna kokta morötter. De kokar gärna morötterna länge, för länge. Detta har orsakat olika typer av trauman hos många, och de är därför inte intresserade av att koka morötter. Detta är synd. Jag ska nu berätta ett sätt att göra detta på som kommer att så att säga rock your world

1. Hitta några fina morötter. Framåt vårkanten är de ju väldigt gracila.
2. Skala om du behöver, men strunta helst i det. Kanske kommer du undan med att bara skrubba de rena lite.
3. Om morötterna är för tjocka kan du dela de på längden som på bilden. Det viktiga är att alla dina morotsdelar är ungefär i samma tjocklek.
4. Koka morötterna i ordentligt saltat vatten under lock i några minuter. Inte för länge. Tre-fyra minuter räcker.
5. Häll av dina rötter, lägg de på ett litet fat. Ringla över olivolja, finrivet citronskal, lite citronsaft, en nypa flingsalt och en nypa kumminfrön.
6. Insup detta vackra! Och ät upp.

Något annat nämnvärt om dessa rötter är en tossig grej gällande den orangea färgen. Morötter har lika många färger som oss människor. Om inte fler. Vita, gula, orangea, röda, svarta, lila och säkert en massa andra som ingen vet om. De flesta morötter i mataffären är som bekant orangea. Så har det inte alltid varit. Under 1700-talets första hälft började holländska odlare mixtra med den röda moroten för att de var så vansinnigt förtjusta i sin nationalhjälte William III of Orange som är anledningen till att orange är hollands färg nu för tiden. Den orangea moroten är således en politisk rotfrukt då den är en hyllning till ledaren av den holländska kampen för självständighet. Det ni kanske diskutera i mindre grupper när ni ätit upp.

/Slaktarn

Grönsaker med dipp har ju lite av en looserstämpel på sig som någon form av substitut för fetare snacks. Slår vad om att tasteline har lagt in recept på grönsaker och dipp under kategorin “tjejmiddag” (inget ont om tjejmiddagar, men det bör ej vara synonymt med grönsaker och dipp). Nåja, ser man bortanför substitutkänslan finner man att grönsaker och dipp faktiskt är både trevligt och dessutom går att uppdatera från mesmat till något mycket mer intressant.

Vill man verka sund och cool på ett lite sjuttiotalsaktigt sätt kan man bjuda sina gäster och sig själv på rädisor och aioli.

Skölj och ansa rädisorna. Gör en aioli på två äggulor och kallpressad rapsolja (se till att både äggen och oljan har rumstemperatur, annars är du dömd att misslyckas). Rosta tre stora vitlöksklyftor i sina skal på 200 grader i ugnen. Efter tjugo minuter kan man plocka ut klyftorna och liksom pressa ut innehållet som då bör ha förvandlats till en mild, lite nötig vitlökskräm inuti sina frasiga skal. Blanda ner dessa i aiolin tillsammans med en stor nypa flingsalt, nymald svartpeppar, ett par matskedar vitvinsvinäger och en tesked dijonsenap. Hacka ett par sardeller fint och blanda ner de också. Sedan är det bara att servera på ett lite retrolarvigt sätt som synes ovan, förslagsvis med en bubblig kyld dryck.

Frukt är godis! Grönsaker är chips! Allt är upp och ned!

/Slaktarn