Bara för att undertecknad är ett fruktansvärt snormonster behöver ju inte det betyda att ni andra inte kan ha en bra fredagkväll, så jag tänkte ge er en vänskaplig knuff i ryggen i form av ett recept.

Om du trodde att du ätit tillräckligt med grönkål för ett helt liv tänkte du fel. Vi matar på med lite till. Någonting fick mig att längta efter tuggiga matiga grönsaker i buljong, milda smaker med mycket eftertryck liksom. Resultatet blev en slags …gryta, if you will? Här lade jag till pocherad bjärekyckling på slutet, men det är absolut inte obligatoriskt. Rätten är fullgod utan den, kikärtor och allt.

1. Välj ut några grönsaker du tycker om. Förslagsvis något form av kål, någon form av lök. Jag valde grönkål och purjo. Du kan köra det, eller så tar du savoykål och vårlök, eller för all del svartkål och scharlottenlök? Lägg en bit rotselleri till detta.
2. Besluta vad du vill ha för protein, och med det menar jag baljväxter. Kikärtor? Cannelinibönor (bönornas motsvarighet till den italienska playboyen)? Ta vad du har lust med. Det enda jag inte skulle ge mig på är väl egentligen svarta bönor, mest på grund av att de färgar allt lite dassigt. I hemlighet hyser jag också en skepsis mot kidneybönor, men det behöver jag ju inte överföra på er läsare.
3. Buljongen. Den är *allt* i den här rätten. Så gör egen, eller köp en burk sån här, eller ta en sån där geléig historia som jag tror går under namnet fond du chef i butik. Jag tog kycklingbuljong på grund av kycklingen jag lade till senare, men grönsaks- eller svampbuljong går fint det med. Buljongen ska också stifta bekantskap med vin, förslagsvis samma vita/rosé som du väljer att dricka till maten. Jag hade rosévin i, för det hade jag hemma.
4. Dags att tillaga maten då: Fräs löken tillsammans med ett par vitlöksklyftor som du bankat på med något tungt (håll inte på och riv ned eller pressa, det blir för starkt i den här rätten). Lägg till dina kikärtor/bönor och slå på vinet, ett par glas sådär. Bubbla på rejält, ge dig själv en riktigt härlig facial av vin-ångor. När det reducerats till hälften häller du i buljongen, den ska täcka det som ligger i grytan och mer därtill. Smaka och kolla läget, salta och peppra. Kanske lägg i ett par kvistar timjan. Låt stå på medel/låg värme en stund och gå och gör något annat. På tio minuter hinner du till exempel betala dina räkningar. Efter detta, lägg i kål. Kör tills kålen är lite al dente, inte för mjuk. Vill man kan man lägga till en skvätt grädde här på slutet.

1. Ät!

Jag förstår att recept utan ordentliga måttangivelser är ungefär lika användbara som inget recept alls, men så är det här. Det är bara att acceptera. Se det som en uppmuntran till improvisation! Och ha en härlig helg.

/Slaktarn

PS! Kan du inte sluta tänka på kikärtor hittar du mer här.

Hej folk och fä. På lördag nionde april är det internationella gin & tonic-dagen! Det tänkte jag fira med att ta mig en gin & tonic, men inte vilken piss-g&t som helst – jag har nämligen intervjuat Daniel Crespi (sommelier och restauratör som bland annat driver Djuret, Omakase Köttslöjd, The Burgundy, Pubologi och inte minst baren Tweed) och Adam Näslund (barchef på glammiga guldbaren i Nobis Hotel) för att lära mig hur slipstenen ska dras. Här kan du läsa intervjun.

Förra året den nionde april satt jag på en strandbar som jag har för mig hette Pink Dolphin Club och sippade på en gin & tonic. Skrev lite om drinken då också, så vill du veta mer om ursprunget kan du läsa om det här  (det är intressant, lovar! Ledtråd: Malaria). Nionde april råkar också vara surdegens dag, och det ska väl också uppmärksammas på något vis. Rimligen genom att äta en skiva surdegsbröd eller så.

Vill du känna dig rebellisk, alternativt har tröttnat på att dricka dina drinkar och vill inta de i fast form istället, kan du ge dig på att göra ett gäng gin & tonic-isglassar. Ett simpelt recept i två steg: Blanda och frys. Dessa glassar är dock inget du ska smälla i dig enbart för fyllans skull, ration gin till tonic är nämligen ganska skev. Alkohol fryser som bekant inte, och vi måste således lägga band på oss med ginen trots frestelsen att hälla i mer än futtiga fem centiliter.

Så här går du till väga:

1. Blanda sju deciliter tonic och fem centiliter gin med saften av en halv lime.
2. Ta fram en isglassform (för det har man ju alltid nära till hands?) och lägg i något du tycker om att smaksätta din g&t med. Kanske en kvist rosmarin, gurkskivor som på bilden ovan, remsor av citronskal eller skivor av lime? Vad som än gets your juices flowing.
3. Häll i vätskan i respektive form, sätt i glasspinne, in i frysen, vänta, ta fram och ät. Det tycker jag ändå att du är värd.

/Slaktarn

PS! Befinner man sig i Stockholm och inte orkar göra isglass själv (höjden av lathet?) kan man testa G&T-glass på Brillo. Mer om det här.

Inkokt fisk. En maträtt jag länge trodde att bara tanter lagade. Nu vet jag bättre, för det visade sig att även jag sysslar med sånt, och jag har åtminstone en handfull år kvar tills tantåldern infinner sig. Igår lagade jag inkokt lax med kokt potatis, hovmästarsås och sparris. Och det var just sparrisen jag tänkte att vi kunde rikta blicken mot idag.

En favoritgrej just nu är nämligen att bryta sparrisarna i halvor, eller tredjedelar om man är på det humöret, för att sedan kasta de i en stekpanna med smör. Det ska svida till ordentligt, ta färg, till och med bli lite sotigt. Snabbt, så att de inte blir mjuka. Ös på nymald svartpeppar och någon örtkrydda beroende på vad som ska ätas till, färsk rosmarin är inte så dumt. Men igår blev det dill.

Så fånigt ibland, att man kan känna sig uppiggad av göra en så futtig förändring i tillagningen som att steka istället för koka. Men så är man ju också en ganska enkel varelse.

Den här purjo- och getostterinen är så snygg att man nästan struntar i om den är god eller inte. Men jag kan berätta för er att den är det, god alltså. Men vad är då en terrin? Det låter så medeltida tycker jag. En terrin är varken mer eller mindre än en slags soppskål på fot, men i det här fallet och i dagens kökstugg menas mat som pressats ned i en avlång form tillsammans med något typ av bindmedel, som man sedan kan skära skivor av. Det går att göra av egentligen vad som helst, bara man får till en konsistens som håller ihop.

Den här varianten kan man skära och ha på mörkt rågbråd, bara som den är eller kanske tillsammans med rökt lax. Eller så använder du skivorna som någon slags fönsterdekoration till finare högtider. Oavsett vad du ämnar göra av den när den är klar bör du planera lite i förväg – den går ganska snabbt att knåpa ihop, men måste ligga och vila i minst åtta timmar i kylskåpet innan du sätter kniven i den.

1. Skaffa ett gäng späda purjolökar i någorlunda liknande storlek. Grooma dem lite, skölj (men försök hålla formen intakt, pajja de inte!) och skär bort rot-delen och den mörkgröna blasten. Koka upp lättsaltat vatten i en traktörpanna eller någon annan vid variant och sjud lökarna i omgångar tills de är mjuka. Det tar runt tio minuter tills de blir mjuka. Forsla över lökarna att rinna av på en kökshanddu och kryddar med svartpeppar och salt.

2. Blanda runt 400 gram rumstempererad getost med samma mängd creme fraiche. Riv i citronskal från en citron, salta och peppra.

3. Ta fram en sån där avlång brödform, runt 20×10 cm, och klä med plastfolie som du låter hänga över kanten, i alla fall 15 cm på varje sida. Lägg purjolökar och getostblandningen om vartannat, men se till att börja och sluta med lök. Försök packa alltsammans tajt! Vik lastfoliet över alltsammans och lägg avslutningsvis en bit katrong eller något annat hårt som går att klippa så att det passar perfekt i formen, och så lägger du den ovanpå terrinen för att sedan lägga på något stort och tungt, typ en tegelsten eller annat valfritt robust objekt. Ställ i kylen och låt stå i minst åtta timmar, kanske gör du den dagen innan och låter stå över natten.

4. Ta fram, stjälp ur formen och a bort plastfilmen, och skär upp i skivor som är i alla fall två och en halv centimeter tjocka. För tunna skivor faller bara isär, och så blir man arg för att man lagt ner arbete men det bara blir en ful hög av klibbig purjokök. Det vill vi undvika.

5. Ät! Ät! Ät!

/Slaktarn

Idag kanske du hade en dag då du jobbade, gick och handlade mat på konsum och sedan hittade ett sånt där brandgult pensionskuvert på hallmattan när du kom hem. För mig var detta dagen då jag lagade tre olika sorters färskost. Vilka spännande, olika liv vi alla lever.

En av färskostarna jag knåpade ihop var en italiensk ricotta. Det var ingen konst, men blev fruktansvärt bra. Kommer att äta den som efterrätt med något bär. Kanske körsbär.

Här är en bild på ricotta som jag googlat fram, för den jag tog själv höll som brukligt ej måttet

Testa detta om ni vågar:

1. Häll två liter mjölk av typen så fet det bara går i en kastrull. Sen häller du i tre deciliter grädde och en fet nypa salt.
2. Värm upp alltsammans till åttio grader. Då häller du i saften av en citron och rör om försiktigt. Det ska spricka och bli grynigt. Händer inget så häller du i mer citronsaft (eller lite äppelcidervinäger) tills det blir fart på alltsammans. Låt alltsammans stå på värmen i ett par-tre minuter till medan du rör om i sakta mak.
3. Ta fram en stor bunke och placera ett durkslag i den. Lägg ut en silduk i den (eller ta några pappershanddukar om du inte äger någon sådan), och så häller du över din ostmassa (ostmassa! hemskt ord!) i durkslaget.
4. Låt rinna av i kylen ett par timmar eller över natten.
5. Ät! Hela dagarna året runt.

/Slaktarn