Minns ni att jag skrev en lång harang om det där med att bjuda på frukost ”morgonen efter”? Friska upp minnet här annars. I Lotta Lundgrens kokbok Om jag var din hemmafru ger hon sin input i frågan genom texten som syns ovan. Efter texten följer ett recept på pannkakor med tropisk frukt.

Jag tycker om tanken, men just pannkakor med tropisk frukt är inget för mig, och därför vill jag inte pracka på de på något eventuellt hemsläp heller. Jag föreslår istället en fransk äggrätt som bär namnet oeuf en cocotte, översatt ungefär ”ägg i ugnsform”.

Well well well. Då var den här. Höstförkylningen. Ett snabbt insjuknande i feber och halsont, men innan dess hann jag i alla fall laga en hyfsad middag. Då min tankeverksamhet av uppenbara skäl är något begränsad för stunden kan jag just nu inte erbjuda er något mustigare än receptet på just denna middag. Imorgon däremot utlovas enormt spännande information om ett ämne som heter dimetylsulfid, som är intressant matmässigt av lite olika skäl. Men just nu fokuserar vi på det som syns på nedanstående bild. En pastarätt, rätt och slätt.

1. Koka pasta, förslagsvis tortoglioni som på bilden, men vem är jag att styra och ställa.

2. Sprätta upp några färska salsicciakorvar som du omsorgsfullt valt ut i närmaste butik och stek innehållet tillsammans med hackad vårlök och portobellosvamp. Vissa säger portobella? Jag har då aldrig begripit vad som är korrekt. Oavsett hur det står till med den saken går du vidare med att hälla i ett glas vitt vin. När det bubblat ner till ungefär hälften häller du i en stor skvätt grädde, sedan salta och peppra efter humör. Låt puttra på låg/medeltemperatur en stund.

3. Häll av pastan, blanda med såsen och ordentligt med hackad persilja. Servera med riven parmesan. Boom.

Relaterat: Rebranding av pastagratängen.

/Er feberrosiga slaktare