Några gånger i mitt liv har jag haft turen att få gå in i ett kostymförråd. Det är bland det coolaste man kan vara med om. Både på teatrar och i SVT:s förråd är det som att öppna dörren till Narnia och färdas mellan olika universum och tidsåldrar. Det är lite samma magi som att få gå runt i ett museums samlingar och stjärtigt nog faktiskt känna ”historiens vingslag” och whatnot. Då och då har den här typen av klädförråd utförsäljningar där allmänheten bjuds in att fynda ur arkiven till (ibland) överkomliga priser. Själv får jag bara panik av hetsen, men jag vet att det finns folk som inte får torgskräck och lägger sig raklånga på golvet och primalskriker bara av tanken på hormonell fyndsvett som jag gör. Och för er är dagen kommen.
På måndag mellan klockan 12 och 16 säljer Stockholms Stadsteater ut militärjackor, skor, stövlar, hattar och väskor ur sina föreställningar. Det hela tar plats i Klarafoajén och man kommer bland annat kunna hitta gummibjörnarna ur Hedvig and the angry inch, Camilla Thulins klänningar ur Amadeus och hjälmar och kostymer från flera av Charles Korolys produktioner, till exempel Rickard III, Cabaret och Medea.
Ni kan förbereda er fyndstrategi genom att kolla in den här videon:
Ni ba: VÄNTA VÄNTA VÄNTA!!! Vad var det där för video som du lade upp helt okommenterat igår? Inga screenshots, inga fyndiga kommentarer, ingenting?
Well Dawson,
Boybandiga steksmöriga moves och wailingar med utsträckt tumme och pekfinger är kind of min ground zero. Det är där allt börjar och slutar och det är en aldrig sinande källa av soft silky smooth.
Visst blir ni väl glada om ni får en påminnelse då och då om varför 90-talet är det bästa talet hittills? Låt oss börja med det största och bästaste bandet i 6 fullständigt besatta år av mitt liv: Take That. Ärligt talat, utan dem tror jag inte att jag hade börjat intressera mig så mycket för populärkultur som jag gjorde och som sen faktiskt blev mitt yrke på flera sätt.
Min favoritvideo är Pray. Varför? Sätt er ner så ska mamma förklara!
1.
Därför att Mark Owen (ca kärleken i mitt liv i de tidigare nämnda 6 åren) inte bara har snäckskalshalsband, superznygg page, är svartvit OCH har öppen vit skjorta som fladdrar i vinden. Han står dessutom så här nästan hela videon och tänker på sin chei som han saknar.
2.
Alltså förutom när han gör tidernas bästa boyband-pose. Då saknar han henne extra mycket.
Ni ser förresten till vänster precis vid byxlinningen? Det är en delfintatuering. Jag skämtar ej:
3.
Även Howard är duktig på den där posen, han gör den dessutom i vatten. Vatten som är som tårar som man gråter när man är ledsen och saknar sin chei.
4.
..ibland vill man bara krypa ihop till en liten köttbulle och banka sina knutna nävar i sanden för man känner sån schmerz!!!
5.
Howard tänker på när han känner sig som lyckligast. När han får bada i fontäner med sin chei.
6.
Robbie gillar också att bada. Här i en byggnad som har ett läckande tak och är övervuxet med typ hö. Samma hö som cheien han är kär i har som lösögonfransar senare i videon. Hon är nog ganska fattig.
7.
Han måste tvätta av sig sina ler-tårar som han målat på sig när de riktiga han gråter har tagit slut för han saknar sin chei så mycket.
8.
Robbie är så ledsen att när även orden har tagit slut tar han på sig sina hängslebyxor och lyfter random bråte på stranden för att visa hur det känns. -Här inne! *pekar på sitt bröst*
9.
Jason kramar ett ljus för han saknar sin chei så mycket och vill bara ha lite närhet och värme.
10.
Ljuset säger till honom att försöka prata med sin chei så han tar fram en spegel på stranden och testar morsekoder till cheien som står typ två meter bort:
Hon svarar ganska snart med sin fickspegel och jag tror de blir kompisar i slutet.
11.
Alla blir faktiskt kompisar i slutet med sina cheier. Alla utom Gary som sjunger genom ett biktbåsliknande fängelsehålsfilter över ansiktet.
12.
Jag vet inte varför han satt i fängelse, men han rymmer i alla fall.
Men när han kommer ut så är han helt ensam. Han blir först chockad och sen jätteledsen.
Gary sjunger: ”I’m so cold and all alone” för det är verkligen ingen annan där och det kanske är kallt också.
Går och lägger mig till den här rätt fina versionen av Love Hurts med Zooey Deschanel och Sasha Spielberg (kan sätta min vänstra töte på att hon är Stevens dottter.. ska bara kolla pga vill egentligen inte bli av med den töten, hon är jättefin…. ska bara kolla då… Ja, det var hon. Tur!)
Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu… … ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.