Jag är sjuk. Det är så jävla tråkigt. Jag är så tråkig att jag vill dumpa mig själv just nu. Det värsta är att jag har hamnat i en populärkulturell bermudatiangel av tråk. Normalt skulle jag ha surfat mig till fördärv, tittat på massa roliga klipp osv, men datorskärmen gör att mitt huvud vill explodera just nu. Alla filmer inte tidigare sett men försökt mig på under de senaste dagarna har varit så usla att jag vill kasta ut tv:n genom fönstret (obs inte på riktigt pga min bästa vän). Jag vet inte hur det är med er, men när jag är sjuk och ynklig så vill jag helst se rätt simpla men fägglada relationsfilmer där jag blir lagom underhållen, vet hur det ska sluta redan i introt och gärna att de har en cast med skådisar jag vill vara kompis med. Något tryggt och mysigt helt enkelt. Min tanke är någonstans att Hollywood manglar ur sig en miljard filmer av den här typen och oftast så scorar man rätt bra bara filmen har någon skådis som känns okej men det har gått skitdåligt den här gången. För att spara er tid och ångest:
Det här blogginlägget skulle egentligen inledas med en jättefin bild på en kantarellpaj som Pelle ville ha receptet till. Så blir det inte.
Istället får ni det här:
…mest för att detta asgrymma recept är en remix på en paj jag såg Ernst göra på tv en gång. Det var i samband med att han också gjorde en takkrona av böjda gafflar. Det var en bra dag.
En helt fantastisk kantarellpaj:
Ingredienser:
Pajbotten
125gsmör 4 dlvetemjöl 4 mskvatten
Fyllning
1stpurjolök ca 120 g skivad kalkon alt. större bitar 400 – 500gkantareller och trattisar 4stägg 2dlmjölk 2dlgrädde 100 – 150griven Västerbottensost
Let’s doris:
Börja med pajbotten: Knåda ihop smör och mjöl. Tillsätt vattnet sist och arbeta ihop degen. Tryck ut degen i en pajform och ställ in i kylen (gärna 1-2h om du har tid). Ninjanivå: ställ in pajskalet i ugnen i ca 5-10 min innan du häller i fyllningen och ställer in igen – då är det mindre risk att pajen blir sölig (dock att söligheten är godare enl. mig).
Fyllningen: Hacka och klipp ner hela purjon i grova bitar och gör detsamma med kalkonen (fast mindre bitar). Börja steka kantarellerna i en större stekpanna tills de släppt vattnet och blivit lite brunare. Salta och peppra (häll ev i muskot, kanel och spiskummin också). När svampen är klar slänger du i purjon och kalkonen och fräser på tills det känns gött och smakar bra.
Äggstanning: Vispa ihop ägg, grädde och mjölk och krydda med salt och peppar (var inte snål med kryddningen). Häll ut purjosvampkalkon-blandningen i pajskalet och se till att varva lager för lager med den rivna osten (annars kan osten lägga sig som ett skal längst upp och stänga in smakerna, så blir allt skitdåligt och alla dör). Häll över äggstanningen och se till att det sprids ut över hela pajen.
Ställ in i mitten av ugnen på 200 grader i 35-40 min.
Tipzz: Ät inte upp hela pajen precis när den är klar, se till att spara minst hälften till nästa dag. Den är ca 100 ggr godare när den har fått gotta till sig i kylen en natt.
Igår var Mattias och jag på premiären av Madame Bovary på Unga Dramaten. Hans klasskompis från scenskolan, Alexandra, spelar huvudrollen och fan vad bra hon är! Eller det visste jag ju så klart redan, men ni behöver veta det också.
Till att börja med så är Alex i sig själv en sjukt kreativ person. Alltså hon sjunger, dansar och skådespelar ju så klart, men hon är också tjejen som gör egna smycken och står på julmarknaden i Nordstan i Göteborg dag efter dag och säljer sina halsband och örhängen. När vi hade julbak och flera av våra vänner var där och pyntade pepparkakor, såg Alex cookies ut som att hon aldrig gjort annat än att skriva och rita detaljrika blommor med glasyr medan alla andras såg ut som rosagröna bajskorvar.. När jag skryter som en galning om att jag gör världhistoriens godaste müsli, så kommer grundreceptet egentligen från henne. Sen det där med dansen är inte att hon gillar gå på disco och svänga dem lurviga, hon DANSAR! Och koreograferar, bland annat i Madame Bovary..
Alex är på scen i princip hela föreställningen och hon slänger sig fram och tillbaka mellan de högsta euforitopparna till de djupaste mörkret om och om igen och hon gör det så jävla bra. Upp och ner, upp och ner, från de stora känslorna till de minsta detaljerna. Hennes register är helt sjukt. Och visst, jag är absolut partisk eftersom jag tycker väldigt mycket om henne som person, men jag kan inte ta bort blicken från henne på scen även när fokus är någon annans. Och det kommer jag ihåg att jag upplevde redan när jag såg henne i föreställningar på scenskolan i Malmö, hon har något i sitt spelsätt som gör att man inte vill riskera att missa en enda detalj. Det kan handla om alltifrån en ögonrullning till hur hon härmar någon hennes karaktär tycker är störig. Och då har jag inte ens börjat prata om föreställningen!
Den här uppsättningen av Madame Bovary är placerad i nutid och det första man möts av inne på scen är att alla väggar är tapetserade med foton på Alex. Mer eller mindre poserande bilder, ni vet de där ”perfekt spontana” bilderna som vi alla har tagit på oss själva eller har sett på instagram, facebook, i bloggar.. De där som vi alla vet är på låtsas men ändå spelar med är verkligheten. ”-Nej, jag bara råkade bli fotad (av mig själv) när jag stod här och plutade perfekt med läpparna, sög in dubbelhakan och definierade mina kindben. Jag ser alltså ut så här JÄMT!” Jag är likadan själv, spelar med fast jag ändå ser det till viss del löjliga i det utifrån. Det är de här parallella känslorna som jag påminns om hela tiden när jag ser Madame Bovary. Hur jakten på de allt kortare topparna när allt är instagram-perfekt blir som ett knark, att varenda stund som känns vanlig och ordinär på något sätt blir djupt deprimerande. Så fort man inte har en ny klänning, kärlek, fest eller 50 likes att hänga upp sin yttre quickfix-lycka på så känns allt skit. Hur lätt det är att ramla ner i det där Alice i Underlandet-kaninhålet och till slut inte hitta sin väg tillbaka..
Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu… … ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.
