Jag har åkt bil så himla många timmar i helgen. Alltså SÅ HIMLA MÅNGA TIMMAR! Vissa av oss har ju faktiskt 80-årskalas att vara på medan ni andra kalvar runt i de assnygga högklackade i innerstan. Eller kanske inte, vad vet jag. Jag är faktiskt på skitdåligt humör idag och kommer inte riktigt ur det. Jag försöker med allt möjligt men..
Ni vet när man känner att man inte hinner med alla saker som behöver göras och samtidigt inte orkar ta tag i något alls? Där är jag idag. Och igår. Och dagen innan det. Men inte dagen innan det. Vilket borde betyda att det går över snart.. eller?
Tills dess gräver jag igenom ca tusen hysteriskt roliga klipp med mina favoritkvinnor, sånt får mig alltid på bättre humör. Till exempel:
Alltså den här bilden! Ibland är det värt att ta en titt i backspegeln, här är skådespelarna i The Big Bang Theorys tidigare gig:
Johnny Galecki. Här är ett klipp från när han var med i tv-serien Blossom 1991, vilket ju så klart är kul eftersom Mayim Bialik som spelade Blossom var med i The Big Bang Theory 19 år senare.
Samma sak gäller tv-serien Rosanne där han var med rätt länge (92-97) och spelade Sara Gilberts pojkvän:
Nu förtiden är ju även hon med i The Big Bang Theory. Kul också med det här cast-fotot jag hittade från Rosanne, ni ser längst upp till höger? Laurie Metcalf som spelar Sheldons mamma! (Och Sarah Chalke från Scrubs nedanför)
Så på tal om Sheldon, eller Jim Parsons som han ju egentligen heter.. Hans allra första gig var som guide i tv-serien Ed, ni vet den där advokaten som köpte en bowlinghall i sin hemstad bla bla?:
Kaley Cuoco är världens just nu näst bäst betalda tv-skådis i komedigenren (efter Ashton Kutcher), hon har ett sjukt långt CV och är kanske mest känd för sin tid på sit-comen 8 simple rules…, men det hela började med att hon spelade huvudkaraktärer när de var små i flashbacks. Till exempel Angela i Mitt så kallade liv och Ellen Degeneres i den där gamla komediserien hon hade innan hon blev en talk show:
Simon Helberg har spelat en hel del ”College Roomate” och senare varit med en del i Vänner-spin offen Joey. Men det är inte lika kul som rollen han hade i Aaron Sorkins Studio 60 on the Sunset Strip. Han spelade en av skådespelarna i det Saturday Night Live-liknande programmet det handlade om. Hans karaktär gjorde ofta imitationer av olika skådespelare och blev sketcher i programmet i programmet.. Meta!
Sist men inte minst: Kunal Nayyar som mer stått på scen än framför en kamera, men ett av hans första tv-jobb var som bombbyggande terrorist på NCIS (nej, inte alls tröttsam stereotypcasting..):
Idag har Dawit Isaak suttit fängslad utan rättegång i fyratusen dagar. Jag har sagt så mycket om det här genom åren och mitt engagemang är inte mindre nu än när jag först hörde talas om situationen när jag lärde känna hans lillebror Isso för åtta år sedan. Men situationen är… så jävla seg! Hur många turer kan man gå med på det här? Hur lång tid kan man skylla ifrån sig? Nu när alla vet.
Alltså i början, de första åren fick Isso kämpa i enorm motvind för sin bror som plötsligt blivit fängslad i Eritrea. UD frågade honom hur de skulle kunna lita på att de verkligen var bröder, tidningarna ville inte ta tag i frågan, folk ville inte höra om det. Sakta men säkert har det blivit mer och mer press kring det. Flera nyhetssajter har sina räknare som säger hur lång tid han varit fängslad. Vissa har temasajter om Dawit, andra anordnar kampanjer för namnunderskrifter och delar ut pennor.. Men ändå händer ingenting. Någon gång om året kommer det ut något rykte om Dawit. Det är någon som flytt från Eritrea som sett honom vid liv, någon annan som påstår motsatsen. Ingen vet och framför allt inte hans familj här i Sverige. Och det känns som att ingen med makt egentligen gör något. Tyst diplomati liksom, vad är det ens? Hur länge till har de mage att skylla på tyst diplomati?
Dawit fängslades 23 september 2001. 2005 var han ute en vända ur fängelset om ni minns? Två dagar i september var det. Kommer ni ihåg när det stod på text-tv att nu var han fri? När de svenska politikerna skålade i champagne och bankade sig för bröstet och gjorde långnäsa åt Eritrea? Kommer ni också ihåg att Dawit snabbare än någon hann blinka blev fängslad igen? Klart presidenten inte tänkte tappa ansiktet.. Men under de två dagarna hann Dawit ändå prata med sin bror i telefon, han hann höra sin frus röst och sina tre barn som vuxit ytterligare lite till. Han berättade om en liten kortvågsradio som han hade haft tillgång till i fängelset. En apparat som fick in Sveriges Radios internationella sändningar och mer specifikt programmet Vår grundade mening. Programmet som avslutade varje sändning med att berätta antalet dagar som Dawit suttit fängslad. Där i sin cell visste han att han inte var ensam. Att det fanns människor som visste vad som hänt, vi kanske inte visste exkat var han var eller hur han mådde, men vi visste vad som hade hänt. Han var inte längre osynlig.
Jag tror inte att han har den där kortvågsradion nu. Men det är en fin historia om hopp. Nej, nu har har hjärtproblem och diabetes i ett fängelse ingen egentligen verkar veta exakt var det ligger. Det man vet är att Eritrea bygger fängelser under marken i skogen eller innanför väggarna på skolor och kyrkor mitt i stan så att folk inte ska veta att de finns där. Det man vet är om containrarna man placerar fångar i utomhus i iskall kyla under natten och omänsklig hetta på dagen. Dag efter dag.. Sånt vet vi. Men vi vet inte vad Carl Bildt & company gör för att få hem Dawit och så länge vi tillåter dem kommer de att hålla tyst. Vi tillåter dem genom att tappa hoppet och bli uttråkade. Genom att sluta prata, läsa och skriva om det.
Just nu pågår en kampanj på Twitter som heter #fyratusen. Poängen är att skriva ner vad man själv gjort de senaste fyratusen dagarna. Gör det på twitty, gör det i din blogg, gör det på din facebook-sida, berätta det för en vän – bara gör det! Håll inte tyst för att du är too cool for school. Det är så de vinner. Hör ni det? Det är så de vinner.
Efter ett par år som som programledare i P3 och en oundviklig livskris tog hon ett gäng flyttlådor och drog till Stockholm och nu… … ja, det är bland annat det den här bloggen handlar om.
