Två år efter sitt senaste album börjar nu M.I.A. äntligen bli redo för att släppa uppföljaren Matahdatah, och med musikvideon till singeln Borders hintar artisten om en brutalt slagkraftig återkomst.

Det har varit en mörk vecka för svensk historia efter regeringens beslut att följa EU i en betydligt restriktivare flyktingpolitik – en skrämmande flört med den brunfärgade oppositionen. Efter stängda gränser, ID-kontroller och tillfälliga uppehållstillstånd börjar kanske hoppet famla bland en del, skiten tycks ju inte ha någon ände. Tur är det väl då att M.I.A. är tillbaka, med ett upproriskt soundtrack och en Born Free-esque musikvideo vars dundrande budskap är klart: krossa alla gränser.

Från Fort Europas barriärer till Donald Trumps imaginära mur längs mexikanska gränsen, alla börjar de vittra till ljudet av Borders dramatiska coldwave-synthar. Tillsammans med grymtande basgångar och dundrande traptrummor agerar den explosiva ljudbilden piedestal åt en M.I.A. förvirrad inför orättvisor, men hungrande efter vedergällning. Hennes sång är en uppmaning, lågmäld fast kokande, medan rappen attackerar västvärldens privilegium med den distinkta attityd som alltid gör artisten till en världslig angelägenhet.

På 80-talet var måhända We Are The World och Live Aid-galor en blåögd lösning för att människor skulle kunna njuta av julmiddagen utan samvetskval. Nu krävs dock något betydligt drastiskare när delar av världen brinner vilket Bad Girls-ikonens ögon vittnar om i singelns skrämmande träffsäkra musikvideon. Människor är på flykt och även ifall M.I.A:s regi är stilistisk så tar den inget ifrån faktumet, utan ger det bara ännu mer tyngd med ett dräpande bildspråk.

Här skildras en dramatiserad verklighet hoppfull och förkrossande – likt hur låten är tragisk men medryckande. Inget galler är oöverkomligt och inget hav oändligt när den PSG-reppande M.I.A. bär på en pistol laddad med startskottet för något revolutionärt. Dock är detta i slutändan en dystopisk fantasi, där den påtagliga politiska laddningen lämnar en med känslan av att något måste göras åt det sjuka tillstånd världen är i. Det är dags för damage control på jorden och kanske borde just vi börja med att fråga oss: svensk politik, what’s up with that?