Att Hollywood älskar sina uppföljare är väl knappast en nyhet. Men det är inte endast synonymt med något dåligt när vi har filmer likt Gudfadern 2, Empire Strikes Back, Terminator 2 m fl. Men med nyheten att Spring Breakers ska få en uppföljare väcktes många smärtsamma minnen till liv. Allt för ofta får fantastiska historier en fortsättningen ingen bad om och den kommande uppföljaren till Harmony Korines hyllade verk är endast en i raden av bedrövliga försök (ja, jag vågar ta ut det i förväg). Jag samlade ihop några av dem, men en varning medföljer: er bild av filmer likt The Blair Witch Project lär kanske aldrig förbli densamma.

Return to Oz

Filmen Trollkarlen från Oz är en klassiker i den amerikanska populärkulturen, men hur många känner till uppföljaren? Nästan 50 år efter den första filmen gick Return to Oz upp på biograferna. Här återvänder flickan Dorothy till landet Oz som har förvandlats till en dystopisk mardöm för en generation av barn. Det är inte en förfärlig tolkning av L. Frank Baums böcker, men den mörka tonen var helt enkelt inte gjord för den yngre publiken. Största delen av skulden kan läggas på The Wheelers, ett gäng människor med psykopatiska tendenser och hjul till händer. Scenen ovan är lördagsgodis för David Lynch men kanske inget ett barn vill se i en nedsläckt biograf.

S. Darko

Det finns kultklassiker, sen finns det Donnie Darko. Den becksvarta skildringen av tonåringen Donnies turbulenta vardag fylld med domedagsprofetior, mänskliga kaniner, Tears of Fears och Patrick Swayze kunde väl knappast föda en uppföljare? Många trodde det, fram tills 2009 – åtta år efter den första filmen – då vi fick S. Darko. Det enda klassiska att finna i detta verk var straight to dvd-kvaliteterna. Spektaklet är helt enkelt en omstuvning av allt det som gjorde den första bra, när Donnies syster Samantha får stifta bekantskap med jordens undergång. De naiva själar som faktiskt hyrde denna film visste inte vad de gav sig in på. 

Book of Shadows: Blair Witch 2

Okej, det är kanske ändå lite förståeligt att filmstudion vill få ut en uppföljare när föregångaren förvandlade en kostnad på 100 000 dollar till 250 miljoner dollar i biointäkter världen över. Men försöket är ett miserabelt misslyckande och är den första filmens exakta kontrast rent stilistiskt. The Blair Witch Project revolutionerade genren av pseudo-dokumentären och var en motreaktion på allt som just denna film är. Inte helt oväntat kammade den hem ett flertal vinster och nomineringar hos prestigfyllda prisgalor likt Stinkers Bad Movie Awards. Mer oväntat är däremot att männen bakom den första filmen även låg bakom denna, antar att hybrisen och pengarna tog över. Tro det eller ej men de producerar inga storslagna skräckfilmsproduktioner nuförtiden.

Speed 2: Cruise Control

Något Sandra Bullock lärde sig under inspelningen av denna film: tackar Keanu Reeves nej borde du göra detsamma. Istället för Reeves ser vi här den då tämligen oprövade Jason Patric som saknad alla innebörder av kemi med Bullock. Filmen floppade totalt; var det på grund av kvaliteten eller konkurrensen från en annan båtfilm den sommaren? I ärlighetens namn spelar det ingen roll, för inte ens Willem Dafoe kunde göra något av denna tama resa. Jag menar, den första hade i alla fall en buss gåendes i olagligt hög fart genom Los Angeles, en båt ute på det öppna havet blir dess totala motsats. Fanns det absolut inget annat färdmedel som hade passat bättre till en uppföljare?

The Crow: Wicked Prayer

The Crow från 1994 fick en rad uppföljare även fast ingen bad om dem. City of Angels må haft Iggy Pop och vi kunde oväntat nog se Kirsten Dunst i Salvation. Det lämnar oss med Wicked Prayer som saknar alla de goda kvalitéer den första filmen bar på. Om du nu vill se Edward Furlong i gothsmink så är detta filmen för dig, om inte borde du hålla dig långt borta från den. Gamla fans av Buffy och vampyrerna lär finna det extra smärtsamt att se David Boreanaz (Angel) ta överspel till nya nivå i vad som sannerligen är en äkta skitfilm.

American Psycho 2: All American Girl

Bortblåst är den första filmens mörka humor, satir och oklara slut. Det hela börjar med att en ung flicka får bevittna hur Patrick Bateman mördar hennes barnvakt. Flickan dödar sedan själv Wall Street-mördaren och tar över manteln i vuxen ålder där hon, tyvärr, spelas av Mila Kunis. Denna film drömmer Bret Easton Ellis säkerligen mardrömmar om än idag.

The Cell 2

Att The Cell med Jennifer Lopez ens fick en uppföljare är helt otroligt. Detta straight-to-dvd-fiasko mottog ett flertal hårda recensioner, en av mina absolut favoriter är den där recensenten menade på att hen hade sett bättre CGI i spanska musikvideos. Jag är inte alltför familjär med sydeuropeisk musik eller dess visuella kompanjoner men jag tolkar det ändå som rätt hård kritik. Varför kan de inte bara ge oss en straight-to-dvd-fortsättning på Gigli? Det är väl vad vi alla suktar efter?

En rad filmer som inte involverade Jim Carrey

Bruce The Almighty, Dum Dummare, Ace Ventura och The Mask är några filmer med Jim Carrey som resulterade i ovälkomna uppföljare. Inte helt oväntat här är att den gemensamma nämnare för alla dessa floppar den älskade komikerns frånvaro. De lyckades nästan säkra honom för vad som skulle komma att bli Evan Almighty, den dyraste komedifilmen någonsin. Steve Carell ska vara glad att hans karriär inte sjönk med arken i vad en skulle kunna tro var föregångaren till Darren Aronofskys Noah. Det absolut värsta exemplet är ändå scenen ovan från Son of the Mask. Jaime Kennedy måste ha blandat ihop sina droger inför detta musikaliska nummer och all den energi Carrey bar på i första filmen är som bortblåst här. 

Nu ska faktiskt Dum Dummare få en officiell uppföljare och vi alla fruktar resultatet av Carrey, Daniels och skämt om diarré 20 år efter första filmen.

Sommaren står runt hörnet, filmfestivaler går av stapeln och trailers regnar ifrån skyn. Under gårdagen fick inte bara en utan tre omtalade filmer ett ihopklippt smakprov och jag har samlat dem här för er att bevittna. Förvandlingar är den röda tråden när vi får se en komiker lämna den trygga Apatow-auran, Hollywoods populäraste hunk i formen av ett däggdjur och en misslyckad skådespelares eskapistiska flykt från verkligheten.

Årets upplaga av filmfestivalen i Cannes bär med sig många av de första smakproven från nya filmer och igår debuterade trailern till Foxcatcher. Arbetet bakom denna obehagliga sportfilm av Bennett Miller har pågått länge, hela åtta år, men i november går den äntligen upp på bio. Filmen berättar den verkliga historien om den schizofrena miljonären John Du Pont som sponsrar en träningsanläggning för olympiska brottare. Utan några erfarenheter börjar han träna två wrestlare spelade av Mark Ruffalo och Channing Tatum. Det hela tar sin början likt en framgångssaga men får en tragisk vändning likt trailern insinuerar.  

Detta verkar kunna bli en av årets mer omtalade filmer. Steve Carell är i rollen som Du Pont oigenkännbar, ett (i flera definitioner) dramatiskt steg från hans tidigare roller. Än så länge är recensionerna strålande och det har redan talats om Oscars nästa år. Med andra ord; markera 18 november i eran kalender.

Detta är måhända inget Oscars-material men har någon någonsin klagat över lite hederliga sci-fi-action? Jag talade förra veckan om Interstellar och här har vi ett annat rymdepos i en galax lite mer Star Wars-esque. Guardians of the Galaxy är baserad på serietidningen med samma namn och är ännu en i raden av filmer från Marvels växande cinematiska universum. Chris Pratt spelar här Peter Quill, människan som lämnade jorden och tog Björn Skifs med sig. Av någon anledning ligger 12 miljarder människors öden i hans händer och jag hoppas för deras skull att musiksmaken inte speglar hans talang för hjältedåd. Tur nog medverkar även Bradley Cooper i CGI-form som en tvättbjörn med fäbless för explosioner och därmed är jag såld.

Säg vad du vill men den här filmen kommer äta biljetter i sommar. Vi får se om det var en bra idé att lägga galaxens öde på dessa losers axlar när den får världspremiär den 1 augusti.

Wish I Was Here är den spirituella och kickstartade uppföljaren till Garden State som 2000-talets indiekids har suktat efter. Var handlingen exakt leder i Zach Braffs nya film är vi inte helt på det klara med men vi vet säkert att den handlar om en misslyckad skådespelare, för det är ändå en film signerade Braff. Denne skådespelares drömmar och förhoppningar tar honom på en odyssé tillsammans med sina barn bland fantasins värld.

Hurvida donationerna var värda sitt pris får vi reda på i juli, det vill säga om SF har plockat upp filmen tills dess (ha inte för stora förhoppningar).

Ingen har väl heller glömt hur Natalie Portman introducerade bandet The Shins i Garden State. En ny låt av dem kan höras i trailern och flera indiegudar likt Bon Iver kommer medverka på soundtracket.                          

Murphy’s law doesn’t mean that something bad will happen. It means that whatever can happen will happen.

Christopher Nolan är en unik individ bland vår tids filmmakare. Få regissörer kan göra storslagna filmer och hålla dem så pass hemliga som denna man. Visst, när det kom till hans The Dark Knight-trilogi fanns det vissa restriktioner då hemligheter likt utformingen av Batmans dräkt skulle kunna starta upplopp. Men nu talar vi om nya projektet Interstellar och här håller han inte tillbaka, eller rättare sagt: han håller allt tillbaka.

I slutet av förra året fick vi vår första skymt av filmen i form av en teaser trailer så finstämd att det var utom denna värld. Tillsammans med en monolog av huvudrollsinnehavaren Matthew McConaughey följde en rad klipp skildrandes några av mänsklighetens största framgångar, med en hint om att vi inte hade sett den största än. Igår släpptes första fullängdstrailern och med den blev det en smula klarare vilken vår nästa triumf kan komma att bli. Planeten Jorden börjar nämligen få slut på resurser, den är i upprorstillstånd. Sandstormar, brinnande majsfält; vår räddning gömmer sig bland stjärnorna och det är upp till självaste Rust Cohle att finna den.

Missta inte detta för en remake av Billy Bob Thorntons rymdopera Astronaut Farmer, här jagar vi svarta hål för om det är något McConaughey kan vid det här laget så är det kosmos och dess bestämmelser. Huruvida han finner Carcosa och The Yellow King på andra sidan återstår att se. Nolan är som sagt en av få i det moderna Hollywood med makten att hålla tillbaka på konfekten innan biosalongen släcks ner. I denna trailer ges vi en bra inblick i filmens första akt, glimtar av den andra för att sedan färdas mot det okända. Vad just detta innebär hålls förhoppningsvis i det dunkla tills filmen går upp på bio den 7 november. Den iver jag känner inför det datumet har få filmer uppnått, vilket är ännu en av Nolans sällsynta talanger.

Alright, alright, alright. Förutom att filmen sätter punkt för detta års upplaga av McConaissance ser vi även här John Lithgow; en man van vid rymdfärder sen tidigare, Anne Hathaway, Casey Affleck och Christopher Nolans andra fader Michael Caine.

Med allt hemlighetsmakeri är endast en sak säker, återvänder inte Coop hem kommer jag gråta likt aldrig förr i biomörkret. Var nu så goda och lämna era bästa Interstellar/True Detective-vitsar i kommentarsfältet. Utöver det, vad tror ni? Är detta nästa steg i sci-fi-eposens återkomst? En rymdodyssé för 2010-talet? Det är drömmen och jag hoppas att den inte sluter upp i sin kontrast, för där vet vi sen tidigare att ett monster alltid väntar.

Tål inte hur gråtfärdig jag blir av detta klipp!?

Det var inte många som jublade när det blev klart att Zack Snyder skulle ta sig an Batman i uppföljaren till förra årets Man of Steel. När Läderlappen återvänder till den vita duken 2016 så har det endast gått 4 år sen Christoper Nolan avslutade sin trilogi. Alldeles för kort tid anser många och att Ben Affleck fick rollen som miljardären/superhjälten har inte gjort saken bättre. Jag har aldrig varit skeptisk inför Batflecks medverkan, däremot är Snyder ett oerhört stort orosmoln.

Men kanske kan vi alla andas ut en liten stund? Igår gav regissören oss, via Twitter, en första hint av vad som verkade vara den legendariska Batmobilen. Snyder har förstått att vårat tålamod är kort och ger oss därför idag en ännu bättre bild där chauffören själv medverkar. Tro det eller ej men vi vet redan nu hur den ikoniska kostymen kommer gestaltas (utan batnipples!?) och som ett fan av serierna är jag inte besviken. Precis som bilen verkar dräkten vara en mix av det gamla och det nya, vilket är alldeles rätt inriktning. Vi får tacka kostymteamet bakom filmen, de verkar göra allting rätt just nu.

Rykten sa tidigare att Lee Bermejos Batman: Noël kunde vara en grund för den nya kostymen. Verkar stämma eller hur?

Japanska Godzilla föddes bland radioaktivt avfall under 50-talet och i hemlandet har nästan 30 filmer producerats sen dess. I väst har resultatet inte varit lika lyckat. Roland Emmerichs försök från 1998 höjde säkerligen några ögonbryn med sina storslagna effekter, tyvärr var filmen i sig katastrofal (nej, det är inte en ordvits). Däremot verkar Gareth Edwards version, som har premiär imorgon, fått till allting rätt och kritikerna hyllar just nu filmen. Årets bästa blockbuster? Många spekulerar i det. Därför tänkte jag leka med tanken: vilka andra populärkulturella monster förtjänar en värdig filmatisering eller reboot? Låt oss sätta liv i några reliker med dagens lista.

Bigfoot

Att populärkulturens mest älskade mytologiska monster endast har en rad B-filmer bakom sig är skandalöst. Dagens found footage trend skulle göra sig perfekt för denna mystiska gestalt. Men vem skulle isåfall hålla i kameran? Frågar du mig så är detta uppenbarligen ett jobb för norska André Øvredal. Mannen bakom den fantastiska filmen Trolljägaren skulle kunna göra en storslagen tolkning av Bigfoot, tro mig.

Cthulhu

När det kommer till författaren HP Lovecraft är denna kosmiska entitet kanske hans kronjuvel. Men att filmatisera en skapelse av denna författare är sällan enkelt och få har lyckats. Men efter succén med True Detective, som lånade hejvilt från The Yellow King, är Hollywood kanske redo för att ta sig an detta universum av verk. Huruvida de vill gå Cloverfield-vägen eller verkligen sätta tänderna i Cthulhus mytologi lämnar jag till dem (dock föredrar jag sistnämnda).

Creature from the Black Lagoon

1954 var ett stort år för klassiska filmmonster. I Japan lämnade Godzilla förödelse efter sig medan detta ambifiska monster spred skräck i staterna. Filmen fick några uppföljare och sen tidigt 90-tal har Hollywood försökt få till en remake, men verkar inte ha hittat rätt person för jobbet. Guillermo Del Toro tog tillbaka Kaijus (den samling monster Godzilla härstammar ifrån) på ett storslaget sätt med Pacific Rim. Varför inte låta honom ta sig an ett monster i mindre skala denna gång? Han har en känsla för atmosfäriska verk, något denna skapelse kräver.

Kraken

Detta legendariska monster har sitt ursprung i historier av norska sjömän under 1400-talet. Sen dess har den blivit en del av grekisk mytologi och även setts till i Karibien. Men än så länge står ovanstående klipp högst på min lista. Charmen ligger dock i de förfärliga effekterna och inte skräckfaktorn. Vi behöver en version så pass skrämmande att Gotlandsbåten får ställa in sina turer för hela sommaren (förlåt, stockholmare). En modern Jaws möter Godzilla? Jag skulle säga att detta är ett jobb för JJ Abrams men han är lite upptagen just nu.

Rancor

Jag måste ställa frågan när vi ändå är inne på Abrams: vem vill se en Rancor i nya Star Wars? I de gamla filmerna hade han en otrolig känsla för att skapa klassiska filmmonster, något som gick förlorat i den senaste trilogin. Men JJ har nämnt att han vill återfinna originalens charm och varför inte göra det med en rematch mellan Luke och detta fasansfulla monster? De skulle även kunna inkludera Häxorna från Dathomir, kvinnor begåvade med kraften och förmågan att kunna rida på en Rancor. Dock är väl det uteslutet då hela Expanded Universe skrotades nyligen.

Pumpkinhead 

Här snackar vi bortglömd relik. Detta filmmonster gjorde sin debut på biografer 1988, tyvärr med få besökare i publiken. Nuförtiden har den nått ett kultfölje men förtjänar en äkta succé i form av en värdig remake. Se om inget annat originalet för legendaren Stan Winstons fantastiska design.

Leprechaun (in the hood)

Du skulle inte vilja se detta monster ta en bong rip tillsammans med dagens rapförmågor? Någon filmproducent där ute borde kontakta TDE (Top Dawg Entertainment) genast, för Leprechaun vill återvända till Compton.

Anser du att något monster saknas? Lämna en kommentar!