Det var kul så länge det varade, men Drömhus fantiserande — fel 80-tals referens jag vet — om att finansiera denna sommar med en samtida remix av Vill Ha Dig tycks redan nu nå sin ände. Vi kan alla — medan Drömhus gamla medlemmar gör det klart för hårsprayen att det inte blir någon comeback — nämligen glädjas över faktumet att Jamie xx och Young Thug har säkrat sommarens hitlåt. Atlanta-rapparen släppte nyligen sin fantastiska debut Barter 6 och på den brittiska producentens kommande album finner vi detta samarbete som nästan sträcker sig över tid och rum.

Med en regnbågsfärgad och tuggummidoftande produktion kan Young Thug göra mycket, vilket är uppenbart här när hans säregna flow pendlar mellan dansanta synthar och ett gammalt soul-sample. Ifall ett recept på framgång hade ett läte år 2015 skulle det säkert vara Thuggas skrala falsett som ljuder likt en triumf gjord för bilhögtalare, dansgolv eller bara något bärbart till cykelsemestern. Som refrängen lyder: jag vet att det kommer bli en bra tid, speciellt med dessa två.

Den unge rapparen Cory Jreamz härstammar likt södernpionjärerna Geto Boys från Houston. Vid första ögonkast krävs kanske Matthew McConaughey och en sarkastisk robot för att koppla ihop dessa tillsynes dimensionellt separerade motpoler. Men egentligen är kanske bara Jreamz en hyperbolisk revolt formad i Scarface och de andras fallenhet för rå horrorcorebanande gangsterrap. Insnärjd i en taggtrådliknande estetik som absorberar all goth — från Sylvia Plaths dikter till varenda femme fatale regisserad av David Lynch — som populärkulturen har att erbjuda blir resultatet romantiserande destruktivitet. En ”Black Marlon Brando.”

Medan vi grät över den kalla vintern här i Europa har Houston-sonen omfamnat den under sina vistelser i London och Berlin. Det var under denna period han spelade in sin kommande ep Brando — uppföljaren till 2013:s fantastiska Invictus — antagligen sminkad i vitt och svart. Vad det nya projektet kommer erbjuda får vi idag första smakprovet av med den överväldigande singeln In The Night. På vad som utan tvekan kan betecknas som ett soundtrack för nattliga vårskrik balanserar Jreamz Dolce & Gabbana-referenser med drömmar om Sharon Stone över en hetlevrad och gastkramande produktion av Fergus Martin.

Tillsammans med rapparens släpande och nedpitchade röst samt ett kvinnligt vokalistsample krypandes längsmed ljudbildens väggar — helt i linje med hans progressiva tolkning av sin stads chopped and screwed-arv — blir denna gotiska rapdröm minst sagt skrämmande. Tänk Notorious BIG och Puff Daddy på sin motorbåt åkandes över interdimensionella vågar med alla H.P. Lovecrafts entiteter hack i häl — då förstår du kanske vad Houstons nya skräckpretto försöker illustrera.

Bild via Fader.    

Okej, vi kan säkert alla komma överens om att FKA Twigs hade ett fantastiskt 2014. Med det omåttligt populära debutalbumet LP1 och en scenshow där varenda rörelse var gif-vänlig fascinerades hela världen av denna dansande britt som nu gör sig redo för att släppa sin tredje EP. 

Nyheten firas med en video till Glass & Patron — som är första singeln från det kommande projektet — presenterad av YouTube Music Awards. Här återfinner vi sångerskan i bekanta ljudlandskap, när hon illustrativt skildrar en något sexuellt laddad dansakt över hårt slående kicks och snares. Den visuella motsvarigheten är i sig inte mindre surrealistisk och tar sin början i bisarr scen där Twigs föder vad som verkar vara en modemässig batalj belägen i de mörkaste av Twin Peaks-skogar. FKA Twigs tycks helt enkelt stå fortsatt stadigt på fötterna även detta år, redo att dra med oss in i ett strobepulserande mörker.

Var den nedsläckta stigen leder är diffust, men jag kan endast anta att det är en plats där The Black Lodges inneboende och Queen of the Damned lever i samexistens. En plats som samtidens modemedvetna goths kan vurma för, med andra ord.   

Förresten, är en mashup för mycket att begära?

Jag menar, det finns ändå så pass mycket att jobba med här.

Ärligt talat, någon, gör drömmen till verklighet.

Bild via Instagram    

Ett namn som tycks bli en uppstickare under våren är Post Malone. Denna melankolöst nynnande hybrid av Torontos florerande RnB-scen och Atlantas nya progressiva rapetablissemang dök upp från tillsynes ingenstans när han charmerade bloggare med White Iverson — som en skeptisk Sanna hos VBDFR redan har synnat längs sömmarna. Den Dallas-bördige sångaren har dock figurerat i bakgrunden ett tag genom sin vänskap med FKi-kollektivet och rapparen Key! samt tidigare släpp som den underskattade soulsamplande That’s It.

Nu är dock alla blickar riktade mot Post när han — efter att gett upp en karriär som Bob Dylan-trubadur — släpper Tear$ med gästande rapparen 1stDown. Låten är likt tidigare verk en bitterljuv hyllning till det fabulösa liv han ser framför sig, illustrerandes en tårögd pengatvätt bland stämningsfulla synthar. Tematiken verkar härstammar från en destruktiv relation mellan rädslan att misslyckas och känsla av att vara kung för en natt, en blöt sådan där cigaretter och Hennessy säkerligen är förkommande. Vad mer än så kan denna pånyttfödda durag-generation önska egentligen?

För i en värld där Spooky Black med vänner älskas av alla från DJ Khaled till Kanye West är kanske Post nästa att se världen tack vare några uppladdningar på Soundcloud. Vare sig denna ständigt filterforskande sångare är en genuin addering till en ny våg av Trap-RnB-artister eller ej så går det inte och undanfly faktumet att det han gör är bra — stundtals riktigt bra.

Att ta sig fram i musikbranschen kan vara en kamp — en kamp många ofta förlorar. Tanken på all den briljanta men ohörda musik där ute som aldrig kommer snudda våra öron är svindlande. Alla de musiker som aldrig kommer få den upprättelse de förtjänar är hjärteskärande. En vanlig missuppfattning är att dagens pr-klimat skulle underlätta för artister, från skivbolag till sociala medier och kreativa lekplatser likt Soundcloud — detta överflöde av plattformar kan ibland gå från hjälpmedel till krycka när ett konstant flöde av musik blir till ett ständigt snurrande hjul där du antingen kan hålla dig på topp eller nå den oangenäma botten.

Problematiken är prominent inom alla genres men kanske främst rap vars ljudbild är bredare än någonsin. Några som har upplevt dess grusande verklighet är Main Attrakionz.

Klassisk cloud rap producerad av Friendzone

Duon bestående av Squadda B och Mondre Man härstammar från The Jackas hemtrakter Bay Area och har sen år tillbaka nämnts som pionjärerna inom subgenren cloud rap. Diverse bloggar fick upp ögonen för dem under början av 2010-talet och föll direkt för deras släpande drogestetiska flows över atmosfäriska beats, där melankoli och eufori blandades ut med Imogen Heap-samples och Lex Luger-trummor. En av bloggarna som upptäckte dem var den nyligen bortgångne A$AP Yams och — utöver ett gästinhopp — kan deras inflytande återfinnas över hela A$AP Rockys första mixtape tillika genombrott Live Love A$AP där även producent-partnern Clams Casino låg bakom de mest känsloladdade låtarna.

Många hade förhoppningarna om att en låt på den då omåttligt hypade Rockys debut skulle ge duon den uppmärksamhet de förtjänade. Faktumet att de samma år släppte 808s & Dark Grapes 2 — som endast kan liknas vid cloud raps bibel — gjorde det ännu svårare att se hur det karriärsbetryggande gensvaret uteblev. Samtidigt är det uppenbart att deras fingeravtryck numera kan spåras till en rad större artister — från internationella tungviktare som The Weeknd och Wiz Khalifa till vår lätt kontroversiella svensk Yung Lean — medan cloud raps DNA konstant utvecklas och ger upphov till nya yttringar främst bland Soundclouds flöden. Kanske är detta den förödande realiteten för banbrytarna alla tog för givet? Att medan appropriatörer susar förbi hållplatserna på karriärsstegen så lämnas de vid vägkanten.

Men Main Attrakionz har varken vuxit sig bittra med åren eller gett upp hoppet, utan håller fast vid den signatursenligt positiva inställning som färgat många av deras låtar. Tillsammans med de trogna vännerna i producentduon Friendzone har de tagit fram ett tredje kapitel i deras hyllade 808s-serie som kanske kan ge alla fyra den efterlängtade upprättelsen. Nyheten att albumet släpps 12 maj firas idag med ett nytt och efterlängtat smakprov gästat av flera medlemmar från deras Green Ova-kollektiv.  

Den karakteristiskt hänförande singeln vid namnet G.O. Style bär på den alltid lika svävande ljudbilden — nu mer storartad än någonsin — och är gjord för att zona ut till när tillvarons omgivning tycks dra i en. Här finner vi duon rappandes överlägset troingivande till nedtonade men trance-esqua synthmelodier och tropiska pianoackords ackompanjerade av högoktaniga trummor. Resultatet kan enkelt liknas vid den musikaliska motsvarighet till en dröm om bättre tider — vilket just detta gäng förtjänar denna sommar.

Taking back our old sound var det och låt oss hoppas att den annalkande sommaren är då de gör det.