Okej. Såhär är det. Jag ska ju plugga på Stockholms Universitet till hösten. Som ni kanske redan vet. Franska. Jag är typ livrädd men det blir säkert bra. Hur som helst, eftersom att det bara är en kurs jag ska plugga och inte en hel utbildning, så kommer jag att ha massor med tid över och behöva någon form av extraarbete för att dra in extra pengar och typ kunna överleva och köpa chips. Det skulle kunna vara vilket jobb som helst egentligen, men jag är bra på att hantera människor, är social, och har tidigare erfarenhet av försäljning. Jag är van med att ta ansvar och har hög arbetsmoral. Jag kan jättebra spanska och har gått på en internationell utbildning hela högstadiet och gymnasiet. Om jag mot förmodan skulle vara på fest någon gång så är jag personen som skulle torka upp det som folk spiller ut och ta hand om de som har druckit för mycket. Ni fattar. Jag är inte rädd för att jobba hårt och kavla upp ärmarna och hjälpa till där det behövs. Kan hantera stressiga situationer och är bra på att improvisera för att lösa problem. Jag är trevlig, väluppfostrad, och försöker att göra det mesta med ett leende. Det är så jag är uppfostrad, och jag reflekterar inte speciellt mycket över det. Det är självklarheter liksom. 

Jag kan bli så frustrerad ibland när jag hör hur kompisar och andra klagar på sina jobb. Typ ”ååååh det är så himla jobbigt att stå i butik, jag hatar alla kunder, jag vill bara vara ifred”. Jag går typ sönder varje gång jag hör det…. Jag skulle kunna döda för ett butiksjobb, och de som redan har såna jobb verkar inte ens tycka att det är kul eller passa dem över huvud taget. Jag fattar att det inte är skitkul att gå till jobbet varje dag, det vet ju jag också, men jag känner så många som bara KLAGAR KONSTANT och verkar hata sina jobb men ändå får behålla dem, trots att de inte förtjänar det. Det gör ont i mig när jag tänker på det, och de där människorna finns överallt. Det vet man ju själv. Igår när jag handlade så var det en jättevresig kassörska som knappt tittade upp och bara mumlade när man sa hej, och jag ville bara leda bort henne från kassan och ta hennes jobb för att jag vet att jag skulle göra det så mycket bättre än vad hon gjorde. Nu vet jag inte varför hon var så otrevlig och hon kanske hade någon jättebra anledning, hon kanske bara hade en dålig dag, men ni fattar principen. Det finns så många människor som inte borde ha jobben de har, och när man själv vet att man skulle göra det så mycket bättre så blir man rätt frustrerad och nästan lite arg…. 

Jag är intresserad av alla sorters jobb, men om jag skulle få välja så skulle jag väldigt gärna jobba i butik eller inom service. Vad som helst. Hjälpa folk, ha kundkontakt, stå i kassan, hålla butiken snygg och fräsch, packa upp varor osv osv. På deltid alltså. Jag är övertygad om att jag skulle ha hur mycket som helst att tillföra bara jag fick chansen. Jag har arbetserfarenhet sedan tidigare också, så jag är inte helt nybörjare. Just nu jobbar jag som ringare på en biståndsorganisation på kvällarna, och jag skulle väldigt gärna ta steget från telefon till IRL och slippa gömma mig bakom en röst. 

Om ni skulle veta något ni tror ni skulle passa mig så kan ni ju alltid mejla mig på fransstrandberg@gmail.com. Jag är intresserad av allt, som sagt, och jag tar vara på varje chans jag får. Jag känner mig så billig och desperat när jag skriver sånahär blogginlägg, men jag vore ju dum om jag inte tog chansen. Jag söker jobb via Arbetsförmedlingen varje dag och är absolut inte lat, men jag vill prova andra vägar också för att öka mina chanser. Jag gör vad som helst, så hör gärna av er om ni vet något som skulle passa. Det är ju bara deltid jag söker, så jag skulle kunna börja typ imorgon och jobba vid behov och så mycket det behövs. Helger och kvällar och sånt. Nu ska jag inte tjata mer. Hejdå.