Pratade nyss med en femåring i telefon som jag aldrig har träffat förr. Han ska sälja sitt PlayStation2 till mig och min rumskompis. Är så glad nu. Han sparade till en Xbox så han skulle typ sälja ”allt jag har”. Han småskrek det i telefonen iallafall. Spargrisar kommer att krossas och det kommer att göra ont, men vi har alla varit där. 

Men vi behöver verkligen ett PlayStation. Vi gör inget på kvällarna och sitter bara och låtsas ha kul. Nu kommer vi att få ett helt nytt liv. Jag blundar och fantiserar om sena nätter och rinnande svett, och mina händer sensuellt fastklistrade på en klibbig spelkontroll. 

Så tragiskt att en femåring säljer sin spelkonsol till två UNGA VUXNA ändå. Borde ju typ vara tvärtom. Den enda elektroniska leksaken jag haft är min bankdosa, men den får jag bara ångest av. De enda spelen som går att spela på den är ”Betala hyran” och ”Köp kurslitteratur för flera tusen”, så jag börjar bli lite sugen på att slänga den faktiskt. 

Vill inte ha den längre. Det finns inte ens några fusk till den så att man får mer pengar. Jag hatar när TheSims2 överträffar det verkliga livet.