Jag har suttit och stekt i solen de här senaste dagarna och bara förträngt att min hårlock vägrar lägga sig. Nu är den typ en del av mig, och en självklar accessoar till hösten som passar till både vardag och fest. Ända sedan jag senast duschade så har den vajat stolt som en fallossymbol i sensommarbrisen, men det kunde ju varit värre. Jag kunde ha varit flintskallig eller behövt leda Nyhetsmorgon med Peter Jihde till exempel.

Ögonbrynen måste noppas också. De är typ lika stora som Kolmården nu. Jättejobbigt, men bra att ha lite på lager inför senare i år om det blir kallt ute. Då kan jag gömma minnen från min sommar i dem och plocka fram när jag är ledsen.