Den enda riktiga definitionen av sann vänskap är när man är hemma hos en kompis och ens mobiltelefon automatiskt blir ansluten till husets wifi. Då vet man att man har uppnått den allra djupaste nivån av vänskap. Den som bara finns där och dallrar i luften. Det är den trådlösa nätverksanslutningen som alltid kommer att finnas med en på gott och ont. Även om man skulle bli ovänner så skulle telefonen automatiskt hitta nätverket bara man går förbi. Wifi-et är det sista som dör. Det är som när jag går förbi en Max-restaurang och blir automatiskt ansluten till deras wifi. Då inser jag att jag har problem. 

Vet inte varför jag har börjat hallucinera så mycket om wifi. Förmodligen så är det för att jag inte ens har det i min nya lägenhet. Just nu så lånar jag grannens olåsta nätverk. Det fungerar sådär, det beror typ på lite hur monsunvindarna blåser och jordens position i förhållande till månen och Venus och kontinentalplattornas förflyttning. Jag skulle inte vilja påstå att jag och min granne är speciellt nära vänner, men vi hejar ju i trapphuset och jag ler lite falskt. Man får ju skylla sig själv om man inte har låst sitt nätverk.