Inte för att vara den som är den, men idag är det fyra år sen jag kom ut för min familj! Tihi. Egentligen så ville jag inte göra det för just dem, men jag ville samtidigt släpa hem massa killar utan att de skulle behöva undra så jag hade typ inget val. Sen var det bara att hångla loss med min 16-åriga trut! Utbudet var dock begränsat, och Gävle är ju inte direkt Norrlands San Francisco. Hade dessutom redan kommit ut för typ alla mina kompisar och det var lite jobbigt att undanhålla en så stor del av mig själv för personerna som jag bodde under samma tak som. Jag hade inte direkt någon lust att sitta och prata om kuk vid köksbordet, men det skulle ändå underlätta livet om de visste.

Jag hade sån ångest innan och ville bara få det gjort (ungefär som när man bokat en tvättid), så jag bestämde mig bara för en dag och att jag var tvungen att säga det just då för annars skulle det aldrig bli av. Första augusti kändes rimligt och lätt att komma ihåg, så jag bara sa det för att få det ur vägen.

Det var ju inte direkt som att himlen föll ner när jag sa det. Mina föräldrar var mest typ ”Eh ja, kom med något nytt!, duuuuh”, så det var inte direkt ett scoop jag hade kommit med. De kunde tyvärr inte sälja nyheten och bildrättigheterna till Hänt Extra. Tråkigt!

Är så glad över att jag kom ut när jag var 16! Mitt liv blev så mycket bättre! Åkte till London och köpte en rosa tröja på Abercrombie and Fitch bara för att jag kunde! Just i det ögonblicket så var det höjden av befrielse. Den var skitful men jag hade aldrig vågat ha rosa kläder tidigare eftersom jag var rädd folk skulle ”misstänka” saker. De flesta visste förmodligen att jag var gay ändå, men det hade känts obekvämt att överdriva och dra ännu mer uppmärksamhet till mig.

Efteråt så slapp jag oroa mig för att säga bort mig hela tiden. Började åka till Stockholm stup i kvarten och fick äntligen ett eget sammanhang. Det var så mycket mer än bara en sexualitet. Klart att det finns massa annat förutom min sexualitet som också identifierar mig som människa, men det blev verkligen ett helt nytt liv efteråt.

Jaja. Jag har ju hunnit med en del under de här fyra åren. Om någon hade berättat för mitt 15-åriga jag vad jag skulle få uppleva så hade jag aldrig trott på det. Förhoppningsvis så blir de kommande fyra åren lika roliga. Sen blir jag säkert tunnhårig och spritfet, så jag får passa på att ha roligt nu innan chipstuttarna börjar växa till sig.