JAG VAR UTE OCH SPRANG IGÅR! Självklart efter mörkrets inbrott eftersom det är äckligt att svettas när folk kan se. Lämnar ju aldrig hemmet utan ett perfekt lager av tevesmink som ni säkert förstår. Igår var det bara jag och mina bästa rådjur ute i motionsslingan! Frågade om de ville följa med ut och göra stan efteråt och ta en drink men de undvek att svara. Bilden ovan tog jag när jag satt utanför min port och flåsade för att skrämma förbipasserande påväg till fest. 

Det var naturligtvis vidrigt att springa. Alla som hävdar något annat ljuger för att få oss andra att må dåligt över oss själva. Har inte sprungit på ett år, men jag gör det alltid i september av ren ångest efter sommaren. Förra året var jag faktiskt jätteduktig under tre veckor och var en riktig fitnesstjej! Sen åkte jag till Rom på en weekend, gick upp tre kilo och VÄGRADE börja om igen. Det var det enda rätta att göra. Nedan kommer några påståenden om löpning som jag känner mig tveksam till. 

Löpning är egentid och ger dig tid till att tänka. Enda tanken jag hade igår var ”TA MIG HEM!!!”. Fick inte heller några insikter eller uppenbarelser kring livet och min existens. Det var snarare en halvtimme där jag stängde av alla tankar jag vanligtvis har och enbart fokuserade på att överleva. Det påminner om hur jag känner när jag kollar på Efter Tio med Malou von Sivers och försöker att inte bryta ihop totalt.

Löpning är lätt – kroppen är gjord för att springa! Vår kropp är också gjord för att kunna överleva på enbart björnbär (typ) men inte fan håller vi på med det? Dvs sålänge man inte är Hollywood-kändis på stenåldersdiet. 

Jag kom inte på några fler påståenden, men imorgon så är det dags för löprunda igen! *kaskadkräks i ett buskage i Hagaparken*.