Inledde dagen med att kolla på Nyhetsmorgons triss-skrap. Blir alltid lika provocerad över att hen som skrapar gör det på ett ”taffligt” sätt så att man knappt kan se vad det blir för något. Det är den vanligaste orsaken till mina raseriutbrott på lördagsmorgnar. Tur att jag bor själv.

Man kan ju tycka att de kunde skrapträna lite grann innan för att underlätta när det väl är dags, men tydligen inte. De darrar, bryr sig inte om att skrapa fram alla siffror så att de syns och tar alldeles för lång tid på sig. Amatörer! Ibland så vill jag bara springa in i studion, knuffa bort skraparen och göra det själv istället så att det blir rätt en gång för alla. 

Skolan borde ta sitt ansvar och lära ut triss-skrap, iallafall på gymnasiet. Själv så är jag född för att skrapa triss. Jag skulle vara SÅ bra på att le falskt och säga att jag var jättelycklig om jag vann 50.000 när jag hade chans på fem miljoner. De flesta som vinner 50.000 är SÅ dåliga på att dölja sin otacksamhet och bah ”NEJ JAG ÄR INTE BITTER DET HÄR ÄR NÄSTAN EN HALV BERGVÄRMEPUMP TILL VILLAN, FINNS MÅNGA HÅL ATT STOPPA I, HÖHÖ!”. 

Nu är det helg iallafall! Tyvärr så är det inte så mycket helg för min del eftersom jag ligger ungefär fem Paradise Hotel-avsnitt efter och måste kolla ikapp. Varje dag är en social kamp eftersom jag inte kan delta i några samtal om programmet. Samhället har vänt ryggen mot mig och jag har fått smaka på utanförskapet. Är det såhär det känns?