Vet inte vad ni gjorde inatt, men är säker på att ni inte var lika effektiva som Anna Book. Anna fick ett ”samtal på en av hennes telefoner från Skåne” som ”bröts” varpå Anna gjorde den självklara slutsatsen att kvinnan i andra änden av luren var ”i nöd” och att det var därför hon ringt Anna Book av alla människor. Låter rimligt. Trots att det var upptaget när Anna Book försökte ringa upp henne ”rätt länge” (gissningsvis för att hon pratade med någon annan?) så gav INTE Anna upp som den starka kvinna hon är!
Därför så kastade sig Anna på telefonen och ringde 112 som vilken rationell person som helst skulle ha gjort om man fick ett okänt samtal som sedan bröts. SOS Alarm fick sedan tag på personen, som inte befann sig i fara. Härliga SOS Alarm! Anna poängterar också att ”DOM tackade MIG!” eftersom hon är en så fantastiskt kännande och orolig medmänniska.
Vad har vi lärt oss av den här framgångsrika, sedelärande anekdoten från Anna Books liv? Jo, ring aldrig upp en svensk kändis. Det kan sluta med att du får 112 efter dig.
Frans! Hur bra är inte du? Det här är en blogg som går rakt in i hjärtat!
”Det kan sluta med att du får 112 efter dig.”?!
Om du anser det vara så illa att 112 försöker få tag på dig för att se om du mår bra så ska jag kolla om dom inte kan spärra dig i systemet så att du inte behöver bekymra dig om att dom kommer till undsättning om du skulle behöva det!
Du är bäst!!
Varför ringde hon inte äldreboendet? De har ju personal som är där enbart för att kolla dom gamla.