Jag känner att vi behöver prata om det här med krukväxter. Hur klarar ni av att ha såna utan att känna er kvävda? Jag har EN och känner att den förstör mitt liv och begränsar mig i vardagen. Det känns verkligen som att allt är på krukväxtens villkor och att jag alltid får göra uppoffringar och avkall på att t.ex. träffa vänner för att jag måste ta hand om den och vattna. Den passar inte in i mitt framgångsrika cityliv som karriärkvinna och singel med frysmat från Findus varje dag, och den där gnagande oron att ingen skulle märka om jag dött förrän VECKOR efteråt. Jag vill göra mig av med den! Ikväll ska jag vattna den med gin & tonic för att se hur den reagerar. Om man inte ens kan dricka med sin krukväxt så är den ju världens sämsta sällskap. Som den där tråkiga vännen som bara sitter bredvid och tittar på utan att själv bidra till samtalet.