Foto: Kungahuset.se

Ingen kan väl ha missat Chris O’Neills intervju med Expressen där han konstaterar att ”det är jag som försörjer familjen” och att det faktiskt är jättejobbigt att hela familjens välstånd står och faller med honom själv. Det kan inte vara lätt!

Jag har bloggat om det här tidigare men jag tänker säga det igen. Jag tycker det är BRA att Chris O’Neill faktiskt har ett jobb och drar in pengar själv. Resten av kungafamiljen är ju tyvärr inte speciellt anställningsbar när det kommer till kritan, och det är väl kul att NÅGON i kungafamiljen föregår med gott exempel och gör något mer ansträngande än att gifta sig eller klippa ett band. 

Dessutom så är ju inte ens Chris O’Neill prins, så varför ska han då bli försörjd med apanagepengar? Det är väl tillräckligt att vi redan försörjer resten av familjen. Att han medvetet tackade nej till att bli prins för att kunna fortsätta jobba tycker jag verkar rätt rimligt. 

”Det kanske är svårt att förstå, men jag kommer inte kunna vara med på alla stora officiella saker. Jag har mina bolag som jag arbetar stenhårt med och där kan det vara så att en storkund kan ett visst datum som kanske krockar med ett kungligt officiellt tillfälle. Vad ska jag då göra? De här kunderna har inte framförhållning på en månad, det kan handla om att jag får vara tacksam för att jag får en liten lucka i deras schema kommande dagarna”

Det verkar som att Chris O’Neill har gått med i facebookgruppen ”Tacka nej till ett evenemang och skriva att man gör något viktigt utomlands”. En riktigt svensk klassiker! Chris är faktiskt mer svensk än vad man kan tro vid en första anblick. Helt rätt! 

I intervjun så bjuder Chris även på ett härligt barndomsminne: 

”Jag hette faktiskt Nicolas i mindre än ett dygn! Jag kom till världen och min pappa var med på kvällen. Sedan var han tvungen att åka iväg och kom hem dagen efter. Då sa min mor Eva att jag skulle heta Nicolas, att det var namnet hon kommit på. Då sa min pappa ‘Glöm det, han är en Christopher’. Och så blev det Christopher”

Ahh, demokrati á la familjen O’Neill! Mannen i huset bestämmer själv vad barnen ska heta och åker sedan iväg på något viktigt.