Min rumskompis kommer imorgon och flyttar in *känner mig som Lauren Conrad 2006*. Men vi är bästa vänner sedan tidigare så det känns inte skitnervöst. Vi kan prutta i varandras sällskap och såna grejer utan att det blir jobbig stämning. Det ska bli skönt att slippa göra ansiktsmask själv på kvällarna. Det är ungefär som att laga mat när man bor själv. Inte så kul när man står där med en stor masksmet och bara behöver typ två klickar till sig själv och måste slänga resten. Helt tragisk. 

Men det mesta blir ju lättare när man är två istället för en. Typ att eeeeh prata så man slipper göra det med sig själv. Idag när jag slängde ner sopor i sopnedkastet så viskade jag på riktigt ”Hallååååååå” för att se om någon därnere skulle svara. Det märks att jag behöver lite umgänge kanske.