Alltså ni vet när man går runt på stan och ser att någon har lika kläder som en själv… Man vill typ bara gå fram och ge dem en kram och ställa massa frågor. Jag bara ”åååååh vi har samma väska visst smeker den axlarna skönt när den hänger sådär, tänk om våra väskor är gjorda av samma kossa och det här blir som världens mest emotionella återförening typ, MAN VILL JU TYP GRÅTA ÖVER HUR FINT DET ÄR, VAR ÄR TV4 SÅ DE KAN SPELA IN ETT PROGRAM????”. Och så blir allting gripande  

Den där scenen spelas typ upp i mitt huvud så fort jag ser någon som har samma plagg som mig och det blir rätt jobbigt i längden när jag typ hittar potentiella själsfränder hela dagarna och vill gifta mig med folk med samma klädsmak som jag. Det är typ världens bästa raggningsgrej också. Man kan typ ”mmmmm får jag känna innanför din tröja och känna om den är lika skön som min?”. Fast då är det nog mer sannolikt att man får en örfil så det kanske inte är en så bra plan ändå. Ska nog inte prova. 

Det jobbiga är ju typ när någon gammal gubbe har samma kläder som en själv och man bara har lust att typ ”AMEN KAN DU SLUTA FÖRSTÖRA FÖR MIG?????”.  Det kommer sluta med att jag får sy mina kläder själv så att jag slipper oroa mig för att se någon annan med samma grejer. Köpa massa tyg och sy ihop allting till en enda stor klump och låta den omsluta kroppen. Det får bli så.